Harry rättade till skjortan, fixade till håret och tittade sedan med ett leende på mig. Jag skrattade åt hans fånighet och skakade försiktigt mitt huvud.

“Are you ready?”, frågade han mig leendes medan han slog ihop sina händer. Ett högt ljud fyllde mina öron lika snabbt som en blixt slår ner i marken och ekade sedan runt i det överfulla rummet.

“God damn, Styles. We were just getting some...”

Jag tittade mig utforskande omkring, sökte i min omgivning och bet mig försiktigt i kinden. Mina ögon hamnade sedan på den stora högen med toalettpappersrullar och mitt ansikte fylldes upp med ett leende. Jag skrattade mentalt åt mig själv.

“Toiletpaper”, svarade jag på min egna fråga samtidigt som mina fötter trycktes mot den hårda marken under mig och styrde mig mot den stora, uppställda högen.

Jag greppade nonchalant tag i ett av de alla plasthandtageten och ryckte upp de stora, ihopbundna rullarna i min famn. Sedan vände jag kroppen mot Harry, ryckte på axlarna och kastade upp paketet för att sedan fånga det igen.

“It’s not like we did something else... Right?”

När jag slängde ett menanade öga mot Harry fylldes hela rummet med ett stort, glimrande leende och ett skratt som klingade som musik i mina öron föll ur hans mun. Hans ögon krympte till små nålar när hans leende och skratt växte fram och de fina smilegroparna som plötsligt dykt upp fullbordade hans vackra ansikte.

Han försökte göra sig seriös, sedan lade han armarna i kors över bröstet och nickade allvarligt.

“Right”

Jag gjorde som Harry och nickade, sedan styrde jag mina fötter mot dörren en bit från mig och suckade tyst.

"Well, let's do this", mumlade jag tyst och greppade tag om handtaget.

Styrkan som fanns i min näve var otroligt stor och fick mig att tappa känseln samtidigt som handen förlorade mer färg för var sekund. Harrys blick riktades mot mig och avslöjade hans oro och tveksamhet. Orden jag visste skulle lämna hans mun ekade runt i mitt huvud och fick mig att känna mig nedstämd. Men vi kunde inte göra någonting åt det. Det var tvunget att bli som det blev.

"Never look at eachother, never talk, just act we've never met before", sa Harry tyst.

Jag nickade dystert och pressade samman mina läppar.

"That's the only way", viskade jag.

Harry skakade sitt huvud, vände bort sin blick från min och började pilla på bordet en ynka meter från honom. Hans fingrar började rita och göra mönster på det slitna, dammiga bordet samtidigt som hans läppar pressades samman. En rynka i hans djupa panna avslöjade hans missnöje. Jag granskade hans beteende och alla steg han gjorde medan han försökte stöta bort ämnet. Jag ville göra detsamma, men jag visste att någon av oss var tvungen att vara stark i det här.

"Do you... Do you think we can do it?" Harrys raspiga och tysta röst fyllde min hörsel samtidigt som ord ännu en gång studsade mellan de hårda väggarna.

Hans plötsliga rörelse med huvudet fick mig att väcka uppmärksamhet när hans ögon mötte mina. De var vackra och glittrade så fort han mötte mig i det svaga ljuset. Jag slickade mina torra läppar med hjälp av min rosa tunga och suckade besvärat.

"We have to", sa jag starkt. Jag tittade in i hans djuplösa ögon och ryckte på mina stela axlar. "We can’t fail with this, Harry. We just can’t”

Harrys starkt gröna ögon pressade sig desperat in i mina innan hans ben vandrade över golvet och bort mot mig. Han såg ner på min hand som tryckte mot handtaget och skakade sitt huvud. Färgen på fingrarna och övriga delar på min hand var vita och skiljde sig starkt från alla andra solbrända delar av min kropp.

Harry rynkade ogillande hans panna och lade sin hand på min. Hans stora, grova fingrar tog försiktigt tag om min handled samtidigt som hans tumme mjukt rita små cirklar på min handrygg som kittlade mot min hud. Jag tittade ner på hans rörelser med halvt öppen mun innan hans andra fria arm lades runt min midja och tryckte min kropp mot hans.

“Please don’t hurt yourself”, mumlade han tyst mot min hud samtidigt som han lämnade ifrån sig små, mjuka pussar på min panna.

Jag stängde hårt mina ögon, tog ett djupt andetag och släppte sedan taget om knoppen. Harry letade upp min lilla, uppsvullna hand och placerade den tillsammans med den andra på hans rygg och drog hela min kropp intill sig. Hans kropp omfamnade mjukt min och skyddade mig mot ondska, räddade mig mot det jag trodde skulle skada mig.

“It’s only when there’s people around”, övertygade jag mig själv. Jag tryckte mitt huvud mot hans bröst och andades in hans ljuva, underbara doft och kände tryggheten runt hans beskyddade armar.

“When we’re alone I can have you all by myself”, viskade Harry tyst för sig själv, egentligen inte medveten av att jag hörde. Men det gjorde jag, och orden flög pirrigt omkring inuti mig och fick mig att känna av en svag glädje av det han precis sagt. Ha mig helt för sig själv. Orden fick mig att rysa.

Efter att tag drog jag mig ur hans grepp, letade upp hans händer och flätade samman våra fingrar. Jag ställde mig sedan på tå och lutade mig in mot hans ansikte, sökte efter hans mjuka läppar. Han gav mig en mjuk kyss som jag egentligen velat få mer av, men han drog sig undan och öppnade långsamt dörren. Sedan sträckte han sig efter paketet som hamnat på marken, fångade det i sin famn och log lätt mot mig.

“We can do this”, sa han övertygande, sedan vände han på klacken och vandrade ut ur garaget med mig tätt i hälarna.

Jag tog de sista stegen in i huset och tittade mig omkring. Rummen var fulla med äldre människor och folk som såg ut att vara jämngamla med min pappa, men där fanns även några få i Harrys ålder som slängde ögonen på honom när vi klev in igenom dörren. Några av dem hade ett flin på läpparna som var riktade till Harry och som tydligt lyste igenom vad de trodde att vi gjort, medan andra lät sina blickar glida över på mig och granska mitt utseende. Jag kunde känna hur mina kinder lätt började blossa och hur mina ögon desperat letade sig bort från all uppmärksamhet när de utforskande blickarna landade på mig.

Obekvämt vred jag på mig och såg Harry styra sina steg mot de nyfikna killarna innan han gav dem några lätta handslag. En av de få killarna hade spänt blicken i mig allt för länge och fick mig att bli illa till mods. Hela min kropp rös av obehag samtidigt som min hud reagerade med att håret reste sig och huden knottrades. Hans ögon var djupt stirrande och hans mun var halvt öppen samtidigt som Harry pratade med honom.

Jag såg hans ögon vandra över min kropp, hans huvud skakas någon ynka centimeter och hans blick finna min ännu en gång. Sedan särade han på sina tunna läppar och sa något som fick Harry att chockat rycka till. Försiktigt flyttade jag min blick till Harry och granskade hans situation och kroppsposition. Jag kunde se hur han spänt tryckte samman sina käkar och nävar för att kämpa emot ilskan som bubblade och fräste inuti honom, men hans tålamod var kort och när som helst skulle han kunna explodera.

Lågt suckade jag för mig själv och skakade mitt huvud. Det här bådade inte gott.

 There we go! Ni är väldans duktiga på att kommentera nu, måste bara berömma er för det :) Det kanske känns lugnt nu, men snart drar drama och annat igång!

7+!