2013-09-17 / 00:00:00 Kategori: Forbidden Love

Part 9. White polar bear


“Jamie, come down and say hi!”, ropade pappa nerifrån hallen med en hög, mörk röst.

Jag suckade djupt och fyllde upp mina kinder med luft medan jag försökta släppa min fokus från mobilen. Mina ögon var fästa på alla barnsliga meddelanden mellan mig och Harry från den senaste tiden jag varit här och jag blåste utmattat ut den luft som befann sig i min mun när jag läste dem. Bara hans namn fick mina kinder att hastigt börja blossa och min hjärna att upprepa alla de upplevelser som gnagt inuti mig sedan igår. Att vi ens försökt oss på något så korkat och idiotiskt fick mig att egentligen vilja slå till mig själv, men då jag faktiskt gillat det och varit den som kysste honom först, så kunde jag inte tillåta mig själv att göra det.

Jag skakade lite lätt på mitt huvud medan jag kände hur jag blev mer och mer generad när scener från igår spelades upp i mitt huvud.

“I can’t believe that actually happened”, mumlade jag tyst för mig själv och läste igenom de senaste meddelandet han skickat.

Jag tvingade sedan mig själv att låsa mobilen, kasta den ifrån mig och ta mig ner till bottenvåningen. Jag möttes direkt av höga röster och skratt från de äldre gästerna och de som stod och pratade med pappa och Anne vid ytterdörren.

“Oh, honey”, log Anne varmt och vände alla blickar mot mig.

Jag kände hur kinderna ännu en gång hettade till och hur min osäkerhet och blyghet började växa. Anne vinkade lätt dit mig med sina fingrar och fick mig att ljudlöst släpa mina fötter över det fina trägolvet och fram till gästerna.

När jag kom fram böjde sig Anne lätt fram mot mig och placerade försiktigt en hand på min rygg som förde mig längre fram. Hennes andedräkt nådde mitt öra när hennes mjuka, vänliga stämma klingade genom mitt huvud.

“What a lovely dress, dear”

Jag mumlade ett snabbt tack och gömde mitt lätt röda ansikte med hjälp av mitt blonda hår. Den vita spetsklänningen och den bruna, korta jackan jag köpt någon dag tidigare satt som specialsytt på min kropp och framhävde alla dess former. Jag kände mig konstigt nog vacker i den och det värmde något otroligt att Anne gett den en komplimang. Jag fortsatte att hålla mitt huvud nere i backen och fokuserade på mina skor när en brännande blick borrade in i mig och fick mig att bli okoncentrerad.

Försiktigt lyfte jag huvudet några centimetrar och försökte blicka igenom det tunga hår som fallit över mina ögon. Jag mötte Harrys djupt gröna ögon som allvarligt tittade på mig, men när min blick senare mötte hans blev hans ansikte och ögon mer avslappnade och jag fick se hans vackra, lugnande leende spridas över hans ansikte. Jag log generat tillbaka innan oroliga och panikartade tankar fyllde mitt huvud och fick mina ögon att desperat leta sig bort. Om jag helt plötsligt började vara snäll, eller ja, tolerera Harry, skulle folk misstänka något. Och det, det fick de absolut inte göra. Då skulle allting vara kört.

I ett försök att agera som vanligt lyfte jag mitt huvud och betraktade folket runt omkring mig, alla förutom Harry. Jag kände hur hans förvånande ansikte fortfarande försökte söka upp mig, men jag kände mig för mesig och rädd för att se in i hans glittriga ögon. Jag visste att om jag ens så lite som gav dem en blick, skulle jag fastna på direkten och inte kunna ta mig ur. Det skrämde mig att hans ögon hade en sådan stor inverkan på mig.

Pressen inom mig blev för stor, rädslan blev för hög och mina tankar fick mig att bli ostadig på fötterna. Jag tittade desperat bort mot mannen som talade och spände min blick på hans vandrande läppar. Allt för att hålla mig borta från Harry.

“So Harry, what are you going to study at collage?”, frågade den äldre mannen.

Jag slickade försiktigt mina torra läppar med min rosa tunga samtidigt som jag försökte hålla lugnet. Blodet i min kropp pumpade snabbt omkring och Harrys brinnande blick brände in i mig. Jag var osäker, visste inte om jag skulle chansa. Men sedan insåg jag att om jag inte alls kollade på honom skulle det ifrågasättas också, så det spelade väl inte så stor roll.

Försiktigt vände jag sakta mitt huvud mot Harrys samtidigt som mina andetag ekade inuti mig. Så snabbt mitt huvud var vänt mot honom, log han charmigt med sitt vackra leende och spände sin blick på mig. Han vägrade att släppa taget.

“Well, I’ve been thought about law, sociality, business and something else. But I’m not sure about that one yet”, svarade han med ett leende mot mannen, men hans ögon var fortfarande spända på mig och glittrade vackert till så fort hans blick hamnade på mig.

“And I've heard that it’s gone well with that singing thing you were up to?”

“Uhm, yeah. I guess so. I got two yes from the judges, so I got through”

Mannen nickade, pillade lite på glaset han hade i handen och tvingade Harry att se på honom. Hans ögon slets motvilligt från mig och tittade på den äldre mannen. Jag såg att han försökte vara så trevlig som möjligt, men hans blick drogs mot mig och vandrade diskret mellan mina ögon och mannens.

“So you’re not in that band anymore? What did they call you.... White polar bear?”

Harry flinade lätt till och skakade försiktigt sitt huvud så att de fina lockarna hoppade omkring på hans huvud.

“White Eskimo”, svarade Harry lätt.

Sedan harklade han sig lätt, lade händerna över varandra och tittade bort från rummet och ut genom fönstret bredvid dörren.

“I’d love to chat, but I actually need to pick up something in the garage...” Hans vackra ögon flyttades över mot mig och gav mig en menande blick. “Jamie, can you please help me?”

Jag tittade stumt på honom och kände hur min mun chockat öppnats några centimeter och formats till ett o. Min blick var hård, oförstådd och jag trodde att han var galen. Men sedan lade jag märke hans desperata blick och såg hur mycket han ville att jag skulle följa med.

“Okay”, sa jag motvilligt och slet min blick från Harry.

Jag tittade runt omkring mig och gav gästerna och Anne ett ursäktande leende innan jag trängde mig förbi dem och följde Harrys snabba fötter som trycktes mot golvet under oss. Han ledde mig genom huset och ut genom den stora, vita ytterdörren. Jag lät mina ben jobba så snabbt det gick då hans ben var mycket längre än mina egna och tog större steg, men ändå hamnade jag på efterkälken och fick nästan springa för att komma ikapp honom.

När vi kom till det stora garaget öppnade Harry dörren och klev in. Rummet lystes upp av en svagt, lysande lampa som hängde i taket och fick alla gamla ägodelar och bilar att synas samtidigt som ljudet av något klickande fyllde mina öron var tionde sekund. Så fort vi kommit in i rummet tog Harry tag i min handled, drog mig intill hans kropp och stängde dörren bakom oss.

Hans händer vandrade försiktigt upp för min kropp och smekte min bara hud samtidigt som hans blick följde fingrarnas rörelse. Mina andetag blev mer ansträngda, pulsen gick upp och jag kände mig mer upphetsade när han rörde vid mig. Hans berörning var underbara.

“God, I could do this all day”, mumlade han tyst och skakade sitt huvud.

Hans händer fortsatte att vandra över min kropp och fann tillslut min käklinje där hans händer stannade och höll fyra fingrarna om bakhuvudet samtidigt som tummen mjukt smekte mina linjer. Han sträckte sig långsamt fram, kysste mitt vänstra nyckelben och fortsatte sedan upp för halsen.

“Do you regret it?”, mumlade han nyfiket med hans läppar tryckta mot min hud.

“No”, suckade jag medan min kropp fylldes av njutning. “Besides, it was only one kiss”

Harry skrattade roat innan han gick upp mot min käklinje och lämnade små pussar där. “Kisses”, rättade han.

Jag kände hur ett leende försiktigt smög sig upp över mitt ansikte och jag skrattade lätt när Harrys kyssar lämnade spår över hela min kropp. Hans tänder nafsade lätt vid min hud och fick mig att långsamt sträcka på halsen och lutade huvudet bakåt. Jag fångade hans hals med min hand och smekte försiktigt hans ömtåliga hud samtidigt som mina fingrar lekte med hans underbara lockar.

Jag tryckte Harrys mun ner mot min hals och fick honom att fortsätta kyssa den samtidigt som stängde mina ögon och njöt av stunden. Men även om min kropp var avslappnad och lugn så kunde inte mitt huvud sluta arbeta och nyfikenheten växte med stora steg inom mig.

“What was that band the man was talking about?”, frågade jag och försökte få min röst att låta nonchalant. Jag ville inte att han skulle få reda på hur nyfiken jag var, då skulle han bara retas med att inte säga det.

“What band?”, mumlade Harry när han placerade ut kyssar över min hud. Jag suckade tyst.

“That band the man you spoke to wondered about”

“Oh that” Jag himlade med ögonen. Varför drog han ut på orden och vägrade berätta?

“Yes, that”, sa jag och tryckte mina händer mot Harrys bröst. Jag ville få bort honom och titta in i hans ögon, men hans styrka var mycket större än min och han tog sig närmare igen och fortsatte att kyssa mig.

Harry ryckte på axlarna mitt i en kyss och tog gott om tid på sig att svara.

“It was just a fun thing me and some pals did”

Jag nickade försiktigt och placerade min hand vid Harrys nacke igen, men jag varken lekte med lockarna eller smekte hans hud. Jag bara höll handen där.

“Did you play any instrument?”, frågade jag.

Harry skakade sitt huvud ännu en gång, något som fick min kropp att blåsas upp av en liten irritation som växte inom mig. Jag släppte sedan ur all luft samtidigt som frågor vandrade omkring inuti mig. Varför svarade han inte?

“But I did sing”

Jag drog honom hastigt ifrån mig. Mina fingrar höll hans nacke i ett stadigt grepp och jag tittade seriöst in i hans ögon. Mina ögonbryn höjdes, min blick var misstänksam och min hjärna trodde inte hans ord.

“You did?”, frågade jag nyfiket. Harry nickade stolt och slog på sitt charmiga leende och visade sina vackra smilegropar.

“I was the lead singer”, avslöjade han glatt innan han skrattade och blinkade flörtigt mot mig. “Hot, eh?”

“Really”, erkände jag skrattandes.

Sedan tryckte jag Harrys kropp mot min ännu en gång och lät hans läppar krascha mot mina i en slarvig kyss.


 Kapitel nio, everybody! Jag hoppas verkligen att ni gillar det. Jag har faktiskt kämpat med denna fanfiction.I alla fall så tänkte jag besvara en fråga som tidigare blivit ställd. Ja, det var en slags blinde-date de var då ingen av dem visste vilka se skulle träffa. Hoppas det klarnade upp några saker! 7+ för nästa!
8

Postat av: Anonym

Japp de klarnade upp nu, tack. Btw as grymt!!! Du är skit bra på att skriva!!

2013-09-17 @ 01:22:47
Postat av: Alexandra

Jag är helt kär i denna novellen och hade jag haft 7 olika datorer så hade jag verkligen kommenterat alla dom 7 gångerna för mig själv! :)

2013-09-17 @ 07:40:03
Postat av: Julia

oOHMYGOD SÅ SJUKT BRA SNÄLLA UPPDATERA

2013-09-17 @ 15:23:34
Postat av: Paulina

Herregud är kär i denna novellen!

2013-09-17 @ 15:37:27
Postat av: Saga

MOREEEE

2013-09-17 @ 16:32:02
Postat av: Sandra

Jättebra som vanligt! Du är asduktig på att skriva :)

2013-09-17 @ 16:53:18
Postat av: Stella

Sjuuuuuukt bra!!!

2013-09-17 @ 17:45:21
Postat av: hanna

Så sjjkt bra, meeer! :'))

2013-09-17 @ 18:32:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0