Vant sänkte jag ner det svarta, täckande glaset över ögonen och lät mörkret omge mig. Hatten jag placerat på huvudet var i ljust material och gömde de lockar som vanligtvis brukade sticka ut och följa med vinden. Jag tog mig snabbt över golvet medan min ena hand kämpade med att trycka undan den svingande väskan som pressades och slogs mot mitt ben när luften träffade den. Nervös om att jag skulle bli påkommen lät jag mina läppar bli berörda av min darrande tunga och mina lungor att dra in ett djupt andetag när jag tog de sista stegen fram till flygvärdinnan. Hon tog en snabb titt på min biljett, sedan gestikulerade hon lätt med sin taniga arm i vilken riktning jag skulle röra mig mot.

Jag gjorde som hon sa och lyfte kort på min hatt som både utandning och hälsning innan jag tog mig fram över de smala gångarna och placerade mig i en av de ljusa skinn fåtöljerna. Materialet av stolen omgav min spända kropp och fick nerverna inom mig att slappna av så fort jag kände dess mjukhet slå mot mig. Njutningsfullt stönade jag och lutade mig tillbaka, nöjd över min insatts av att inte bli sedd av någon.

Folket började med tiden rulla in, något som fick mig att sjunka längre ner i stolen medan jag sänkte min bekvämt sittande hatt. Jag försökte hålla undan blicken, men min nyfikenhet var allt för stor och jag fick tvinga mig själv att så lite som snegla på dem från sidan. Flygplanet fylldes med vanliga människor som skulle ta sin semester till nästa nivå och flyga ett långdistans plan, men alla av dem var för upptagna med att hitta sina platser för att ge mig blickar och högt flämtande.

Mina ögon seglade över den nuvarande flocken av befolkning som passerade mig, men det var inte förrän jag fick syn på en blond, förvirrad flicka som jag lyfte på både solglasögonen och kroppen. Jag satte mig rakryggad i stolen medan jag kände hur utökningen av rynkan i min panna fördjupades när jag granskade henne. Det blonda, långa håret låg mjukt mot hennes bara axlar medan hennes armar kämpade med att hålla uppe den tunga väskan i hennes famn. Hon gjorde allt för att inte stöta i stolarna, som att hon var rädd för att göra intrång på de med dyrare betalda platser.

Lustfullt slickade jag mina läppar i vilja av att kunna prata med henne, men min pinsamma position i ett flygplan gjorde det nästintill omöjligt. När hon tagit sina sista steg förbi mig sänkte jag återigen mina solglasögon medan jag suckade. Jag visste inte vart hon satt och inte heller skulle jag kunna ta reda på det, inte om jag ville dö av den otroligt stora pressen av folkmassan, förstås.

När alla passagerare sedan var placerade på deras platser och flygvärdinnorna satt på informationsfilmer på den stora skärmen framför mig suckade jag trött ut och slöt mina ögon. Jag lutade mitt huvud bakåt, hoppades på att resan skulle gå snabbare än vad den gjort senast. Så småningom började planet ta satts för att sedan lyfte upp bland molnen. Den bubblande känslan i magen befann sig bland mina känslor varje gång, något som inte förändrades den gången heller.

Locken slog till i mina öron bland lyften och filmen som visades på skärmen lyckades inte fånga mitt intresse. Jag lät mina ögon glida över folkmassan runt omkring mig, nyfiken över vad alla distraherade sig själva med. Då de flesta enbart läste tidningar eller tittade på en av de alla filmerna på teven, blev jag inte helt tillfredsställd och tristessen fyllde min kropp med stora steg.

Flygvärdinnorna började tillslut vandra omkring bland gångarna och erbjöd champagne till de vuxna människorna som ville ha det, men bortsätt från det så rörde sig ingenting nytt och allt förblev normalt. Av ren reaktionsförmåga sträckte jag hastigt ut min hand när en av de alla unga värdinnorna passerade och hindrade henne från att flytta sig.

Förvånat tittade hon ner på mig medan klar förvirring lyste genom och avslöjade känslorna i hennes ögon. Lugnt tog jag av mig de föremål som hindrat mig från att visa min personlighet innan jag tittade på henne.

“I’m sorry to disturbe you”, sa jag lätt när jag vek ihop mina solglasögon och packade ner de i väskan.

Jag slickade mig sedan om mina läppar, undrade om det jag gjorde var rätt, och vände jag mitt huvud mot henne med ett dystert leende. “But me and my friend got some seperate seats and I really want to with sit her, since it’s such a long journey and all that”

Flygvärdinnan nickade lätt, sedan lade hon in ett leende och tittade sig omkring.

“Her name is Jamie Johnson”, informerade jag då jag visste att kvinnan tvekade. “Maybe the person who’s sitting next to her want to swich?”

“But Mr. Styles, I’m afraid that she doesn’t sit in the first class”, beklagade hon sig bekymrat.

“Doesn’t matter. I can swich to something else, it’s no problem with that”

Min envishet höll i sig då flygvärdinnan förvirrat tittade sig omkring medan hennes huvud försökte klarna upp situationen för henne. Ord och meningar cirkulerade runt i hennes huvud, något som visades i hennes förvirrade ögon.

“I’ll see what I can do, Mr. Styles. But I’ll not be able to promise you anything” Jag log lätt mot henne, glad över att hon äntligen gett sig.

“A chance is all I’m asking for. Thank you”

 

Diskret vakade jag på flygvärdinnan i ögonvrån när hon försiktigt böjde sig ner för att prata med mannen bredvid mig. Hennes läppars ord var riktade mot den några år äldre mannen, men hennes ögon var helt och hållet spänt på mig med en hård blick. Jag undrade vad jag gjort fel och rynkade besvärat min panna när mannen exalterat nickade och nästintill slet upp sitt bälte.

“Can you thank your friend for me? Really nice of him to do that”

Mannens leende på läpparna avslöjade att han var på väg att göra något, men förvirringen som spridits inom mig fick tankarna att tumla runt och inte framstå som förståeliga. Medan jag forfarande satt som förvirrad så reste sig mannen upp och vandrade bort från mig. Fortfarande oförstående av situationen ruskade jag mitt huvud i ett försök att få tankarna att klarna.

Någon minut senare hörde jag flämtande runt om i planet medan vissa viskade namn i ivrighet. Sedan placerade sig en pojke bredvid mig. Jag kunde höra på folket runt omkring att det inte var den man som jag innan suttit bredvid, vilket fick mig att nyfiket vände på huvudet mot hans riktning.

När ett vackert leende nådde min blick kände jag hur chocken intog mig och hur huvudet började snurra. Situationen och hans närvaro fick mig att känna mig yr, något som jag försökte få bort genom att skaka bort mina tankar och huvudet.

“What are you doing here?”, frågade jag förvirrat i desperata försök över att få bort den dimma som intagit mitt huvud.

Ett snett leende täckte hans vackra ansikte och fick smilgropar att uppstå, något som fick flickor runt om i hela världen att smälta.

“Well I’m going to the US, of course”, skrockade Harry roat och skakade skämtsamt sitt huvud.

“No I mean here, here”, förtydligade jag allvarligt.

 En ryckning avfyrades från Harrys axlar innan han generat bröt vår kontakt och blickade ner i marken. Stum över hans gärningar och av borttappade ord kände jag hur mina ögonbryn höjdes och hur min mun förstummat öppnades på glänt.

“Did you really give away your first class ticket for this?”

Ett ruskande for hastigt iväg från Harrys huvud medan han sakta lyfte det. Hans ögon träffade mina, visade hans allvarlighet och de känslor som befann sig inuti honom. Det leende som innan varit på hans läppar var nu som bortfört och hans seriösa min fick mig att tappa andan.

“No, I did it for you. I’d do anything to spend time with you, I thought you knew that by now”

Det välkända leendet drogs sedan upp på hans läppar, något som sakta men säkert smittade av sig på mig då jag generat vände bort huvudet, glad över att han faktiskt tagit det initiativet.

---