---

Jag tillät mig själv att trycka min hand närmare hennes; minska utrymmet mellan våra djupt insatta händer. Lugnet sköljde över mig i samma sekund som hennes hud vidrörde min och jag kunde känna hur känslor av hopp började inta mig då vi vandrade vår väg bort mot vår sista karuselltur. Jag visste att omfamningen bara var en vänlig gest av henne, att hon trodde att det var något som vänner helt enkelt kunde göra, men om flickan tagit en titt inuti mitt huvud hade hon förstått varför mitt behov av hennes närhet stärktes.

Diskret ruskade jag mitt huvud då tankarna intog mig och fick besvikelse att fylla mitt bröst. Hon skulle aldrig förstå.

När vi tagit våra sista steg in och genom den stora skylten vars detaljer avslöjade attraktionen, styrde jag lätt min och hennes kropp mot hörnet där kön började. Genast började folks huvud att vändas mot min riktning då jag så lite som satt min fot på det gråa cementgolvet medan luriga och fixerade leenden klädde deras läppar.

Hastigt tvingade jag min hand att släppa taget om Jamies då de desperata blickarna brände ner på våra sammanlänkade kroppsdelar och utstrålade avsky. Rädsla av hon någon gång skulle komma till skada började inta mitt huvud, något jag fick kämpa med att pressa bort då jag lutade mig mot det hårda metallstängslet som skiljde köarna åt.

Mitt ansikte riktades mot Jamie och hennes ögon då jag granskade henne med ett litet leende placerat på mina läppar. I ögonvrån kunde jag se hur tonårsflickor senare börjat närma sig oss med ögon stora som jordklot. Tveksamt pressade jag in min blick i Jamies, som att jag frågade om tillstånd. Då Jamie verkade förstå precis vad jag menade slöt hon lugnt sina förståeliga ögon medan hennes huvud gav ifrån sig en enkel nickning tillsammans med det likadana leendet som klädde henne.

Sekunden senare lämnade en omärkbar suck mina läppar då jag lyfte mitt huvud och sträckte på kroppen samtidigt som mitt huvud vändes åt olika riktningar.

“Don’t be scared, girls. I do not bite”, skämtade jag retligt då mina ögon flyttade runt från varje flickas skärrade ögon.

Små, nervösa läten av fnitter fyllde mitt sinne då orden lämnat min mun, något som fick mig själv att skratta och ruska mitt huvud.

“So, who’s first?”

Skriken började lätt fylla mina öron samtidigt som flickor lätt började tränga sig fram för att få en syn på mitt ansikte. Oskyldigt tvingade jag ur ett skratt ur min strupe och tog emot den första pennan för att signera en flickas arm. Jag älskade mina fans, det var inte det, det var bara att Jamies närhet gjorde mig osäker bland dem. Jag ville utstråla självsäkerhet och visa min otroliga kärlek till alla som stödde mig, men hon fick mig ibland att undra ifall jag gjorde rätt eller ej.

Snabbt flyttade jag mig vidare då nästa flicka klickat av ett foto på oss båda och sneglade upp på Jamie. Leendet som klädde hennes läppar var riktat rakt mot mig och glittret som befann sig i hennes ögon utstrålade ärlighet. Jag besvarade hastigt hennes leende innan jag lyssnade på frågan en av de alla fansen frågade mig. Raskt nickade jag mitt huvud och placerade en lätt kyss på hennes vänstra kind, men brast genast ut i skratt då flämtande hördes från alla de andra flickorna.

Signerandet pågick i ytterligare tio minuter innan jag ursäktade mig från flickorna och gick fram mot Jamie. Lätt gav jag henne ett leende, sedan placerade jag min hand på hennes rygg och ledde henne fram genom den nu tomma kön. Tystnaden fyllde vår atmosfär när vi vandrade vår väg fram till den stora vagnen som skulle ta oss ut på ett kort äventyr.

Små ljud av viskande från de chockade flickorna bakom oss fanns dock kvar i min hörsel och fick mig att smått tjuvkika i hopp om att få höra något mer om deras skvaller.

“That was pretty amazing what you did”, utbrast plötsligt Jamie då vi ställde oss vid nästa galler som hindrade oss från att falla rakt ner mot startbanan.

Förvånat rynkade jag mina ögonbryn och tittade upp på henne med en rak, tillformad mun.

“Which part of what?”

Diskret blickade Jamie ner på de beiga skor som klädde hennes fötter. Vagabond stod inristat i deras sida medan avbildningen av ett par sneakers avslöjade formen i deras försök. Försiktigt lyfte Jamie sedan sin blick och sneglade över på mig med en axelryckning.

“You made them happy, even though you didn’t have to. You offered yourself and were bascially the reason for them to smile. No one asked you to do it, but you did it anyway. That’s what I call a good idol”

Jag härmade Jamies rörelser då jag ryckte på mina axlar och slängde in ett enkelt leende.

“Some one has to, right?”

Jamie nickade då allvaret drogs över hennes ansikte och ögonen vilade i mina.

“But you didn’t have to be that one person”

Återigen gjorde jag som flickan bredvid mig efter att jag i någon kort sekunds tid brutit vår heta ögonkontakt.

“I guess I wanted to. You know, a girl once told me to smile to those who made this happen and to thank those who’s been here for me. Who’d ever thought that she was right?”

Ett skratt for ur hennes mun medan hon ruskade sitt huvud och tog sig förbi den nu öppna grinden. Hennes fötter tog henne över det första sätet på vagnen och placerade sig sedan ner på den första, bästa platsen. Min kropp förde mig efter henne och kastade ned mig i det sätet till vänster om henne med ett leende på läpparna. Jag spände sedan fast mig med de säkerhetsbältena som behövdes och sträckte ut min hand till Jamie som satt till höger om mig.

Mitt huvud var nu riktat åt hennes håll och avslöjade det leende som gömde sig vid mina mungipor.

“We’re doing this together, right? Through dust and darkness”

Hennes ögon inspekterade mig då hon fann det diskreta leendet, något som fick hennes blåa ädelstenar att senare titta in i mina gröna, leende ögon.

“Through dust and darkness”, upprepade hon nickandes då hon placerade sin hand i min.

Mitt hjärta i bröstet exploderade då hennes hud kolliderade mot min och fick pulsen inom mig att höjas. Hastigt drog jag mig bort från hennes ansikte, medveten om att mina rörelser skulle bli allt för intima om jag fortsatte att se på henne. Jag hann inte tänka längre innan vi sekunden senare sköts iväg med hög fart då Jamies skrik fyllde mina öron och min kropp intog ett lyckligt tillstånd.

Då vi tillsammans vandrade tillbaks till Jamies hotell hade flera fans letat upp gatans adress och Jamies namn. De stod i små grupper utanför den stora glasporten och viskade skvaller med låga röster och dömande blickar. När jag såg tonåringarnas reaktioner på flickan jag vandrade bredvid skakade jag mitt huvud och lade min hand vid hennes rygg. Lätt tillät jag den att smeka hennes darriga kropp i hopp om att det skulle lugna ner henne, men jag kunde se att de oroliga ögonen gav sig av på jakt för att finna de människorna som viskade om henne.

Mina läppar omfamnades smått av min tunga då de var i behov av återfuktning och jag lutade mig lugnt fram mot Jamies öra då hennes andetag blev ostadiga. Ju närmre jag kom, ju bättre kunde jag höra de hackiga andetag hennes lungor desperat försökte hantera, men som inte klarade av den press och ansvar de utsattes för.

“Ignore them, Jamie. That’s the only thing you can do”, informerade jag med en låg, hes röst som senare for igenom hennes öra.

En låg nickning avfyrades från henne då jag avslutat meningen och lutat mig bort från henne. Den smekande handen i mitten av hennes skulderblad upphörde sina lugnande rörelser och föste istället henne närmare ingången, hoppades på att vi skulle hinna in i tid innan allt för dumma kommentarer föll in i hennes tankar. De sista stegen var tagna och jag sträckte mig hastigt fram och slet upp den genomskinliga dörren framför våra ansikten.

Vi befann oss sekunden senare inne i den trygghet jag visste Jamie var desperat av, den trygghet som hindrade henne från att höra de odrägliga kommentarer folk slängde ur sig om henne. Lågt suckade jag för mig själv då jag visste att jag var den som utsatt henne för det och som hade ansvar över att hon inte blev skadad. Inte hade jag tänkt på de konsekvenser som kunde förekomma när jag tog kontakt med henne, då var hennes närhet det enda som existerades i mitt huvud.

Jag tvingade mig själv att vakna upp från mina djupt insatta tankar och föra både mig och Jamie närmare hissen. Hennes kropp hade nu avtagit från det skakande den utsattes för och händelsen började lätt sjunka in i hennes huvud. Jag log åt tanken då hon hanterat det bra och tagit sig igenom folkmassan utan någon som helst kommentar, vilket kunde vara ganska svårt då de flesta av tjejerna hade stått och viskat om henne.

Ljudet av ljust plingande fyllde min hörsel då dörren in till den stora hissen öppnade och avslöjade dess tomhet. Vi tog våra kliv in, sedan klickade Jamie på hennes våning och dörrarna stängdes igen bakom oss. Tystnaden föll över våra huvuden då vi blev instängda i det lilla utrymmet i väntan på att förflytta oss. Lusten hade börjat falla över min kropp då jag blickat över på henne och granskat hennes vackra ansikte. Jag försökte göra allt i min makt för att hindra mig själv från något jag senare skulle hindra, men min vilja var så mycket större än min kraft och försvårade mitt protesterande.

I hopp om att mina tankar kunde komma på med en hyfsad bra mening smektes mina läppar återigen av min tunga samtidigt som jag vred mitt huvud åt hennes riktning.

“You handled it very well out there”, berömde jag då jag sökte in mina gröna ögon i hennes blåa.

Ett generat fnitter föll ifrån hennes läppar när hon ruskade bort mina kommentar med huvudet.

“No, not really. I was trembling as fuck and those terrible comments they said were just... disgusting”

Osäkert sneglade jag över på henne och putade lätt med min underläpp.

“I’m sorry, Jamie. They don’t mean what they say, they’re just...”

“Jealous? Yeah, I noticed”, avbröt Jamie och tittade på mig, sedan släppte hon ur sig ett litet leende och vände bort blicken igen.

Jag nickade som svar på hennes kommentar och lät sedan orden flöda fritt inom mig. Tankarna om hennes läppar och kroppskontakt invaderade mina sinnen och cirkulerade runt som om de var flugor som flög för sitt liv. Ansträngt pressade jag samman mina ögon och försökte ta bort henne, men allt sprack och min kropp kunde inte motstå de rörelser och känslor som sköljde över min kropp.

“I’m sorry, I can’t stand this anymore”, utbrast jag panikartat, och precis innan Jamie låtit ord lämnat hennes mun ställde jag mig tätt framför henne och lät min mer muskelösa och långa kropp tonas över henne.

Mina händer arbetade av sig själv och placerade vant ut sig själva vid änden av hennes ansikte. Tummarna i slutet av mina händer smekte mjukt hennes käklinjer då jag hastigt lutade mig fram och lämnade mina avtryck på hennes hud. En njutningsfull känsla löpte inom mig då jag fick känna de mjuka, fantastiska läpparna tryckta mot mina ännu en gång.

Jag slöt mina ögon av ro då Jamie accepterade min kyss och lätt började arbeta med mig. Som om min kyss hade kommit i helt fel tillfälle så plingade återigen hissen och de stora dörrarna öppnade upp till den nya våningen. Motvilligt drog jag mig bort från Jamie och stirrade in i hennes chockade, tveksamma ögon.

En huvudnickning kom från hennes kropp då de vidgade ögonen tittade på mig och avslöjade deras panik. Hon öppnade försiktigt munnen, men stumt stängde hon den när hon inte fann något vettigt att säga.

“That was... kind of you”, försökte hon sig senare fram medan hennes huvud nickades i takt till orden.

Hon sneglade sedan kort över på mig och suckade av frustration och slöt sina ögon.

“I... Eh... I’ll call you”, stammade hon osäkert fram, sedan pressade hon sig besvärat förbi mig och lämnade mig ensam kvar i hissen.

Dörrarna for ännu en gång ihop och stängde inne mig i den lilla kvadrat som skulle ta mig neråt mot lobbyn. Djupt suckade jag av frustration och slog ena handen i den hårda väggen då irriterande tankar steg åt mitt huvud. Jag var så körd.

---