Part 63. Boy and girlfriend
“And what now?”
Harrys raspiga röst flög igenom mitt huvud då han ställde den förvirrade frågan. En suck rymde från min osäkra mun då jag lyfte mitt huvud för att blicka över mot honom. Jag ryckte lätt på mina axlar.
“What do you mean?”
Jag granskade hans ansikte där han satt framför mig. Hans ben var halvt uppdragna mot bröstet och han höll stadigt sina armar länkade runt dem för att inte släppa taget. Jag var placerad likadant fast mot väggen mitt emot honom, men satt ändå så nära att våra fötter stötte ihop med varandra med tårna. Likadant som mina innan gjort ryckte han på sina axlar när jag om formulerade hans fråga.
Ett lätt leende var placerat på hans läppar då han tittade in i mina ögon, men osäkerheten som fanns i hans egna fick mig att tvivla på vad det var han skulle fråga om.
“About this” Han gestikulerade med huvudet och gjorde rörelser runt om i rummet medan han höll fast blicken i min - vägrade att släppa taget. “Us”
Jag suckade lätt och släppte löst mina spända och utmattade armar, något som fick dem att trött falla till mina sidor och ge mina ben chansen att sträcka på sig. Stelt drog jag ut benen så att de lätt omringade Harry på båda sidorna av hans kropp.
“I don’t know how to answer that question since I don’t even know what we are”
“Well”
Harry suckade medan orden seglade iväg från hans läppar och han för en kort sekund lämnade mina ögon. Hans starka armar hjälpte honom att lyfta honom närmare mig för att sedan sätta sig på sin rätta position återigen.
“I don’t know about you, but I really want to make this work. I’ve said it once and I’m going to say it again, I won’t give up on you”
“I know that you won’t”, mumlade jag tyst, inte säker på vad det var jag ville skulle hända. Jag suckade sedan återigen och försökte mig på att leende mot honom medan jag ryckte mina osäkra axlar. “I guess that we... are together? Like, boy and girlfriend?”
Ett leende utökades på Harrys läppar då han nickade sitt huvud och förföriskt lutade sig fram mot mina läppar.
“Deal”
Hans mjuka fingrar gjorde sin väg genom mitt hår medan hans stängda ögon accepterade den sömn som började inta honom. Osäker på om jag skulle yttra de ord som gnagt inuti mig de senaste timmarna öppnade jag min mun, men stängde den stumt igen då jag inte såg någon anledning till det. Hans djupa andetag började inta mina öron och rörelserna från hans lyftande bröst trycktes mot min kropp.
Den muskelösa, men ändå så fridfulla, kroppen låg bredvid mig i den stora hotellrumssängen med hans händer löpande längs mitt långa hår och fästa vid min sida; hindrade mig från att röra mig allt för mycket. Tankar cirkulerade inom mig då jag djupt pustade, försökte inse vad som vad bäst att säga.
Tillslut öppnade jag återigen min mun, denna gången beslutsam med att yttra det jag så länge tänkt på.
“Are they terrifying?”, frågade jag plötsligt, men min röst hade inte lyckats behålla den styrka jag hoppats att den skulle.
Meningen bröt halvt på mitten och den stora nervositeten som fanns inom mig avslöjades genom mina hackiga ord. Jag kunde lätt höra hur Harrys djupa andetag avtog och hur han tog en stor inandning då han försökte väcka sig själv tillräckligt mycket för att kunna konversera med mig.
“Who?”
Hans nyvakna, raspiga röst fyllde mitt huvud och fick gåshud att uppstå på min hud. Hårstråna reste sig lätt då ljudet av honom fanns i rummet och mitt hjärta började slå fortare då hans närhet fick mig i obalans.
“The fans”, viskade jag tyst. “Are they... mean?”
Jag kunde känna hur Harry försiktigt närmade sig min kropp när jag gett ifrån mig orden, som om att han ville skydda mig från de tankar jag tänkte. Hans kropp tog plötsligt kontakt med min och fick värme att hett transporteras mellan oss båda. Mjuka läppar träffade mina medan ett par ljusa ögon sökte sig in i mig, sekunden senare log han och lade sig ner bredvid mig, fortfarande noggrann med att ha mig tillräckligt nära.
“What's got into your head now?”, suckade han lätt då han blickade över mot mig.
Frustrerat rynkade jag mina ögonbryn, undrade varför han konstaterade något sådant.
“What? I’m just me”
“No, you’re not just you”, konstaterade Harry och skakade sitt huvud. “You always have a reason to do or say things. If someone wouldn’t have said something to you, you wouldn’t have thought about it”
Likadant som från Harrys lämnade mina läppar ifrån sig en suck då jag slöt mina ögon och försökte hämta styrka.
“It’s just all the looks they gave me, both when we were at Disneyland and on our way home. They were so... so”
“Harsh?”, föreslog Harry. Jag nickade.
“I don’t want people to hate me just because I know someone they wish they did. I can’t help that you have teenage fans”
Harry nickande instämande åt mina ord och drog sig återigen närmare mig. Hans händer placerades runt min kropp medan hans huvud lätt vilade mot mitt bröst.
“Did they say anything to you, is that the reason for you to suddenly think about it?”
“No”, suckade jag och skakade diskret på mitt huvud. “But the looks they gave me were so judging, even if they’re just fans. They don’t have the right to do that, Harry. They don’t know me, they don’t know you, they don’t know anything”
Harry ruskade lätt sitt huvud mot mitt bröst innan han lät kyssar täcka upp min hud. Blöta avtryck samlades längs min kropp medan Harry arbetade sin väg uppåt med de fylliga läpparna. Plötsligt stannade han sina raska rörelser och tittade upp på mig, nu med allvar fyllda i hans emerald gröna ögon.
“They’re just worried about me. They don’t want anyone to get together with me just because of the fame and they don’t want my heart to get broken”, förklarade han lugnt när hans ögon spänt sig i mina i en djup ögonkontakt.
En plötslig klump uppstod i min mage då han sagt orden och skuldkänslor började genast fylla mitt bröst. Inte längre sugen på att diskutera kring ämnet vände jag mig bort från honom och lade mig på sidan, något som fick Harry att okontrollerbart tappa balansen när min kropp plötsligt flyttats. Han föll rakt ner i madrassen och blickade förvånat över på mig, men gled sedan in i min famn igen och kramade mig bakifrån. Hans läppar gav ifrån kyssar vid min nacke då jag strängt försökte pressa bort den smärta som uppstod inom mig.
“Don’t you worry, baby. They’ll like you”, viskade han uppmuntrande mellan de kyssar som placerades ut över min kropp.
Men de ord som han sagt lyckades ändå inte lyfta upp mitt humör och få mig att hoppas. De tjejer som gett mig de dömande blickarna med de ord jag egentligen inte ville höra ville alltså bara Harrys bästa trots allt. Och det var inte det att de fanns där för honom som fick skulden att inta mitt bröst, utan det var den punkten där det skulle bli jag som krossade hans hjärta som skavde inom mig.
Han visste inte om det, det gjorde ingen, men jag kände det på mig djupt inom mig och det var en känsla någon aldrig skulle kunna ta ifrån mig.
