Part 65. My one and only
“You see that guy over there?”, viskade jag tyst då jag lutat mig in mot Harry och med hjälp av huvudet gestikulerat åt rätt riktning.
En rynka uppstod i hans panna då förvirring intog hans kropp av min fråga, något som visades klart och tydligt när han sekunden senare drog tilbaks sitt huvud mot mig.
“Number twentyfour?”
Jag nickade som svar på hans följdfråga och granskade den långa, mörka mannen med min blick. Ett lömskt flin vilade i mina mungipor då jag i ögonvrån kunde se Harry återigen rynka sin panna och böja sig fram för att få en bättre blick.
“His name is Kobe Bryant and he is the shooting guard. He’s actually pretty good and successful”, upplyste jag honom kaxigt då jag granskade Kobes rörelser och dribblingar mot ena korgen.
“You’re such a loser, Jamie!”, utbrast Harry ogillande och ruskade sitt huvud.
I ett försök att spela chockad öppnade jag förvånat min mun på glänt och stirrade på honom, men fick kämpa hårt för att hålla undan det leende som försökte leta sig upp på mina ljusa läppar.
“I know that you searched it up in the information book you bought along with the drinks!”
Ett fnitter föll ur min kropp medan jag oskyldigt ryckte på mina axlar och sneglade över på honom.
“I already knew it before that, okay?”, skrattade jag roat när jag i ett försök att avleda hans påstående och meningar.
“Yeah and pigs can fly”, konstaterade Harry och himlade med ögonen åt de ord jag påstått.
Ett leende uppstod sedan på hans läppar då han lade armen runt min tunna kropp och drog mig närmare. En kyss planterades på min panna i samma sekund som jag slöt ögonen, något som fick mig att njutningsfullt sucka av den stund vi hade tillsammans.
“It’s okay, though”, sa plötsligt Harry när hans ansikte fortfarande var nära mitt och hans arm omfamnade mig. “I like you this way, even if you suck at sports”
“Wow, thank you”, tackade jag då jag sarkastiskt himlade mina ögon åt hans försök till att ge mig komplimanger. “Really kind of you to think of me in that way”
Ett roat skrockande lämnade Harrys läppar då han släppte taget runt min kropp. Han ruskade lätt sitt huvud och behöll det igenkännande flinet på hans vackra, fylliga läppar. I vår omgivning hade folket lätt börjat lämna arenan då halvleksvilan hade intagit, antingen för att gå till toaletterna eller för att fylla på drickan innan spelet återigen startade. De få människor som fortfarande satt på sina platser runt omkring oss var dock upptagna med att prata med varandra eller diskret fästa sina blickar i oss.
Jag kunde känna hur deras ögon brände i min nacke och från alla andra håll av min kropp, men orkade inte lägga ner energi på att reagera på deras ansiktsuttryck. Istället riktade jag mitt huvud mot Harry medan jag lätt lade in ett tillfredsställt leende. I mina öron kunde jag lågt höra musik spelas medan mörka röster från högtalaren ekade och störde den djupa ögonkontakt vi nu intagit.
Harrys gröna ögon sökte sig lugnt in i mina samtidigt som hans leende växlades med mitt, fick fjärilar i min mage att glatt flaxa då han aldrig lämnade min blick. Jag var precis på väg att luta mig in mot honom och placera en lätt kyss på hans hjärtformade läppar då busvisslingar och uppmuntrande skrik fördes genom mitt huvud och störde mina tankar.
Förvirrat släppte jag och Harry varandra med blicken och lät våra kroppar flyttas i motsatta håll i jakt på de skrik som stört vår stund tillsammans. Dova rop och upprepande ord fördes genom mina öron men var allt för snabba och otydliga för att jag skulle kunna uppfatta deras syfte. Plötsligt kände jag en lätt klapp på min axel då Harrys mjuka hand träffade min bara hud. Nyfiket vände jag mig mot honom, undrade ifall han funnit orsaken till den uppståndelse som plötsligt uppstått.
Då jag återigen fick syn på de leende läpparna och ett nu pekande finger från hans stora hand följde jag intresserat hans rörelser mot den riktning han visade. Det leende som innan varit placerade på mina läppar föll hastigt av då mina ögon fick syn på den stora skärmen framför mig. Skriket i mina ögon blev plötsligt förståeligt och orden kopplades rätt till min hjärna. På storbildskärmen framför mig visades reflektioner som en spegelbild på både mig och Harry. Så fort jag fått syn på mig själv föll ett hysteriskt skratt ur min kropp, något som jag desperat fick försöka gömma genom att dölja min mun med mina små händer.
Upprepandet fortsatte i mina öron då Harry försiktigt drog tillbaks mig ner i stolen och ryckte på sina axlar.
“Let’s give them a real show”, hörde jag honom lömskt viska då skriket och visslandet tagit oss om huvudet.
Jag nickade hastigt åt hans ord och tog bort mina chockade händer, sedan kunde jag sekunden senare känna hur ett par mjuka läppar träffade mina. Dess yta krashade slarvigt mot mina innan Harry bestämde sig för att fördjupa den steget större för att få folket att tystna. Ljudet av publikhav strömmade genom mina öron då Harrys tunga strävande sökte sig in i min mun och gjorde hans från början enkla beröring till en djup tungkyss.
Ett leende växte sig större på mina tillfredsställda läppar och avslöjade det skratt som långsamt kröp sig upp längs min strupe och hotade att falla ut ur min mun. På samma sätt som på mig kunde jag känna det igenkännande leendet mot Harrys läppar, men var ingenting jag protesterade eller hade någonting alls emot. Jag älskade hans leende.
Vi avlägsnade oss sedan från varandra då kyssen hållits vid liv tillräckligt länge för att publiken skulle avlägsna sitt skrik och applåderande. Mitt leende hölls fortfarande kvar på läpparna då jag såg in i Harrys ögon; fann den lycka och glädje som avslöjades genom de gröna smaragderna. Ett leende vilade likaså på hans läppar och avslöjade hans ro i det hela medan ljudet av höga, mörka röster ekade genom våra öron från högtalarna.
“Now that is what I call a real kiss!"
“Thank you for the ride”, tackade jag efter att jag gett chauffören de pengar som krävdes och lindat mina armar runt Jamies kropp.
Hennes långa, mörka ögonfransar vilade mjukt mot hennes ömtåliga kind då hennes ögon stängts när hon fallit in i en djup sömn.
På vägen hem från den fartfyllda basketmatchen somnade hon utmattat i min famn medan vi smått hade diskuterat dess handlingar och överraskningar. Båda hade skrattat åt det faktum att kameran hade fångat in oss i sitt sikte och att publiken jublat i förtjusning av den kyss jag gett henne.
Lågt skrockade jag för mig själv och ruskade mitt huvud när jag så försiktigt som möjligt lyfte upp henne i min famn och tryckte hennes värme mot mitt bröst. De tunga men jämna andetagen som ramlade ur hennes kropp visade tecken på hennes ro i sömnen då jag så tyst som möjligt försökte smyga in i hotellet. Fansen hade förflyttat sig bort från Jamies hotell och säkerligen vidare mot mitt under tiden vi varit iväg på matchen, vilket jag absolut inte hade något emot då Jamie under hela åkturen kunde få behålla sin sömn.
Jag tog oss vidare och över det ljust färgade trägolvlet medan hummande ord föll ut från Jamies trötta mun. Lätt log jag åt hennes rörelser samtidigt som jag stelt böjde mig fram så gott det gick, utan att väcka den vackra flickan i min famn, och pressade min hand mot den runda hissknappen framför mig. Ljudet av ljust plingande fyllde genast min hörsel då jag tog oss in i det lilla kvadratformade rummet som förflyttade oss uppåt. Då hissdörrarna stängts bakom oss och rummet pressade oss uppåt började allt tydligare ord lämna Jamies läppar.
“Babe, I’m so tired”, hörde jag henne lätt mumla.
Med ett leende sneglade jag ned på henne och granskade det fridfulla ansiktet vars kropp inlindats i min famn. Upprepande plingande fångade återigen min hörsel och avslöjade att vi nu hade landat på rätt våning.
”I know you are”, svarade jag henne lätt, sedan böjde jag mig ned för att kyssa hennes mjuka panna och tog oss ut ur hissen.
Mina ben förde oss båda över och förbi de alla korridorerna vars väggar lystes upp med lätta lampor. Tystnaden hade fallit över hotellet då klockan närmat sig ett och sömnen hade intagit de flesta av gästernas kroppar. Så fort som möjligt försökte jag hitta det rätta numret till hennes rum och ta oss in oskadda utan allt för mycket ljud, men svårigheterna av att finna hennes kort gjorde situationen allt svårare än vad den behövt att vara.
Tillslut lyckades jag i alla fall hitta det kort som släppte in oss i det mörkbelagda rummet medan Jamie fortsatte med hennes lätt mumlande ord i sömnen. Hon gjorde ett försök till att hålla uppe de mörka, blåa ögonen, men lyckades inte hålla emot den kraft och tyngd som sömnen innehöll.
“Come here, angel”, mumlade jag lätt då jag stängde dörren bakom oss och vandrade vidare mot badrummet.
Hennes tunga andetag fyllde mitt huvud med ro då hon kämpade med att hålla fast sitt grepp runt min hals, allt för att inte tappa taget. Jag lät min kropp pressas mot den vita, skarpa väggen, något som orsakade stark spridning av ljus över det lilla rummet. Det plötsligt skarpa ljuset chockade Jamies ögon då hon förfärat rynkade sina panna i missnöje.
Jag skrattade försiktigt åt henne då jag tryckte henne tätare kring min kropp och gjorde ett försök att pressa upp henne mot den tjocka skivan av sten vid bänken. Min styrka och vilja i armarna gjorde det möjligt för mig att placera hennes ömtåliga och utmattade kropp bredvid handfatet innan jag osäkert rotade omkring i hennes necessär.
Klagande gnydde hon till då hon var tvungen att hålla sin kropp uppe medan jag rotade fram hennes tandborste. När jag fann den sträckte jag mig efter tandkrämen och drog på ett lager, sedan sköljde jag lätt den under den tjocka strålen med vatten jag öppnat från handfatet.
“Open up”, informerade jag henne när jag tog med mig tandborsten och ställde rakt framför henne.
Jag fick henne att lätt sära på benen så att jag kunde placera mig emellan, sedan placerade jag min ena hand som stöd mot den kalla ytan och fick andra att leta sig in mot hennes mun. Jag skrattade åt situationen då jag tog hand om henne som om hon var en liten flicka vars förälder fick hjälpa till då hon hjälplöst somnat och vägrade att borsta tänderna själv.
“Did you have fun tonight?”, frågade jag nyfiket och förde borsten över nedre delen av hennes tänder.
Mitt huvud vilade lätt på sned då jag såg Jamie nicka som svar, fortfarande allt för trött för att kunna yttra några ord.
“That kissing thing was pretty...” Jag letade efter orden genom att osäkert bita mig i läppen och fundera på de ord som var nära på att falla ur mina läppar.
“Amusing?”, mumlade Jamie trött.
Förvånat tittade jag upp på henne, men blev denna gång bemött av ett par utmattade, vackra ögon som tittade in i mina. Osäkert skrattade jag lätt till och ruskade mitt huvud åt hennes ord.
“How did you know? Well, there’s nothing we can do about it now. Atleast we put out there, you know. It’s official”
Hon hummade återigen, nu med allt för låg styrka för att ens kunna svara. Återigen klämde jag fast mina läppar mot varandra, pressade tills smärta uppstod i min kropp. Koncentrerat spände jag min blick och fokus på det arbete jag höll på att utföra och försökte föra bort alla de tankar som orsakade oreda inom mig. Jag visste inte om det var något jag skulle ta upp för att diskutera eller inte.
“Is it... Is it okay for you?”
En förvirrad rynka bestående av spänning uppstod i Jamies panna när hon tittade upp på mig, som om de ord jag yttrat inte kopplades samman med hennes huvud alls. Generat skrattade jag åt hennes förvirring och försökte med ett leende se in i hennes ögon.
“I mean, all these famous things and all that...”
“Harry”, suckade Jamie ut och ruskade sitt huvud.
Hennes mörka, sorgsna ögon nådde mina, något som fick stenen i mitt bröst att återigen uppstå och krossa mitt hjärta.
“Spit”
Hastigt vände Jamie bort sitt huvud från mig och böjde sig ned mot vasken, sedan rätade hon upp kroppen och tittade på mig.
“As long as I got you, everything will be okay. When are you going to get it? You’re my one and only, always have, always will”
Ett osäkert leende letade sig återigen upp på mina läppar då hon yttrat de ord som egentligen var så små, men som kunde betyda så otroligt mycket. Försiktigt lutade jag mig och kysste hennes läppar, även om de på små ställen fortfarande hade spår av lödder från tandkrämen.
“I love you so, so much, angel. If you only knew”
Jamie placerade sin hand runt min nacke då jag lät mina läppar kyssa hennes och orden lämna min strupe. Försiktigt drog hon sig undan mig efter en sista kyss, sedan lutade hon sin panna mot min med ett vackert leende vilandes i hennes ena mungipa.
“I know, Harry. And do you want to know what else I know?”
Jag nickade diskret, men kunde inte dra min blick ifrån hennes.
“That we will, no matter what, stick together. And we can, even when we’re going through some rough times, go through fire-”
“-Without getting burned”, avslutade jag mumlande.
En nickning avfyrades från Jamies håll då hennes ögon djupt sökte sig in i mina, men det hindrade inte mig från att återigen luta mig in för att kyssa henne.
“You and I”, viskade hon förförsikt.
“Forever and always”, avslutade jag mumlande, sedan lät jag våra läppar kollidera i en slarvig kyss.
