2014-02-09 / 00:00:00 Kategori: Forbidden Love
Part 37. Hero
Jag kände hur hans hand greppade ett hårdare tag om min; förde mig vidare mot vart det än var han skulle föra mig. I min mage bubblade känslor som jag inte riktigt kunde placera, men jag visste att de var viktiga. Jag antog att det var för att göra Harry svartsjuk, något annat vågade jag inte riktigt tro.
Ett generat skratt vandra ut ur min mun när Luke öppnade dörren in till ett ensamt, svart rum.
“Luke where are we-”
“-Shhhhh”, hörde jag honom tysta mig.
Sekunden senare drog han upp dörren och sprang in i mörkret med våra händer sammankopplade. Hans hand släppte sedan min, men den fart som min fötter innan haft kunde inte avbrytas så hastigt, och min kropp snurrade förvirrat runt några rundor längre in i rummet. I min ögonvrå kunde jag se hur Luke försiktigt stängde dörren bakom sig och tände lyset. Mitt huvud snurrade av alla varv och min syn var suddig, men mitt leende fanns fortfarande där och förklarade mina tankar.
“Luke, what are we doing in here?”, frågade jag leendes med en fortfarande snurrande kropp.
Luke struntade i min fråga, som om att han inte hörde, och fortsatte sin väg fram till mig. Mina ögon kunde inte riktigt avgöra vart han befann sig då mitt huvud bildade flera olika miniatyrer uppradade längs min blick. Plötsligt greppade hans hårda hand tag i min handled och tvingade mina fötter att stanna. Leendet jag innan haft flög hastigt av mina läppar då mitt huvud fick ordning på alla konturer och jag såg hans allvarliga ansiktsuttryck. Hans hårda tag om mig styrde mig bort från centrala delen av rummet och in mot ett hörn. Han fick mig att hastigt smälla in i en av de alla väggarna och mitt huvud att slå i tapeten. Värk uppstod vid mitt bakhuvud och jag knep hårt samman ögonen. Vad var det han höll på med?
Hans läppar började plötsligt möta min hud, något som fick mig att generat skratta till och mina händer att tryckas mot hans bröst. Jag ville ha bort honom.
“Luke...”, bad jag desperat och ruskade mitt huvud.
Hans hummande vibrerade mot min hals och fick min bekvämlighet att krympa något ytterligare. Ännu en gång pressade jag mina händer mot hans bröst, men hans kraft var allt för stark och han tillät inte sig själv att backa undan.
“Luke”, upprepade jag, men denna gången med en ännu högre ton. “Lu-”
“-Shut up, Jamie!”, röt han plötsligt. Hans läppar lämnade mig och hans ögon stirrade ursinnigt. Skräckslaget tittade jag på honom, vägrade och tro att det här var hans sanna jag. “Now, are we going to do it the hard way, or the easy way, hm?”
Jag ruskade mitt huvud och öppnade min mun, men inga ord kom ut. I mina ögon brände tårar som envisade sig med att trängas fram, men som jag tvingade att hålla tillbaka. Hans läppar sökte ännu en gång efter mina läppar, men jag vek undan. Ett irriterande stön ramlade ur hans kropp och hans händer slog hårt in i väggen, precis bredvid mitt huvud. Min rädsla växte tillsammans med mina ögon, men jag fick svälja det skrik som försökte sig ur mig.
“What the fuck, Jamie?! Are we really going to do it the hard way? Well then”
Ett skavande tag om mina handleder kopplades och pressade upp dem mot väggen. Hans mun var nu ledig och lade sin fria rörelser på att kyssa mig allt över hela min kropp, ända över till mina bröst. Hårt knep jag samman mina läppar och slöt mina ögon. Harry var den enda som någonsin rört mig där. Plötsligt gick ett ljus upp för mig. Harry... Min Harry. Vart var han, nu när jag behövde honom som mest?
Jag kände ännu en gång hur ögonen brände tillsammans med halsen när sorgen intog min kropp. Luke jobbade sig vidare och lyckades på något sätt få plats med båda mina händer i hans ena. Den lediga handen använde han för att dra av skärpet på hans byxor som han sedan slängde iväg tvärs över rummet. Han tog sedan tag i nedre materialet på min klänning och drog upp den lite, allt för att möta så mycket av min hud som möjligt.
“Luke... plea-”
“Jamie”, stönade Luke irriterat och drog upp klänningen ännu några centimeter. Tillslut vilade hans hand precis vid mina privata delar och trummade lätt med fingrarna när hans ögon mötte mina. “When are you going to learn? Youäew just making it harder for yourself...”
“You’re a cunt”, spottade jag sorgset ur mig, även om min hals ömmade av obehag.
“Baby” Hans huvud skakades och hans hand drog försiktigt över min hud, något som fick min kropp att rysa. “Just try to relax and I’ll take care of you. I’ll make you feel better than that guy ever would be able to do”
Jag bet hårt i min underläpp, allt för att motstå ett skrik.
“I’d rather spend my life together with a fucking lifeless stone than be here with you!”
Ett frustrerat skratt hördes ur Lukes mun och hans huvud skakade ännu en gång medan han började knäppa upp sina byxor.
“Whatever makes you sleep at night, darlin’”
Medan hans fingrar arbetade med att öppna upp hans byxor så fortsatte hans läppar med utforskandet av min hud. Jag kände hur en kyla attackerade min kropp och hur mina nedredelar skrek av köld och obehag. En oväntad, smärtsam tår lämnade sedan plötsligt mitt ena öga och strömmade ner från mina kinder. Luke märkte inte ens av det, hans läppar bara fortsatte att kyssa delar över min skrämda kropp. I ett försök att koppla undan mig från omvärlden och situationen jag befann mig i slöt jag mina ögon och klämde samman mina läppar. Det var då jag kände beröringar där jag var rädd att han skulle känna, där jag visste att jag senare skulle bli utsatt.
Plötsligt for den stora, vita trädörren upp och släppte in ljus från korridoren. Obekvämt riktade jag mitt huvud mot ljuset i ett försök att skrika efter hjälp, även om jag visste att jag var för svag. Synen fick min mun att öppnas på glänt och mina ögon att lämna ifrån sig ännu fler tårar.
“Harry”, viskade jag kämpande, desperat av hans hjälp.
När hans ögon landade på mig såg jag smärta i hans ögon, smärta av att se mig lida. Sekunden senare gled hans ögon över till Luke, som inte verkade ha märkt av den nu öppna dörren och som fortsatte att kyssa min hud. Ännu en gång försökte jag trycka bort den upphetsade mannen, men min styrka var för låg.
“Jamie, how many times do I have to fucking tell you this?!”
Jag riktade mitt huvud mot Harry igen vars ögon hastigt mörknade när han förstod vad Luke höll på med. Jag såg hans käkar spännas, de muskelösa nävarna pressas samman och ådrorna vid hans hals blev synliga.
“Are you fucking out of your ugly hell of a mind?!”, fräste Harry ilsket fram; pressade sig fram över golvet med de aggressivt rörande benen.
Lukes huvud lyftes irriterande och vändes mot Harrys håll. Jag kunde se hur han stelt fastnade i sin position utan någon som helst tillgång till rörlighet. Sekunden senare nådde Harry fram till Luke, greppade tag med båda händerna i hans skjorta innan han lyfte upp honom och slängde ner honom mot marken.
“What the fuck are you doing to this girl, are you trying to fucking rape her?!”, röt Harry frustrerat och spände sin blick i Lukes utan några som helst tankar på att jag stod bakom honom.
Med en våldsamt darrande kropp försökte jag dra ner min klänning och hindra de tårar som försökte vinna över mitt sinne och forsa ner från mina kinder. Jag ville skrika, få Harry att sluta, men min röst var för svag och mina ben för skadade för att kunna bära upp mig.
Mina ögon tittade på när Harry gav sig ner mot marken och attackerade pojken. Hans kropp bar upp honom innan han satte sig vid Lukes höfter, lyfte armarna och placerade ut slag över hela hans kropp. Ljudet av slag, kvidande och blod hoppade upp och trängde sig in i mitt sinne; fick mig att må illa. Jag tvingade strängt mig själv att titta bort och försökta tränga ute de bilder som uppstod i mitt huvud. Men hur mycket jag än försökte, hur mycket jag än blundade och tänkte lyckliga tankar, så kunde jag inte få bort de avlägsna svordomarna som for ur Harrys mun och de skadade orden från Lukes kropp.
“I fucking warned you about touching her, you arsehole. I fucking told you to stay away from her!”
Slagen hårdnade, Harrys ilska växte och klumpen i min mage blev större. Desperat tvingade jag mig själv över golvet, även om mina ben knappt kunde hålla mig uppe. När jag kom fram till Harry kunde jag se hur ilskan pumpade i hans ådror, hur skyldigheten av att skydda mig utlöste ett alarm inom honom. Försiktigt lade jag mina händer vid hans midja och försökte dra bort honom, men hans kraft var för stor och min kropp allt för skadad.
“Harry...”
“I’m going to fucking beat the shit out of this bastard!”, fräste han irriterat; tvingade bort mig från hans kropp.
“Harry”, försökte jag igen, inte bekväm vid hans livsavgörande slag mot den redan fördärvade pojken.
“He fucking deserves to get his head cut off for what he did to you!” Han placerade ännu ett slag vid Lukes käke, något som fick hans redan slutna ögon att klämmas ihop av smärta. “You were trying to fucking rape a girl! Where’s your proud, man?! Grow some fucking balls for fucks sake!”
Jag närmade mig ännu en gång, men kände hur min styrka var som bortblåst och hur chansen av att få bort Harry från Luke försvann med vinden. Mitt huvud skakades chockat när jag fick se Lukes blodiga, sönderslagna ansikte. Hans bröstkorg rörde sig knappt och hans ögon orkades inte hållas öppna.
“Harry you’re going to kill him!”, skrek jag panikartat, tog mig för huvudet och kände det kalla, saltade vattnet längs min hud.
“He fucking deserves it!”, röt han åt mig; fortsatte med sitt slående.
“Harry!”, utbrast jag chockat. Min blick gled över mot Luke ännu en gång. Han var medvetslös. “Harry!”
Jag drog mig mot honom och tog i med all min kraft för tvinga honom av från kroppen. Harry protesterade, ignorerade mina försök och lät bara slagen bli hårdare. Jag ruskade mitt huvud. Han fick inte döda någon. Det var inte sådan han var. Han var ju den mest godhjärtade personen jag kände till.
Jag tog ett djupt andetag, försökte ignorera alla tårar och samla kraft. Sedan gick jag fram till Harry, placerade mina darrande händer vid hans kinder och försökte fånga hans uppmärksamhet.
“Harry, you have to take a deep breath. Lis-Listen to me Harry! You do not want to kill this guy, okay? You do not want to do that”, berättade jag för honom, försökte hålla min röst så stadigt som möjligt. Men rädslan lyste igenom mig och fick mina skrämda ögon att blötas ner.
Mina ord fungerade inte utan Harrys slag fortsatte. Jag bet mig i läppen. Om inte jag kunde stoppa honom, vem kunde då göra det? Det här var en katastrof. Snabbt samlade jag mig återigen, jag visste att jag hade ont om tid.
“Stop, Harry... Harry... Sto... Can you just fucking stop?!” Mina ord fick honom att reagera. Hans huvud lyftes lätt och träffade mina ögon.
Jag skakade förtvivlat mitt huvud, kände de brännande tårarna och försökte le mot honom.
“I’m alive, Harry. He didn’t got time to do anything because you came. You saved me, no one else” Jag försökte få orden att låta så uppriktiga som möjligt, även om de skavde i mitt bröst.
Min blick letade sig in i hans i ett försök hitta hans mänsklighet, men den verkade bortblåst och jag tappade snart hoppet helt. Hans ögon var så mörka, så fyllda av hat. Jag hade aldrig sett något liknande förut.
“It’s you, Harry. It’s only you. You’re the one I want and need, you’re the one to put a smile on my face. You don’t need to do this” Jag skakade mitt huvud och slängde en kort blick på Luke, men äcklades av synen. “You’re already my hero”
Plötsligt, när det kändes som att allt hopp var borta, såg jag ett ljus tändas i hans ögon och hur mörkret började försvinna. Hans händer togs bort från Luke, men darrade av all spänning och styrka de utsatts för. Jag visste inte vad jag skulle göra, mitt sinne stod still och rädslan av att Harry hade kunnat döda den där killen var allt för stor. Men när allt kändes hopplöst, då kom han tillbaka. Han gjorde det bara för min skull.
Plötsligt omfamnades min kropp av ett par starka armar, vars styrka var utpumpad och musklerna utmattade. Hans läppar placerades mjukt på mina och lindade in mig i en djup kyss. Jag log, glad över att fått över honom till hans vanliga sida. Men jag visste att vi, hur mycket vi än utsattes för, skulle ta oss igenom det. Det gjorde vi alltid. För den kärlek vi hade, den var klassen över allt annat och gjorde att vi, vad som än hände, kunde ta oss igenom eld och vatten; bara för att få vara i varandras närhet.
Kanske en bit överdrivet, men är oavsett vad nöjd med språket i detta kapitel. Enjoy och kommentera supergärna åsikter! Jag lägger ju ut detta för er skull :)
Postat av: Doa
I JUST LOVE IT. NÄÄSTAA TACK! KAN INTE VÄNTA
Trackback
