---

Hans hand trycktes skyddandes mot min medan de svingade genom de svaga vindarna. Jag tittade försiktigt upp honom och granskade hans vackra profil när ögonen var fästa på gruset. Ett leende gömde sig i hans mungipor och avslöjade hans bekvämlighet samtidigt som flätandet av hans fingrar mot mina gav tecken på kärlek. Min blick flyttades ner mot våra händer och tittade på när de lekfullt åkte med vinden i takt till våra steg. Vi visste att vi kunde bli sedda när vi gick här i parken, men risken av att de visste att vi bodde under samma tak var däremot mindre. De skulle förmodligen misstänka att Harry hade en ny tjej på gång, men aldrig att de praktiskt taget var styvsyskon.

“Where are you taking me today?”, frågade jag nyfiket med ett leende i rösten.

Harry skrattade lätt och började med sin lediga hand gräva i sin lediga ficka.

“You got a helmet with you, right?”, frågade han försäkrande samtidigt som hans fingrar fortfarande sökte efter något i det djupa tyget.

Jag nickade som svar, gjorde taget om hjälmen under min arm tajtare och tog ett nytt tag om Harrys mjuka händer.

“We’re going on a ride, that’s all I can tell you”, berättade han sedan när han fått upp det han sökte från fickan och skramlade med det i handen.

Jag nickade förvirrat med en stor rynka i min panna innan han sekunden senare släppte taget om min hand och tog några steg framåt. Två av hans långa fingrar greppade ett lätt tag om en silverfärgad nyckel innan han satte in den i ett tändningslås bredvid honom. Jag lade huvudet på sned och granskade honom när han lutade sig mot en skoter och tryckte igång motorn. Sekunden senare vände han sig om med ett lekfullt leende så att lockarna flög i vinden.

“Miss Johnson, are you ready of the best tour in your life? I’m Styles, Harry Styles, your driver for the day”

Han sträckte ut handen som han gjort så många gånger förut och fick glimten i hans ögon att ännu en gång glittra. Jag såg att han njöt av stunden, njöt av friheten. Jag kunde inget annat göra än att le och skratta åt honom.

"Put your helmet on, please. I’ll take you to the paradise”

Hans röst gjorde ett försök att imitera en klassisk chaufför och visade upp sitt snofsiga jag när han tog fram sin egna hjälm och drog den över lockarna. Hans leende lyste igenom glaset och han knackade lätt på det för att få mitt ansikte att ännu en gång lysa upp i ett leende. Diskret sneglade jag ner på hjälmen i min famn, generad över att jag inte förstått vad han menat. Harry såg min tveksamhet och drog hjälmen över huvudet ännu en gång innan han lade det på sned.

“What’s the matter, love?”

Han försökte söka sig in i mina ögon, men när jag inte tillät det och vek undan så förflyttade han försiktigt blicken från mina ögon och ner till min famn. Ett vackert, roat skratt föll ur hans strupe och fick honom att kämpa för att inte falla omkull och skämma ut mig totalt. En rynka uppstod besvärat i min panna och fick mig att sucka samtidigt som jag tittade ner mot min famn. En cykelhjälm.

Snabbt drog jag upp blicken igen och försökte fånga Harrys roade, skrattfulla ögon.

“I thought that we were going to ride a bike or something!”, försvarade jag meningslöst mig själv, medveten om att det inte skulle få honom att sluta skratta.

Harry nickade åt mina meningslösa ord och försökte själv kväva sitt skratt i desperata försök att inte göra mig ledsen. Han sträckte sedan ut sina händer, tog hjälmen ur min famn och placerade den på skoterns bruna skinn sadel.

“I’ll take that one”, sa han lätt med ett leende i rösten innan han räckte mig den hjälm han egentligen skulle haft. Jag tittade tveksamt på honom, undrandes om det verkligen var nödvändigt att ha den. “Come on, baby. Take it”

Hans bedjande med putande läppar och glittrande ögon var oemotståndligt för min kropp och suckandes tog jag över hans gåva. Han log sedan nöjt mot mig, tittade in i mina ögon och lyfte sin hand. Hans mjuka tumme träffade försiktigt min kind och smekte den romantiskt med ett snett leende på hans läppar.

“You’ve got to take care of that sweet little head of yours”, förklarade han långsamt med sin raspiga, djupa röst.

Hans ton och röst fick mig fängslad, så som den alltid lyckades göra, och ännu en gång hade han mig virad runt sitt lillfinger. “Come on, let’s get going. We don’t want to be late”

Den lantliga doften fyllde mitt sinne ju längre ut ifrån staden vi körde. Fälten började synas över kullarna och husen blev färre och mer ödebelagda. Doften av hö slog mot mig tillsammans med ljuden av kossor som råmade och hästar som högt gnäggade. Jag slöt mina ögon och log lätt. Skulle han ta mig dit jag trodde att han skulle ta mig? Bara tanken fick mig att rysa.

Farten slog mot mina kläder och greppade tag i mitt hår medan vi började köra på de äldre vägarna. Skotern hoppade, vägen blev till grus och känslan av att jag skulle trilla av fyllde min kropp med oro. Nervöst lät jag greppet jag hade runt Harrys mage hårdna och mina fingerspetsar tilläts att greppa tag i hans mjuka tyg på tröjan. Min kropp hoppade i takt med att mopeden träffade stenarna i marken och mitt huvud ruskades. Synen av en farm började fylla min blick allt mer och hagarna runt omkring mig visade tecken på levande av djur. Avlägset kunde jag höra ljudet av traktorer som körde på åkrarna och djur som gav ifrån sig läten av rädsla.

Plötsligt körde Harry in på en ännu mindre väg än vad vi redan befann oss på och svängde till höger. Snart befann vi oss på en stor gård med alla olika sorters djur och med dess skötare vandrande fram och tillbaka i arbetskläder. Hastigheten började sakta in och Harry körde försiktigt mot en lämplig plats att parkera på bredvid en lada. Ljudet av en högt, bullrande motor slogs snart av och försvann från min hörsel. Förväntansfullt klev jag försiktigt av mopeden och lät mina fötter inta marken. Den skakiga turen och den höga motorn hade fått min kropp att darra, så just nu var en stadig mark rena drömmen för mina fötter. Mina händer sattes på slutet av hjälmen, precis vid min hals, och drog hastigt av den. Doften av landet slog mot mig som en storm och fick mina ögon att lyckligt stängas. Det luktade underbart.

Helt uppe i det blå lade jag ifrån mig den svarta, stora hjälmen och började gå framåt. Allt jag kunde tänka var på gårdens utseende, det välklippta gräset och de glada djurens tjut på avstånd. Mina ögon kunde knappt ta in alla detaljer som fanns framför mig och min talförmåga bortförd. Jag kände mig stum.

“I remember that you said that you loved horses and wanted to have a ranch”

Hans skramliga, djupa röst hyllde plötsligt mitt huvud och återtog mig till verkligheten. Ljudet av honom, tanken på vad han än tänkt att vi skulle göra där, fick mig att rysa och min kropp att fyllas med lycka. Jag hörde hans fötter tryckas mot den knastriga sanden samtidigt som hans röst närmade sig mer för varje sekund.

“And since I didn’t have enough money to buy a horse for you, I figured that this was one of the only ways I could give it to you”

Han stod nu framför mig med blicken lika uppslukad som min av naturen. Atmosfären var helt fantastisk. Hans ögon skannade av varje millimeter av huset och de träd som omringade det samtidigt som ladorna och traktorerna visades i hans bakgrund. Jag öppnade chockat munnen, men fortfarande kunde jag inte få ut några vettiga ord ur skallen.

“I... I don’t know what to say”, sa jag ärligt och skakade mitt huvud.

Harrys vackra skratt fyllde min kropp medan jag försökte ta in all information och alla detaljer som kom till mig på en gång. Sekunden senare kände jag hur armar bakifrån omfamnade min kropp och en kyss som lämnade avtryck på min kind. Hans haka placerades sedan vid mina nyckelben där den bekvämt vilade medan han granskade omgivning.

“You don’t have to say anything. As long as you’re here...”

Hans händer greppade tag i mina och guidade dem vänligt upp för hans armar så att jag lätt omfamnade honom på samma sätt som han omfamnade mig.

“... With me. Kissing me, hugging me, enjoying the moment, it’s enough. Your nearness is enough, our relationship is enough, you’re enough”

---