---

“Do you need help with the rest of it or can I go an-”

“I’m fine, thank you”, avbröt jag hastigt den babblande arbetaren och drog försiktigt handen som en smekning längs den vackra, mörkbruna hästens päls.

Jag drog bort min blick från den förvånade och sura hästskötaren och spände den på det vackra stoet jag hade framför mig. Hennes vackra, svarta man hängde ner längs hennes hals medan hon hungrigt tuggade i sig gräset framför henne. Hon gnäggade då och då till medan hennes svans lätt viftade. Solen stod högt på himlen och brände hårt ner på min lättklädda, redan så varma hud. Vinden hade så gott som slagit av och nu blåste inte en enda vindpust.

“Hey girl”, viskade jag tyst medan jag upprepade mina smekningar längs hennes kropp. “Do you mind taking me on a ride?”

“Jamie stop giggling with that horse thing and get your lazy ass up on it! I swear to God that I’ll fall of this thing any minute”, gnällde Harry nervöst samtidigt som hans stora händer höll ett krampaktigt grepp om det svarta skinn tränslet.

Hans blick fladdrade oroligt omkring i ett försök att komma bort ifrån det tillstånd där han kände sig vettskrämd av höjden och i rädsla av att ramla av. Att döma från hans oroade blick och kroppspråk kunde man dock säga att det inte gick så bra.

Det andra vackra stoet han satt på hade vit, len man lätt tryckt mot halsen som matchade till den isabellfärgade pälsen. Jag skrattade roat åt honom och hans fånighet samtidigt som mitt huvud ruskades tillsammans med min klappande hand. Sekunden senare tog jag ett försiktigt grepp om sadeln på stoets rygg, placerade ena foten i stigbygeln och pressade mig själv uppåt. Jag satte mig till rätta och tog tag i tränset på samma sätt som Harry, fast i ett lösare grepp, innan jag tittade kärleksfullt på honom.

“Well, are you ready?”, frågade jag exalterat och fångade upp de osäkra, vågade ögonen.

Han suckade lätt och tvingade sig själv att le, allt för min skull, och lika snabbt som blixten kom det vackra leendet jag tyckte så mycket om tillbaka till hans läppar.

“Let’s do this”

Solen lös starkt i mitt blonda, långa hår samtidigt som min kropp hoppade till takten av hästens travande. Jag kände hur ett leende letade sig upp på mina läppar, visade min lycka och hur mycket jag njöt av situationen. Ljudet av hovar som trycktes mot gräset och gnäggande som passerade öronen fyllde upp hela mitt sinne och jag kunde inget annat tänka på att jag hade tur att ha en pojkvän som Harry. Om det inte var för honom så hade inte det här hänt, jag hade aldrig fått göra det jag älskade mest av allt.

Försiktigt sneglade jag över på den brun-lockiga pojken och granskade hans vettskrämda fastklämande runt tyglarnas läder. Hans fötter pressades nervöst samman mot stoets mage tillsammans med de stigbyglar som han kämpande pressade ner.

Jag skrattade roat åt honom, ruskade mitt huvud och växlade blicken fram och tillbaka mellan ängarna och Harry.

“How’s it going, baby?”, frågade jag lekfullt samtidigt som jag försiktigt drog i tyglarna och sa till hästen att sakta ner.

Vi flög inte längre över gräset utan gick försiktigt fram i takten av hästarnas andetag. Ett förvirrat huvud flög åt min riktning och fick hans ögon att avslöja den skräck som gömde sig inom honom. Hans sto gjorde så fort hon märkt av det likadant som mitt och fick farten att halveras. Jag kunde se lättnad fylla Harrys vackra ögon innan han tappert kämpade för att le mot mig. Jag skrattade återigen. Tur att han fick den hästen som han fick.

Jag valde att ignorera den frågan jag precis sagt och gjorde ett nytt försök att tala till honom med skrattet trängandes i min strupe.

“Is it fun?”

Jag kunde se hur en tillgjord nickning motvilligt kom från hans huvud och hur en stor klump i hans hals försökte sväljas ner. Jag skrattade roat åt honom. Man såg klart och tydligt att han inte trivdes uppe på hästryggen och att han rent ut sagt var livrädd.

“Do you want to head back to the farm?”, föreslog jag lätt, även om jag personligen kände för att stanna med hästen föralltid.

Ett hastigt ruskande lämnade Harrys huvud och fick lockarna på det att flyga omkring i farten.

“No, it’s okay. I know how much this means to you”

Ännu en gång skrattade jag åt honom innan jag skakade mitt huvud.

“Harry, you’ve done enough. You don’t have to pretend that you like it, I can see that you’re terrified”

Harry öppnade sin mun för att protestera, men jag hindrade honom från att ytta några försvarande ord innan de ens hunnit lämna hans fylliga läppar.

“Don’t you even try to deny it, I know it’s true. Come on, let’s go back”

Jag såg hur ett lättat leende smög sig upp och hur hans ljusa ögon försökte fånga min blick. Försiktigt log jag tillbaka, sedan bröt jag vår kontakt och vände håll för att ännu en gång känna de snabba hovarna tryckas mot marken och vinden ta tag i mitt hår.

Ett mjukt, långt finger smög försiktigt sin lekfulla väg uppför min kropp och vidare mot ansiktet. Det tippade roat omkring längs min ömtåliga kind och stannade uppe vid mitt öga där det sedan greppade tag i några hårslingor för att lägga dem bakom mitt öra.

“I like it better that way. Then I can see your eyes clearly”, viskade han förföriskt och fick mina generade ögon att tveksamt leta sig in i hans.

Ett osäkert leende letade sig upp på mina läppar innan jag tittade ner på mina rullande fingar i knät. Nervositeten syntes tydligt i mitt yttre och mina andetag kändes ostadiga. Hur mycket tid jag än tillbringade med den pojken så lyckades han alltid göra mig andlös. Min blåa blick sökte sig vidare och klättrade upp över Harrys långa kropp. Han låg på sidan och höll upp sig själv med hjälp av armarna samtidigt som ett vackert leende klädde hans läppar. Han var så otroligt vacker.

Jag log försiktigt och rymde iväg med min blick igen. Nyfiket inspekterade jag varenda detalj av omgivningen samtidigt som jag tog in all den underbara doften av renhet. Plötsligt fann jag en lite mindre hage en bit ifrån där hästarna befann sig. En rynka uppstod i min panna samtidigt som nyfikenheten intog min kropp.

“What can that be”, mumlade jag fokuserat och hasade mig själv uppför det friska, gröna gräset. Mina steg tog mig närmare hagen samtidigt som mitt huvud lades på sned.

“Honey, where are you going?”

Harrys djupa röst lät som flera hundra meters avstånd samtidigt som förvirringen i tonläget borde fått mig att vända, men det gjorde det inte. Tillslut hörde jag fötter som trycktes mot marken och tog in på mina hastiga steg. Snart befann han sig sida vid sida om mig och försökte kämpande ta tag i min hand och få mig att stanna. Jag lät hans fingrar glida in i mina, men för en gång skull var min kraft starkare än hans och han fick följa med i mina svängar. Tillslut stannade jag några tiotal meter bortifrån hagen med blicken spänd på den. I mina ögon tändes en känsla av ro samtidigt som mitt ansikte avslöjade ett leende.

“Do you see those animals over there?”, frågade jag lätt och pekade med min fria hand mot hagen. “It’s goats”

Harrys varma hand tog ett stadigare grepp om min innan hans lekfulla ögon träffade mina.

“Let’s take a closer look”

Harry drog mig med mot hagen och de protesterande getterna. Försiktigt släppte han min hand och tillät sig själv att lägga armarna på staketet, likadant gjorde jag.

“Do you see how calm they look? It’s like they don’t have any troubles at all”, påstod jag och inspekterade intresserat de tuggande djuren.

“That may be true, but baby, they stink” Jag skrattade åt hans kontrande och ruskade mitt huvud.

“So do you. Isn’t it the time for you to find your real home?”, retades jag lekfullt och flinade mot honom. Förvånat höjde han sina ögonbryn och flinade innan jag såg tävlingslusten fyllas i hans ögon.

“Oh yeah?”

Sekunden senare vandrade han ifrån mig, gick bort mot grinden in till hagen och öppnade den. Hans långa ben tog honom in mot djuren och dess stinkande omgivning. Roat skrattade jag åt honom när han misstyckande strosade omkring bland getterna. Min uppmärksamhet riktades tillfälligt bort mot honom när jag såg de små getterna röra sig mot grinden. Panikartat försvann mitt leende från läpparna medan jag stirrade på Harry, han hade inte en aning om vad som pågick.

“H... Harry?”, sa jag osäkert och tittade på de utvandrande getterna.

“Wha-”

“Hey what are you doing in there?!”

Hastigt drog jag bak mitt huvud och fick se en av djurskötarna dra sina klumpiga fötter längs marken och springa  efter oss.

“Shit”, hörde jag Harry säga innan han panikartat tryckte sig förbi djuren och ut genom grinden.

Getterna hade redan hunnit finna sin väg ut och sprang glatt omkring på de fria ytorna. Jag kände hur en hand sekunden senare greppade ett hastigt tag i min och drog mig med längs det gröna gräset.

“Run Jamie, run!”

---