Part 53. Harder than it already is
Orden trillade ur min mun som om det var det mest självklara i hela världen, men när de väl försvunnit föll skuldkänslorna över mig och mitt försök till ett leende bleknade hastigt bort. Den innan så varma och glada blicken i hans ögon var nu borta och bestod endast av kyla.
Plötsligt dyster av atmosfären sänkte jag min blick ner i bordet och började nervöst pilla med mina fingrar som sysselsättning för att ge mig själv lite tid att tänka på.
“I want you to drive me home. Now please”
När Harry parkerat sin stora, svarta Range Rover vid utkanten av min lägenhet blickade han tveksamt över på mig medan hans rosa tunga smekte de osäkra, hjärtformade läpparna. Tappert höll jag undan min blick från honom, vetandes om att falla in i hans områden bara skulle förvärra saker och ting.
“Well, this is my place...”, suckade jag tungt samtidigt som jag svagt såg hans huvud nickas i min ögonvrå.
Osäker på mina rörelser placerade jag min hand på den stora bildörren och pressade upp den medan ljud av klickande fyllde min hörsel. Förvirrad över det fördubblade lätet vände jag mitt huvud mot Harry och stirrade oförstående på honom.
“What are you doing?”, frågade jag medan jag förvirrat skakade mitt huvud och granskade hans ställning.
Den stora, mjuka handen vars hud vad klottrad på med permanent bläck vilade lugnt vid hans sida medan den andra gett styrka nog åt att pressa upp den öppna dörren bredvid honom. I lika stor förvåning som mig vände han sin livlösa blick mot mig och ryckte nästintill omärkbart på sina axlar.
“I thought that I could walk you to the door...”, försvarade han oskyldigt sig samtidigt som han generat tittade ner i sätet framför sig.
Medan en lätt suck lämnade mina läppar ruskade jag mitt huvud i protesterande och slöt mina ögon i en kort sekund. Jag försökte hämta kraft nog att säga de ord jag visste skulle skada honom ännu mer än vad han redan var, men insåg snabbt att det var för både hans och mitt bästa. Med tiden skulle han skulle förstå varför jag gjorde det.
“No, Harry. Don’t make this harder than it already is”
Orden lämnade min mun som viskningar, men gav han tillräckligt med tecken för att förstå mitt försök att hålla honom borta. Jag hoppades att han förstod att det bara var för att jag ville skydda mitt hjärta, men sorgen i hans ögon fick mig att skuldfullt svälja den enorma klumpen i halsen och ta mig ut ur den höga bilen så snabbt som möjligt.
När jag var ute lutade jag mig lätt in samtidigt som jag försökte dra på ett leende, allt för att försöka underlätta situationen.
“Goodnight Harry”, viskade jag försiktigt och mötte en kort sekund hans blick, sedan vände jag mig bort och började med små steg vandra mig bort från honom.
På avstånd kunde jag avlägset, men ändå klart och tydligt, höra när han svor högt för sig själv i besvikelse och aggressivt tog ut sin ilska på den stora läder ratten framför honom. Smärtan i min hals växte större då jag fick se honom lida, men jag tryckte envist bort det då jag pressade upp portarna och vandrade vidare över trapporna. När jag sedan virkade in den lilla nyckeln i hålet in till min lägenhet, fylldes mitt sinne och kropp med tankar och funderingar.
En välbekant signal som bekräftade att jag fått ett meddelande löpte igenom min hörsel när jag öppnade den stora dörren och klev in i mina lilla lägenhet. Doften av renhet fick mig att känna mig hemma och kort njuta en sekund då jag drog ett djupt andetag och slöt mina ögon, sedan slängde jag av mina skor och fiskade upp telefonen ur min väska. Min älskade iPhone vilade lugnt i mina händer medan den upplysta skärmen chockade mina ögon under min väg till soffan.
Suckande slängde jag mig ner i den medan jag öppnade upp meddelandet för att kunna läsa det tydligare.
From: Harry Styles - 21:39
Message: Let me just ask you one more question, then I’ll leave you alone if that’s what your wish is. I just want a straight answer.
Djupt lät jag en suck ramla ur mig medan jag nervöst gnagde på mina målade naglar. Oroligt ryckte jag lätt på läppen när mina ögon ännu en granskade meningarna framför mig, undrade om det var värt det.
To: Harry Styles - 21:41
Message: Go.
Nervöst väntade jag in den välkända tonen, otålig över vad meddelandet skulle säga. När ljudet som väntat fyllde min hörsel någon sekund senare, tillät jag mitt huvud att hastigt blickas ner mot skärmen återigen och läsa av hans fråga.
From: Harry Styles - 21:44
Message: Did I break your heart?
To: Harry Styles - 21:45
Message: Like hell.
Jag slängde ifrån mig mobilen och lät dess yta träffa soffans när jag raskt ställde mig upp. Mina ben förflyttade mig bort från tekniken och Harrys frågor och fick mig att snabbt byta om till pyjamas och sno fram en burk med glass från frysen. Van vid lägenhetens alla ytor drog jag mig längs köket och tog upp en av alla de enorma skedarna i de vita lådorna, sedan vandrade jag min väg tillbaks till soffan och slog på teven.
Min mun tystades snabbt av den ljuvliga smaken av glass när jag slängde mig ner mot det mjuka materialet i ljudet av röster från skärmen. Tveksamt tog jag upp mobilen i min andra fria hand och tryckte på stora mitten knappen för att få ljuset att inta den nu kolsvarta ytan. Svaret på det meddelandet framför mig fick mig att chockat dra skeden ur munnen och mina ögon att stumt stirra ned på det informationsrika meddelandet.
From: Harry Styles - 21:47
Message: … I’m sorry.
