---

From: Baby 11:49

Message: Go inside the hotel. I’ll be standing by the sofas right in front of you, not very hard to miss. There’s someone I want you to meet. Xx

Jag kunde känna hur klumpen i halsen ökade när mina ögon skannade igenom de skräckslagna orden. Rädslan i min kropp ökade då jag lade ner min mobil i väskan igen, osäker på hur jag skulle klara mig genom den stora folkmassan runt om mig. Ett hackigt andetag lämnade min mun då jag gjorde ett försök att samla kraft, men insåg snart att jag egentligen bara blev allt mer orolig ju mer jag tänkte.

Tveksamt drog jag upp min hand framför mig för att granska dess tillstånd. Kroppsdelen var utsatt för våldsamma vibrationer då skräcken intagit min kropp, något som chockerade mig och fick mig att flämta innan jag drog den intill bröstet och skyddade den. Innan jag hann tänka något mer hörde jag en kraftig bankning mot rutan bredvid mig som på något sätt lyckats trycka sig igenom de öronbedövande skriken från tonåringar.

“Miss, are you ready? Mr. Styles is waiting on you inside”

Hans mörka röst ekade genom mina öron och fick tjutandet från flickorna att för en sekund tryckas bort och försvinna från min hörsel samtidigt som jag ruskade mitt huvud och flyttade mig närmare utgången.

“This is what we’re going to do”, röt mannen genom den enorma folkmassan. Egentligen borde jag känt mig trygg då jag antog att han var muskulös och jobbat inom yrket länge, men inget kunde få mig tryggare än Harry just nu.

“I’m going to open this door within a minute. There’s going to be screaming and the girls out here is going to throw some insults, but just make sure that you push them away and you’ll be fine. It won’t take long to come inside the hotel and I’ll be here with you, to protect you, under the whole time. Is that okay for you?”

Av ren reflex och i behov av att komma ifrån det trånga uttrymmet jag befann mig i nickade jag mitt huvud, inte medveten om att säkerhetsvakten inte såg det. Minuten som kom därefter var plågsam då tiden verkade stå still och skriken utanför min kropp trängde sig närmre. Hjärtat pumpade hårt i mitt bröst och rädslan hade fått klumpen i min hals att växa sig enorm, även om jag visste att jag inte skulle bli skadad. Precis då det kändes som att tiden aldrig mer skulle startas, som om jag skulle bli fast i den gulfärgade taxin föralltid, slets den vana dörren upp av en mäktig näve.

Hårda ögon träffade mina, men som genast mjuknade då han såg mitt skräckslagna ansikte.

“Nothing will happen, Miss. You can count on me”, övertygade då han såg tvekan i mina ögon, sedan sträckte han ut handen mot mig och fick mig att tillåta hans skydd.

Skriken utanför blev allt högre då flickorna fick syn på en gestalt som klev ut ur taxin. Jag tvingade mig själv att stänga ute skriken då vakten pressade bort allt folk med muskler och hotande ord, men ändå kunde jag inte förmå mig själv att röra mig snabbare än min kropp tillät. Musklerna var stela och min hjärna hade svårt att arbeta efter all förvirring den utsattes för. Sedan, när jag minst anade det, kunde jag känna en hand pressas mot min rygg och bestämt föra mig framåt mot den nu nära dörren. Jag pressades in genom hålet innan dörren med en hastig fart stängdes bakom mig och lämnade vakten utanför.

Förvånat vände jag mig om, osäker på om han skulle bli kvarlämnad där. Men när jag såg hans enkla leende förstod jag att det var meningen och började ta mina små fötter över marken och rätta till den stelhet och rädsla jag utsatts för. Jag kunde höra skratt på länga vägar, det skratt som alltid fick mig att le. Denna gången lyckades det dock inte då jag fortfarande kände mig chockad av händelsen medan jag tog mig fram mot Harry och den främmande mannen bredvid honom.

När Harry leendes vände sitt huvud åt min riktning växte lyckan i hans ansikte och hans ögon träffade mina. Jag försökte le tillbaka, men lyckades inte medan jag vandrade min väg fram till honom.

“Babe, there’s someone I want you to meet”, sa Harry då jag tagit de sista stegen fram som krävdes för att hans hand skulle kunna klara av att placeras vid min.

Värmen i hans kropp smittades av till min då hans hud kom i kontakt med min svank och drog mig intill hans kropp.

“Jamie, this is Paul Higgins, our tour manager and bodyguard”

“Well, other people call me their babysitter as well, but I don’t think the boys like it when I say that”, flinade Paul retligt mot Harry innan han i en vänlig gest sträckte fram sin hand och log mot mig.

Hans ögon träffade mina och utstrålade värme och vänlighet, något som fick mig att automatiskt le och låta min hand omfamnas i hans grova.

“Hi, it’s nice to meet you”, fortsatte han sedan.

“You too”

Jag släppte Pauls blick med ett leende och tittade istället upp på Harry. Hans nyfikna ögon mötte mina, men lyckades inte lista ut det syfte jag hade med min reaktion. En förvirrad rynka uppstod i hans panna, men rättades snabbt ut då hans hjärna kopplat samman min blick och dess mening. Han nickade lätt, sedan pustade han ut och yttrade ord med en tyngre röst.

“Well, we better get going. I’ll take to you later, Paul”

“Yes, you can call me. But promise to think about what I said, yeah?”

Harry nickade trött men slog in ett leende då han mötte Pauls nu stränga blick. Jag kunde se att han ville protestera, men att han inte hade modet eller självsäkerheten att göra det. Kort mötte hans blick min i ett leende och en kyss planterades på min hjässa  innan hans hand fattade tag i min.

“Now I’m all yours”, kommenterade han tyst, sedan log han mitt favoritleende och drog oss längre bort från den medelålders gamla mannen.

“Jamie?”

Ett lätt hummande rymde från mina läppar då ögonen seglat ut genom rutan. Kusten vi åkte längs gjorde det möjligt för saltvattnet att leta sin väg in i mitt luktsinne samtidigt som dess höga vågor och livlighet underhållde och sysselsatte mina ögon. För varje sekund kom vi närmare målet vi gett till chauffören och att dömma från den nuvarande omgivningen var vi mycket nära stranden. Nyfiket vände jag mitt huvud mot hållet där rösten kommit ifrån och lät min uppmärksamhet riktas mot Harry.

“I, eh, kind of forgot my trunks”

Bilen stannade till då orden farit ur Harrys strupe och förvåningen intog min kropp. Missnöjt tittade jag över på Harry med förstorade ögon innan den stora, hejdlösa sucken ramlade ur min kropp.

“Are you kidding? That was like the only thing you had to remember”, kommenterade jag och skakade mitt huvud.

Jag satte min hand på handtaget ut till värmen, sedan öppnade jag den mörkbelagda dörren och gav mig ut i värmen. Mina ben tog mig långsamt över den lätta asfalten och vidare mot stranden i väntan på Harrys närvaro. Tillslut hörde jag fötter pressas på marken och en lång gestalt dök upp bredvid mig.

“What? I didn’t thought you’d mind...”

Leendet och retligheten hörde i hans röst när han yttrade orden, ändå hindrade inte det mig ifrån att lätt snärta till honom på bröstet.

“Of course I don’t, honey”, kommenterade jag retligt med en suck och granskade stranden vi nu befann oss på.

Turisterna var få, även om marken under oss var vit och havet framför oss var rent och blått. Jag kunde inte hjälpa att underlättas av den lilla mängd folkmassa som befann sig runt omkring oss.

“But you can’t show your little friend to other people, especially not your fans, stupid”

“Little?”, upprepade plötsligt Harry.

Diskret flinade jag och ryckte mina axlar då han upphörde sina steg. Jag gjorde likadant som honom och ställde mig bredvid honom med en skeptisk blick.

“Please, he’s huge”

Jag skrattade åt hans valda ord, men valde att bli seriös då jag närmade mig honom och tog tag i hans ena tröjkant. Materialet smekte mina stränga fingrar som drog åt dess sömmer och fick Harrys kropp att försiktigt luta sig över min. Jag lät närheten sluka upp oss och min näsa lutas mot hans då jag tog upp vår ögonkontakt.

“You’re mine and mine only”, viskade jag allvarligt när jag växlade min blick mellan hans tilltalande läppar och ögon.

“And you’re mine, now and forever”

Ett leende spreds på han läppar innan han lätt sträckte sig fram och kysste mina läppar, sedan skrattade han som om ett hysteriskt skämt hörts i hans öron.

“I was joking, though. I haven’t forgot my swimwear”, erkände han då hans läppar återigen snuddade mina, avslöjade orden medan uppehållen av våra läppar.

Förvånad över hans lögn drog jag mig undan med en vidgad mun, sedan slog jag honom återigen innan jag började vandra med hans skratt i bakgrunden.

“You’re a dork”

“Come and swim with me”, uppmuntrade jag då jag lyckats ta mig upp från den mjuka sanden under mina fötter och tagit mig bort mot vattnet.

“No”

Chockad över hans strikta svar öppnade jag tillgjort mina särade läppar och höjde mina ögonbryn.

“Don’t be such a coward... It’d be a shame if a boy like you got that impression”

“Oh yeah?”, frågade Harry upphetsande.

Retligt nickade jag och placerade mina händer vid höfterna då Harry ställde sig upp.

“With a boy like me, do you mean like a sexy hunk?”, fortsatte då hans fötter tog honom närmare mig. “A simply hot man?” Hans kropp växte sig över mig då han var tillräckligt nära; orsakade gåshud längs min kropp då hans varma andetag blåstes i mitt ansikte. “That boy who in some kind of way stole that girl’s heart?”

Hans blick brände in i min och låste fast mig, gjorde mina muskler stela och kroppen ovilig att sammarbeta. På något sätt lyckades jag dock rycka undan då hans läppar träffade mina, något som fick honom att komma i obalans när hans mun träffade min kind.

“Nope, more like that boy who’s a coward and too wimpy to go out and swim with his girlfriend. I mean, how weak isn’t that?”

Tävlingslusten fylldes i hans ögon och fick en glimt av lekfullhet att tändas då jag bestämt mig för att reta honom.

“You’re gonna pay for that one, Johnson”, sa han sedan med ett ruskande huvud.

Sekunderna senare gick snabbt. Harrys stora, mjuka händer fångade lätt upp min taniga kropp och slängde mig över axeln. I ett försök att ge mig sin hämnd sprang han ut över sanden och vidare mot havet, något som fick mig att skrika av den panik och oro som intog mig. Jag slog mot hans rygg med mina ihop klämda nävar medan skrattet lämnade min strupe och vattnet slogs upp mot min kropp.

Sedan hamnade hela jag under ytan medan greppet om min kropp lossade. Strömmen bland de höga vågorna fångade upp våra kroppar och förde oss in mot ytan igen som om vi vore små stenar. Sanden flög upp mot min kropp och hamnade innanför mina små klädesplagg då min rygg träffade sandytan. Förvirrat tittade jag mig omkring, men upptäckte snart att vågorna tagit mig in mot land och fått mig att landa i alla sandkorn. Jag kunde inte heller hitta Harry bland de stora strömmarna, något som fick min oro i kroppen att växa i stora tag.

Sekunden senare såg jag det vackra leendet ute bland vågorna då hans kropp nöjt och njutningsfullt åkte med i vattnets gångar. Han simmade lätt i dess fart, men andades ut då strömmen tog över jobbet och förde han bort mot mig. När han kommit tillräckligt nära och vattnet försvunnit kröp han bestämt upp den lilla biten medan små vågor kom efter honom. Vatten sköljde nedre delen av min kropp medan han vandrade sin väg mot mig med ett lekfullt leende på läpparna. Jag skrattade åt synen, han såg ut som en liten lycklig pojke, som om han inte upptäckt alla världens bekymmer än och levde de bästa dagarna i sitt liv.

Mina ben särade på sig då han kom tillräckligt nära för att ge kontakt till min hud. Hans händer placerades vid var sida av mitt bröst och han bet sig frustrerat i läppen av lust. Han lutade sig sedan nedåt mot mitt ansikte med kraften från händerna som även gjorde det möjligt för honom att röra sig. Nöjd över hans rörelser lät jag mina ena hand ligga kvar vid hans högra sida, men så fort hans läppar snuddade mina höjdes min hand okontrollerbart och smekte hans kind.

Ett leende spreds över hans läppar då kyssen fördjupades och vågorna slog mot våra kroppar. Efter något som känts som några sekunder, men som jag antog var flera minuter senare, avlägsnade Harry sig tillräckligt mycket för att våra läppar inte skulle kunna röras vid, men inte längre än att våra näsor fortfarande stöttes ihop.

“You’re the best thing that’s ever been mine”, berättade han plötsligt.

Jag log åt kommentaren, men kunde inte låta bli att få en klump i magen av skuldkänslor. Jag ville berätta om allt jag utsatts för då han inte var där, men min oro och kärlek var allt för stor för att kunna vara så självisk. Aldrig skulle jag kunna hindra honom från att leva sin dröm bara för att jag råkat hamna illa ut.

“And you’re the best thing that’s ever been mine”, log jag som svar.

Leendet smittade av sig till hans läppar och fick honom att flina, sedan böjde han sig återigen ned och lät sina läppar massera mina. Jag visste att svaret var sant, jag visste att han var den person som fick mina gråaste dagar att ljusna. Hur lite jag än ville erkänna det, hur mycket jag än ville klara mig på egen hand och stöta bort honom från allt det onda, så visste jag att jag aldrig skulle klara av ett liv utan honom.

Han var min jing och jag var hans jang.

---