“Apparently, it can’t. I can see that it’s something that’s bothering you and I want you to tell me. Now. Not tomorrow, not the day after, now” 

Då Harry förstod allvaret i min röst gnuggade han sig trött precis vid båda sidorna av övre näsan och klämde samman sina ögon. Det var som att han ville försvinna och låta problemet springa iväg, som om det skulle lösas av att ignoreras. Jag granskade kort honom, men vägrade att titta upp mot de ögon som strängt pressades till stängning. Han höll sedan ut sin tveksamma arm och pekade mot sängen, en gest som jag antog var tecknet på att jag skulle inta min position på madrassen.

Villig över att få reda på vad som bekymrade honom rättade jag slarvigt till det material som hindrade min kropp från att synas helt och hållet, sedan vandrade jag min väg mot sängen och satt mig vid dess ände. Harry satt sig bredvid mig och placerade sina händer mellan hans ben; klämde samman dem medan blicken brände på den tunna huden.

“It was Paul you were talking to before, wasn’t it?”

En svag nickning avfyrades från Harrys huvud, men ingen mer reaktion föll från honom då frågan lämnat mina läppar.

“Does it have something to do with the band?”

Harry ruskade strikt sitt huvud, precis som om att ge så lite information som möjligt var det rätta svaret. Det började göra mig frustrerad och jag blev trött på att han försökte hålla saker undan från mig. Jag kunde klara av det.

“Does it involve a girl?”, fortsatte jag sedan, hoppandes på att ett skakande huvud skulle synas i min ögonglob.

Precis som om motsatsen var det enda som existerade höjde Harry sitt huvud för att sedan släppa det och skapa en lätt nickning. Jag suckade omärkbart medan klumpen i min hals växte.

“Does it involve you and another girl than me?”

Jag kunde se hur Harry tvekade när han höjde sitt huvud och öppnade sin försvarslösa mun, men som senare stängdes då han bestämde sig för att återigen ge ifrån sig en enkel nickning som svar. Klumpen växte sig stor i min irriterade hals då svaret ställde sig klart i mina ögon. Jag svalde i ett desperat försök att bli av med smärtan och de plötsligt synliga tårarna som hotade att börja falla från mina ögon.  

“Tell me”, krävde jag sedan. “Tell me exactly what’s going on”

Harry suckade djupt då mitt krav åkt sin väg in till hans hörsel och fått honom att ge sig, inte ge honom något val på vilket sätt han skulle förklara vad som försegick.

“The managment thought that it would be good for us to... get some kind of publicity”, började han segt, precis som att han ville få mig att rycka mig i håret av frustration och otålighet.

“Keep going”, uppmuntrade jag då jag återigen insåg att han tvekade åt hans valda ord.

Ännu en gång suckade Harry och slöt sina sega ögon.

“They wanted one of the boys to get in a relationship with another celebrity, and since there’s already a few of us to have girlfriend’s or recently broke up with someone, Louis, Zayn and Liam got excluded directly”

Han tog ett djupt andetag då orden för var sekund blev svårare att säga samtidigt som luften i mina lungor blev allt mer svår tillgängliga. Jag visste precis vad det skulle leda till.

“Actually, it was this girl’s idea, or matter-of-factly, her managment. She was the one to choose a boy though, and she... She chose me”

Det var som att jag slutade andas den sekund som orden lämnade hans läppar då min kropp fylldes med chock och mina lungor inte tog emot den syre som fanns och erbjöds i luften. Jag försökte andas normalt, men allt som kom in i min kropp var små, hackiga andetag som var allt för desperata för att ge mig den luft jag egentligen behövde.

“Who is it?”, frågade jag sedan, som om orden han sagt inte spelat någon roll och inte alls påverkat min kropp. Orden var till och med starka, även om de avslöjade små tecken på förvåning och förvirring.

“Taylor Swift”, erkände snart Harry, men hans röst var allt för låg för att höra det tydliga i hans mening.

Även om den var ihoprörd och för låg för att höras, så kunde jag exakt uppfatta vem det var han syftade på. Återigen kändes det som om luften gick ur mina lungor, men som att jag denna gången inte alls kunde få in någon luft och andningsbesvären ökade.

“They told me that this relationship that I had now, with you, didn’t matter at all. They thought that it was just a fling and that I’d get over it in a few days, but they didn’t realise how wrong they were. I tried to tell them and I tried to tell this girl to take one of the other boys, but she didn’t want to. She said that I was the one, and that if I refused, the deal would be off”

“So... What did you do?”, viskade jag tyst, allt för utmattad och orolig för att kunna tänka klart.

Jag visste inte svaret, även om jag borde ha litat på Harry. Jag visste inte hur mycket PR betydde eller hur hårt folket pressade honom för en lyckad karriär med stora tillgångar till pengar, därför var mitt sinne allt för bländat för att kunna fundera på de tankar som cirkulerade runt inom mig. Jag ville inte tro att han valde henne, men jag visste att hans karriär betydde allt för honom.

Orden som lämnade hans läppar drog mig dock tillbaka till verkligheten och allt dess missnöje, men även de få lyckliga stunder som fanns där och faktiskt gjorde människor lyckliga.

“I told them that I refused to do it. They didn’t get why though and they where actually furious, but I told them that nothing but you mattered, that I couldn’t walk a day without you. I said that you were the light in my life and that you were the one to encourage me about my career. Of course Taylor got mad as well since she apprantly took it for granded that I’d say yes, but I think she realised that you’re not just a girl to me, you’re that girl”

Förvånad över hans svar vände jag stelt mitt huvud mot honom. Hans varma, mörka ögon nådde mina då jag lyckats komma i rätt riktning och ett leende avfyrades mot mig då min reaktion var tillfredsställande i hans ögon. Jag insåg inte att min mun stått på glänt och att en tår fallit från mina sorgsna ögon förrän Harrys mjuka hand träffade ytan vid min kind och smekte den.

Han sopade bort det lilla spår av tårar som fanns medan han log och skakade sitt huvud.

“When will you understand? You’re important to me, Jamie. Of course I wouldn’t throw away somthing like this for some publicity, I can live without that Taylor girl. But that one person that matters, that one person that I can’t live without, that’s you”

Jag snyftade till då hans varma ord fick mig att inse all den kärlek han spred och att han i princip gjorde allt för de han älskade. Diskret ruskade jag mitt huvud, men täcktes snart av Harrys hoppande arm då han drog mig intill sin kropp och kramade mig; skyddade mig mot den ondska som världen var utsatt för. Skrattet som föll från hans läppar orsakade vibrationen och leendet som gömde sig i min mungipa, men som inte hade någon sammankoppling med de snyftande ord som snart skulle lämna min strupe.

“I love you”

---