Ett stön fyllde min hörsel då mina ögon läste av de rader med text som befann sig framför mig. Nyfiket sneglade jag upp från den tidning jag egentligen skulle sitta och läsa, men lät inte mer än mina ögon blottas av den pojken som satt framför mig. Hans stora händer masserade ångerfullt hans tinningar medan ruskningar avfyrades från huvudet; fick mig att se ångesten fylla hans kropp tillsammans med huvudvärken.

“Why do I keep doing this to myself”, hörde jag honom lågt mumla för sig själv.

Besviket gömde jag ännu en gång mitt huvud i tidningen och lät en lika irriterad suck som hans segla ifrån mina ihop pressade läppar.

“Don’t ask me. To get drunk is hell of a stupid thing to do”

Jag försökte låta så oberörd som möjligt, men även om orden var hårda och kalla så kunde man ändå höra spår av besvikelse och ensamhet i dess tonläge. Desperat svalde jag den enorma klumpen i min hals och försökte tvinga mina ögon att läsa av den text som fanns på bladet, men min blick kunde inte förmå sig själv att fastställa sig på de plötsligt rörliga orden.

Återigen kikade jag över den hårda papperskanten för att finna en pojke framför mig vars ögon var helt och hållet spända på mig.

Han slickade sig förvirrat om sina torra, hjärtformade läppar och skakade sitt huvud åt de gester han valt att hålla på med natten innan.

“I’m so, so sorry, babe. I know that you don’t like it when I drink but I... I had so much fun and I just couldn’t stop myself. But you should know that I was so worried, you have no idea. I was so scared that you were going to leave me-”

“I could never leave you”, mumlade jag ohörbart då jag återigen låtit mitt ansikte täckas av papperstidningen; försökte finna skydd från det samtalsämne jag mest av allt ville rymma ifrån.

Jag hade avbrutit hans babblande med mina lika oförstående ord, något som fick honom att bli förvirrad och rynka sina bekymrade ögonbryn.

“What?”, frågade han förvirrat.

Återigen suckade jag tungt då min hjärna insåg att jag inte skulle kunna rymma från samtalsämnet; att jag var tvungen att ta mig i kragen och prata med honom om det. Osäker på hur jag skulle tala om det för honom sänkte jag tidningen och lade ned den på den plana ytan framför mig.

Vi befann oss på ett café några minuter bort från Harrys lägenhet och åt frukost vid uteserveringen. Hans förstörda ögon hade trött tittat in i mina på morgonen då han vaknat och jag hade, lika besviken som jag varit då jag såg hans tillstånd natten innan, suckat och dragit ut honom för lite solsken och för att få något i magen. Han hade desperat dragit på sig ett par tidigare använda kläder och täckande solglasögon som nu befann sig placerade på hans nästipp och gömde de rödsprända ögon. Jag visste att han hade dem på sig för att människorna runt omkring oss inte skulle ha för många fördomar och för att hans fans inte skulle se honom i det skicket, ändå störde jag mig på att jag inte kunde se in i de gröna, vackra ögonen.

Precis som att han hört min begäran genom mina tankar så lät han sina fingrar vandra längs hans ansikte och upp till ögonen. Där tog han försiktigt tag i glaset och drog det bort från honom; lät det smekas mellan de stora, mjuka fingrarna i hans grepp. Hans ögon chockades stort av det plötsliga solljus de utsattes för, men var något han försökte dölja då han förvirrat lade ned dem på glasytan och tittade på mig.

Så gott som det gick försökte jag se på honom medan mina armbågar lutade sig mot bordet efter stöd. Allvaret i mitt ansikte var stort och jag ville få honom att förstå att jag menade allvar då jag stirrade in i hans blodsprängda, trötta ögon.

“Look, Harry, I’m not going to tell you what to do and not to do. It’s your life and you can do exactly what you want with it. If you think it’s fun to go out and party with your friends and that’s what you want to do, then fine. It’s okay. I’m not going to kill you”

Orolig på hur jag skulle avsluta den mening jag precis yttrat och osäker på hans reaktion avbröt jag vår ögonkontakt och tvingade min blick att flyttas ned mot tidningen framför mig. Generat harklade jag i hopp om att min strupe skulle rensan och drog några rymmande hårstrån bort från min syn, sedan lät jag återigen mina fingrar länka tag om det hala pappersmaterialet så att det täckte mitt ansikte till hälften.

“Now, put those sunglasses on again. We don’t want you to scare away all your fans”

Nyfiket blickade jag ännu en gång över kanten av pappersmaterialet för att möta hans nervösa ögon, precis som att han inte förstod vad jag menade med mina ord. Roat skrattade jag omärkbart för mig själv innan jag lyckades fånga upp hans blick igen och avfyra ett litet leende, något som han desperat försökte svara på så fort det nått hans gröna iris.

“Harry...”, gnydde jag oroligt då min blick seglade över gatorna.

Mer och mer folk började närma sig bordet vi satt vid och människornas blickar var allt annat än försiktiga. Lust hade fyllt deras kroppar och behovet av att träffa den kända pojken hade intagit deras sinne, även om de såg att jag satt vid samma bord; helt klart illa till mods av allt folk.

Nyfiket tittade Harry upp på mig med ett enkelt leende, men som försvann då han såg den stigande paniken och ångesten som fyllde och begravde mig.

“Babe, what’s wrong?”

“Look around”, viskade jag diskret, omedveten av att hans huvud inte skulle förstå mitt problem.

Hans ögon flög över den fulla omgivningen, ändå kunde han inte förstå att vi snart skulle bli fastlåsta av allt folk.

“Can’t you see their eyes? More people are coming, Harry, and I swear that they’ll do anything it takes to get a picture of you”

Jag tog ett djupt andetag då paniken surrade rundor inom mig och fick mitt huvud att snurra, även om jag så gott som det gick försökte att undvika de ord som runt omkring mig viskades. Trött slöt jag mina ögon och försökte hämta styrka, men lyckades inte.

“I want to get out of here. Now”

Nästa gång jag öppnade ögonen så nickades Harrys huvud hastigt medan hans ögon täcktes med oro. Jag reste mig hastigt upp från stolen och tog tag i mina grejer, sedan väntade jag på Harry och tills han skulle skydda min kropp med hans varma, starka hand i min. Under tiden jag väntade började folket strömma in och bilda en cirkel runt det område vi befann oss i, något som fick nervositeten inom mig att fördubblas, likaså mina hjärtslags takt.

Harry tittade en stund efter att jag blivit redo upp och granskade den kaotiska situationen. Hans ögonbryn rynkades i missnöje då han inspekterade folket och tänkte efter på något han kunde göra, sedan mötte han hjälplöst min blick och suckade.

“We can’t get out of here alone. I have to call someone, but before that, we need to go inside and make sure that you don't get hurt”

Förvirrat tittade jag på honom då jag inte förstod hans syfte, men hann inte reagera längre innan min handled länkades fast i hans grepp och jag blev indragen i fiket. Människorna som jobbade där stirrade sig panikartat omkring och bytte några ord med Harry, sedan bestämde de sig för att slå igen dörrarna och hindra människor från att passera.

Chockad stod jag och tittade på medan folket utanför samlades och arbetarna höll kunderna sysselsatta. Som om det som nyss hände var en vardagsrutin återgick de alla till sina arbetsuppgifter medan jag, förvirrad av den situation som uppstått, blickade ut över de nu skrikande flickorna.

“You”

Jag lyckades på något sätt ta mig ur min egna lilla bubbla och någon sekund blicka upp på Harry som stod några meter ifrån mig; telefonen länkad till hans hörsel och hans ena pekfinger riktat mot mig.

“Stay there and do not move. I don’t want you to get hurt”

Missförstådda tankar cirkulerade tappert runt inuti mitt huvud och orsakade förvirring då jag inspekterade Harry, men även en skarp huvudvärk som intagit och involverat mitt huvud. Stum av de skrik som hördes i mitt bakhuvud och på tillfället jag befann mig i föll jag desperat mot stolen bakom mig och lät dess yta fånga upp min kropp medan jag tafatt tog mig själv för huvudet och stirrade ut bland de okända människorna.

---