Tidigare i Moments…. När vi hade smsat klart kände jag hur lycklig jag faktiskt var. Att jag hade fått Sara som en syster. Att vi hade lyckats så sjukt bra inom bandet. Alla våra fans som kunde göra allt för oss. Och Eleanor. Hon fick mig att må bra, och jag var riktigt glad att jag skulle få se henne igen imorgon och kanske utväckla det till något mer än bara vänner.

---

Jag var påväg till någon restaurang kallad Ziniz Restaurant för att äta lunch med Eleanor. Bilen var full med värmen utifrån och jag kände hur jag rent av började svettas. Jag hade ingen aning om det var från värmen eller om jag var nervös, men jag svettades som en gris. Värmen hade äntligen slagit ut och vintern var som bortblåst. Helt sjukt att den kan försvinna på så kort tid. I vilket fall- så satt jag på acn på hög nivå och lät håret hänga med i dom små vindarna. Värmen började äntligen avslå, men jag kände endå hur något bultade hårt inom mig. Det kändes som mitt hjärta slog i hundranittio. Jag försökte lugna ner mig när jag körde in på parkeringen till restaurangen. Jag brukade aldrig vara nervös för något sånt här. Den här tjejen fick mina ben att bli till spagetti. Och jag tyckte inte ens att jag hade något att vara nervös för, det var ju ingen dejt precis, även om jag hade önskat det. Bara två goda vänner som skulle äta lunch ihop. Trevligt…  Jag parkerade så närma jag kunde och klev ur bilen och låste den sedan. Sedan gick jag med snabba nervösa steg mot ingången. Jag öppnade dörren och kände en ljuvlig doft innan jag fick syn på henne. Hon satt vid en av fönsterplatserna och pillade på hennes mobil. Jag kom på mig själv av att bara stå och stirra, och gick istället fram till henne.

Eleanor’s point of the view.

Jag hörde skor som trycktes mot det hårda stengolvet och kollade upp. Där stod han. Jag kände att ett enormt leende som kom upp på mina läppar och gjorde det därför lite mindre. Han log tillbaks mot mig och jag smälte. Helt seriöst, det där leendet fick mig att vilja hoppa på honom och kyssa han överallt på hans underbara ansikte, - men det gjorde jag ju inte. Då hade jag framstått som en idiot. Jag skakade på huvudet för att återgå till verkligheten och tog bort väskan som jag hade lagt på stolen han stod vid. Han log tacksamt mot mig och satt sig ner. Jag gav honom en av menyerna jag hade fått tidigare och började granska innehållet. Jag kände hur hans blick for upp från menyn några gånger och kollade på mig, men jag valde att agera som om jag inte såg det, - även fast jag ville explodera inuti.
”What do you want?” frågade han och jag lyfte min blick från menyn och mötte hans fantastiska ögon.
”Uhm.. I don’t know, maybe just a fried sandwich or something like that.” Sa jag och ryckte på axlarna. “And you?”
“I think I’ll take spaghetti bolognese.” sa han och jag log lätt mot honom. Vi la ner menyerna och väntade på att servitrisen skulle komma. Servitrisen, som i detta fallet var en kille, kom in någon minut senare.
”Are you finish to order?” frågade han och tog upp ett block och penna ur hans ficka. Jag nickade och sa, ”I’ll take one water and one fried sandwich with chicken.” Han nickade och vände blad för att skriva på blocket. Sedan tittade sedan på Louis som kliade sig i nacken.
”I think I want a coke and… Spaghetti bolognese, thanks.” sa han och räckte menyerna till serivtrisen. Han nickade och försvann sedan sin väg. Louis lutade sina armbågar mot bordet och lutade sig lite fram. Han tog sedan upp pekfingret och gjorde ett ”komsi komsi” tecken till mig. Jag böjde mig fram för att höra vad han hade och säga. Han kollade rakt in i mina ögon och började så småningom prata.
”Eleanor… I like you…. And I would like to take you out on a date….” Sa han långsamt med långa pauser mellan vissa ord. Jag kände hur mina läppar for upp ända till öronen och jag nickade på huvudet.
”I would love that.” sa jag till honom och såg hur hans axlar slutade spänna sig och började slappna av. Han log stort mot mig innan han började prata igen.
”But we maybe should be kind of discrete in the begining? I don’t want you to be attacked of the papparazzis..” sa han och log mot mig.
”It’s okay. When should we have the date?” frågade jag och började pilla lite på min mobil. Han kliade sig sådär gulligt i håret och tänkte efter.
”Tonight?” frågade han och jag nickade med ett stort leende i ansiktet.
”Perfect.”
Han lutade sig tillbaks i stolen med ett leende och la armarna i kors. Några minuter senare kom maten in och vi började äta som hungriga elefanter. Jag tog en tugga av mackan och en massa sås sprutade upp i ansiket på mig. Jag började skratta och Louis räckte mig en servett.
”You’re so sweet.” sa han och skrattade. Jag skakade på huvudet och torkade bort såsen. ”So when can I pick you up?” frågade han och snurrade på spaghetti på gaffeln. Jag ryckte på axlarna och la ner mackan på tallriken igen.
”Maybe half past six?” frågade jag och torkade mina händer med servetten. Han nickade och log stort till mig innan han stoppade in spaghettin i munnen. När vi hade ätit upp var vi båda mätta och belåtna.
”I think i’m going to explode.” sa jag och började skratta samtidigt som jag satt min hand på magen. Han skrattade med mig och tog fram sin plånbok. Jag gjorde detsamma och vred på kvittot så jag kunde se hur mycket jag skulle betala. Jag rotade runt i plånboken och la sedan en viss summa pengar på bordet och Louis kollade förvirrat på mig.
”What are you doing? I’m paying.” sa han och gav mig mina pengar.
”Are you sure? I can pay for my self…” sa jag men han skakade på huvudet. Jag log tacksamt mot honom och reste mig upp för att ta på mig jackan. Med jackan på och handväskan i handen gick jag fram till Louis och gav honom en kram.
”Thanks for the lunch. And I see you tonight.” sa jag och log stort mot honom.
”I’m looking forward to it.” Sa han och log tillbaks. Jag vinkade lätt åt honom och klev sedan ut ur restaurngen. Det fina vårvädret som precis hade varit hade blåst bort som sand och ersätts av lätta regndroppar som bara blev större och större med tiden. Jag fällde upp luvan på min jacka och småsprang mot bilen. När jag äntligen kom fram hade jag blivit nästan dyngsur, jag hade ju bara på mig en tunn vårjacka på mig. Jag började rota runt i handväskan efter nycklarna som spårlöst verkade ha försvunnit.
”Oh come on! Please pretty keys, let me find you.” sa jag och fortsatt att leta med armen nere i väskan.
”Yey, there you are.” sa jag glatt och fiskade upp nycklarna och öppnade bilen. Väl inne drog jag ner spegeln och kollade mig i den. Jag såg ut som en fisk. Sminket var helt utkletat, håret förstört och jackan och byxorna dyngsura. Jag suckade och stoppade in nyckeln i bilen och vred om. Jag höjde volymen på radion högt och började köra hemmåt för att fixa mig inför dejten. Det skulle bli det bästa som hänt på länge, det var jag säker på.

---

Två kapitel på en dag?! Ni kan väll inte vara mer än nöjda? :D
Och tack så hemskt mycket för alla som har kikat in på min blogg! Även fast det inte är många kommentarer så betyder det mycket för mig. Nästan 100 läsare! Tusen, tusen tack till er! Puss! (:

Tidigare i Moments….”Can you play Superhuman with Chris Brown?” frågade jag och Zayn nickade och klickade på knappar. Sedan hördes pianot i början av låten och jag tog ett djupt andetag. Jag tog tag i mikrofonens stativ och började sjunga. Min kropp blev helt varm och jag kände en skön känsla i kroppen. Det är det här jag vill. Det är det här jag ska göra.

Eleanor’s point of the view.

Nervösiteten steg inom mig. Om en timme skulle jag vara hemma hos Louis för att träffa resten av bandet. Visst skulle det bli kul, men jag var väldigt nervös. Om vi hade träffats på stan eller så hade det varit skillnad. Men nu träffade jag ju han när han var full, och hela världen tror att vi gjorde annat än att bara sova den natten. Jag pillade bort nagelacket på naglarna som sysselsättning och satt och skakade benet i hundranittio.
”Are you nervous or something like that?” frågade min vän Corin och skrattade.
”No, why do you think that?” sa jag och slutade pilla på naglarna i några sekunder. Hon höjde ögonbrynen och pekade på mitt ben. ”That? Phh, it’s not that i’m nervous…” sa jag och försökte skratta normalt, men misslyckades och det fick mig att låta som en hyena. Hon nickade och tittade sedan ut genom fönstret. Jag suckade och hon flyttade sin blick till mig igen. ”Think if they don’t like me, Corin.. What do I do then?” frågade jag och hon gick och satt sig bredvid mig i soffan.
”They’ll love you, I promise.” sa hon och kramade om mig. Jag nickade och satt på tvn. Det var inte en enda minut som gick utan att jag kollade på klockan. Det var som att jag inte kunde fokusera på något annat. 50 minuter kvar, 40 minuter, 35 minuter….” I'm going to be there soon. Just 30 minutes left so I bet going.” Sa jag och reste mig upp. Hon reste sig också upp och följde med mig ut i hallen. Jag tog på mig mina svarta höga stövlar och min vårjacka. Vädret hade äntligen ändrat sig från vinter till vår. Jag tog sedan upp bilnycklarna och pressade dom hårt i handen. Corin gick fram till mig och gav mig en kram.
”Good luck.” sa hon efter kramen och klappade mig på ryggen. Jag log mot henne och steg ut genom dörren. Den svaga solen lös mig i ögonen och fåglarnas kvitter var som musik i mina öron. Denna vintern hade varit lång och tråkig. Vilket gjorde att våren var mer än välkommen! Jag njöt av värmen som fastnade på ryggen och gick mot bilen och låste upp den. Handväskan la jag i passagerarsätet och hoppade sedan in i förarsätet. Mina händer spände jag hårt på ratten och tog några djupa andetag. Jag tog bort några hårslingor som hade hamnat framför ögonen och startade sedan bilen. Startljudet hördes och jag tryckte på gasen. Hela vägen intalade jag mig att det skulle gå bra så länge jag var mig själv. Jag hoppades på att det var sant, men om det nu inte var det, vad gjorde jag då? Känslan fick mig att vilja spy. Att inte kunna träffa Louis pågrund av att hans vänner inte gillade mig hade varit fruktansvärt. Jag trängde bort tanken och höjde volymen på radion så högt att jag inte kunde höra vad jag själv tänkte och kunde därför inte tänka på dumma saker som att dom inte gillade mig. Jag fick helt enkelt bara vara mig själv, mer än så kunde jag inte göra. 20 minuter senare stannade jag utanför Louis familjehus. Jag tog några djupa andetag och peppade mig själv ännu en gång innan jag tog tag i handväskan och gick ur bilen. Försiktigt slog jag igen dörren på bilen och låste den. Sedan gick jag med långsamma steg mot ytterdörren. För varje steg jag tog blev jag mer och mer orolig, mer och mer osäker, och framför allt mer och mer nervös. När jag var framme vid ytterdörren höjde jag långsamt handen och slog den några gånger mot dörren. Jag hörde skrik innuti huset och backade ett steg för att inte få dörren i skallen. Några sekunder senare öppnades dörren med en smäll. Där stod Louis, minst lika glad som sist och tog tag i min hand. Han drog in mig i huset och lät mig ta av mig mina skor och jacka. Sedan visade han vägen till vardagsrummet där resten av killarna skulle sitta. Precis innan vi skulle svänga in till vardagrsummet lutade han sig mot mig och viskade mig i örat.
”Don’t worry. I’m sure that they gonna like you.” Jag nickade och han öppnade dörren mot vardagsrummet. Så fort vi kom in riktades fem nyfikna ögon mot oss. När jag såg en annan tjej sitta i soffan fick det mig att slappna av. Hon log välkommnande mot mig och såg riktigt trevlig ut. Jag hoppades att vi skulle bli goda vänner.

Sara’s point of the view.

Dörren for upp och vi riktade snabbt våra blickar mot dörren. In klev Louis och en riktigt söt tjej som försiktigt log mot oss. Jag log tillbaks och fick en skön känsla i bröstet. Inte samma som när jag såg Rachel, tjejen på klubben, utan en mycket varmare. Dom gick mot oss och Louis satt sin hand bakom tjejens rygg och förde henne försiktigt fram mot sofforna.
”Guys, this is Eleanor.” sa Louis och log stort mot oss. Jag var den första som ställde mig upp och gick fram till henne. Louis log stort mot mig och satt sig ner i soffan.
”Hi, I’m Sara, Harry’s girlfriend.” sa jag och sträckte mig efter henne och drog in henne i en mjuk kram. Hon drog undan en hårslinga och sa, ”Hello, I’m Eleanor.” Jag log stort mot henne och Harry dök upp bredvid mig.
”And i’m Harry.” sa han och kramade henne. En efter en kom killarna upp och hälsade på henne. Jag satt mig ner i soffan bredvid Harry igen som la sin arm om mig. Eleanor satt sig försiktigt ner bredvid Louis som fortfarande log stort.
”So, you live here?” frågade Liam och gav henne ett mjukt leende. Hon skakade på huvudet och harklade sig.
”No, i’m just visiting a friend here. I actually live in London.” sa hon och log. Liam nickade och nästa fråga ställde Zayn.
”I’m sorry for asking this but… Louis said that you didn’t do anything when he slept at yours, and I don’t really belive him. So… I ask you, is it true?” frågade han nyfiket och alla killarna lutade sig närmare henne. Hon skrattade och kollade på Louis.
”We didn’t do anything, just slept. But when Louis waked…” Hon hann inte säga mer innan Louis satt handen framför munnen på henne.
“Don’t tell the rest.” Sa han och kollade allvarligt henne i ögonen.
”Tell us!” sa Zayn och log ett stort retligt leende till Louis. Louis spände blicken på Eleanor.
”If you tell them i’ll kill you.” Sa han gravallvarligt till henne och hon nickade. Han tog väck handen från hennes mun och lutade sig tillbaks i soffan.
”When he waked he said ’I’m sorry. I’m sure that you were great.” flög det snabbt ur henne och Louis flög snabbt på henne. Vi började skratta så mycket att jag fick ont i magen och tårar i ögonen.
”You shouldn’t have said that.” sa Louis varnande mot henne och höll ner hennes händer mot soffan.
 ”Why not?” frågade hon och log retligt mot honom.
”Because…” sa han och spände ögonen på henne. ”NOW IT’S TICKLE WAR!” skrek han och började kittla henne överallt.
”No stop. Please Louis!” fick hon ur mellan skrattattackerna.
”NO!” skrek han och började kittla henne ännu mer.
”I beg you!” skrek hon och började snabbt skratta igen.
”Okay, but i’ll get my revange.. Just wait for it..” sa han och gjorde ”Jag har ögonen på dig.” tecknet.

 

Några timmar senare, kanske vid 7 tiden, åkte Eleanor hem. Jag och Louis att i köket och åt glass och dom andra killarna var på sina rum.
”Did you liked her?” frågade Louis och stoppade in en sked vaniljglass i munnen.
”She was great!” sa jag och tog en till sked hallonglass. ”Oh my god, I love rasperry icecream. It’s the best I know!” sa jag och stängde ögonen och njöt. Louis skrattade åt mig.
”Okay, don’t look now.” sa han och jag hörde hur han reste sig upp från stolen.
”Okay..” sa jag osäkert och tog en till sked glass. Jag satt och väntade på att Louis skulle säga något när jag kände glass upptryck i mitt ansikte. Förvånat öppnade jag ögonen och kollade på Louis som stod och skrattade så han knappt kunde stå. Jag skakade på huvudet och spände blicken i Louis.
”Now it’s war!” skrek jag och kastade mig ur stolen och greppade tag i Louis glass. Jag hoppade på han på ryggen och tryckte ner han på marken. Sedan satt jag mig på hans mage och tog en sked av hans glass.
”What are you going to do?” frågade han dramatiskt och låtsas grät. Jag skrattade onskefullt och log lurigt. Glasskartongen som jag hade i händerna tog jag upp ur min hand och försökte dölja ansiktsuttrycket jag fick eftersom glassen var riktigt kall. Jag pressade sedan upp glassen i hans ansikte och smörjde runt det. Han log surt mot mig under all glass och jag började skratta.
”It’s a masterpiece!” skrek jag och slog ut med armarna. Då tog Louis tillfället i ackt och vände på mig så jag hamnade underst. ”I shouldn’t have done that..” sa jag och gjorde ett vackert ansiktsuttryck.
”No, you shouldn’t.” sa han och drog ett finger längs hans ansikte som han sedan kletade fast i mitt. ”Oh, so cozy.” sa jag och skrattade tyst. ”Now, I won’t let you go untill you answer some of my questions.” sa han och tryckte ner mina händer i golvet och stirrade på mig. ”How do you mean when you said that Eleanor was ’great’?”
”I meant it. She was really nice, I like her.” Sa jag och skrattade lite åt Louis.
”Aha, I see.” sa han och nickade långsamt. ”Is it okay for you if I see her again?” fortsatte han. Jag nickade kort och kollade på honom.
”Yeah, it is. Please take Eleanor with you more times and don’t let Zayn met that girl Rachel..” sa jag och gjorde en speciell betoning på Rachel. Han höjde ögonbrynen och nickade ännu en gång.
”Good… Why don’t you like Rachel?” frågade han och jag suckade.
”I get bad vibes from her.” sa jag och kollade han rakt in i ögonen. Han kollade mig strängt i ögonen innan han släppte taget om mina handleder och reste sig upp.
”Okay, you can go now.” sa han och nickade mot trappan. Jag skrattade lite och fick ur mig ett ’okay’ innan jag gick mot trappan och fortsatte mot Harrys och Liams rum. Jag öppnade dörren utan att knacka samtidigt som jag sa ”Hi babe.” och gick in i rummet. Bakom sängen stod Harry naken och jag kände hur rodnaden spred sig över mitt ansikte. ”Oh my god. I’m sorry.” sa jag generat och satt handen framför ögonen. Harry skrattade och gick fram mot mig. ”No,no,no,no.” sa jag och backade så jag slog i väggen. ”Harry… You’re naked…” fortsatte jag och vägrade ta bort handen från ögonen.
”Didn’t you know that I like to be that?” frågade han och skrattade än en gång.
”No…” erkände jag och började leta efter dörrhandtaget.
”No, don’t go!” sa han och gick fram mot mig.
”I’m gonna go now..” sa jag och försökte slinka ut ur rummet. Men harry fick tag i mig och greppade tag i min handled.
”Look.” sa han lugnt och försökte ta bort mina händer från ögonen.
”Nope.” sa jag snabbt och vägrades övertalas.
”I got clothes on, honey.” sa han och suckade. Jag gjorde en springa mellan två fingrar och kikade på Harry först innan jag vågade ta bort hela handen. Jag tog tillslut bort hela handen och fick se Harry stå och kolla på mig med ett leende. I byxor.
”Thank god.” sa jag och pustade ut. Han skrattade lite och tog tag i min hand.
”You have to get use to it if you’re gonna date me.” Sa han och tog ett steg närmare mig.
“Really?” frågade jag honom och höjde ögonbrynen.
”Yepp.” svarade han och gick ännu ett steg närmare så hans läppar nuddade mina.

Louis point of the view.

När Sara hade gått upp på sitt rum tog jag upp min mobil och smsade Eleanor.

It was great today. Wanna hang out tomorrow again? :) x

Jag skickade smset och smålog lite för mig själv. Killarna hade gillat Eleanor mycket, vilket hade underlätta allting en hel del. Men stötarna jag hade fått inom mig verkade inte försvinna. Varje gång hon log det där fantastisak leendet var det som om mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag hade bara känt henne i några dagar, men började redan känna något extra för henne. Hon var speciell. På ett bra sätt då. Min Iphone vibrerade till och jag var snabbt där och tog tag i den.

That sounds good! Maybe lunch? X

Jag svarade snabbt att det skulle vara trevligt och tid osv. När vi hade smsat klart kände jag hur lycklig jag faktiskt var. Att jag hade fått Sara som en syster. Att vi hade lyckats så sjukt bra inom bandet. Alla våra fans som kunde göra allt för oss. Och Eleanor. Hon fick mig att må bra, och jag var riktigt glad att jag skulle få se henne igen imorgon och kanske utveckla det till något mer än bara vänner.

---

Jag hoppas att ni gillar långa delar, för jag lyckas alltid, alltid alltid få dom väldigt långa... Och vet ni? Jag har fått riktigt många nya besökare. Mina gamla siffror är fjuttiga om man jämför med dom som är nu! Så om du är en av dom som läser det här nu så ville jag bara säga: Jag hoppas att du gillar min blogg, och det hade varit roligt om ni ville kommentera något! Hehe...
Och gissa om jag blev glad när jag hittade bilden på Lucy Hale och Louis? Särskillt eftersom Sara är ganska lik henne. 5 av 5 toast, helt klart! :D
Kan hända att jag hinner med ett inlägg till ikväll, vi får se. Puss babes!

Tidigare i Moments….”Congrats, you found me.” sa han och jag kände hur han letade efter mina läppar i mörkret. ”You’re to sweet.” sa jag och tryckte hans läppar mot mina. ”I know.” sa han efter kyssen och jag slog honom löst på armen.

---

Jag vaknade morgonen där på av att solen starkt lös in i mitt fönster. Snön hade smält bort med det var fortfarande ganska slaskigt. Med huvudet ner i kudden drog jag ut min arm och försökte hitta mobilen på nattduksbordet. Efter ett tag fick jag äntligen tag i den och lyfte motvilligt upp mitt huvud från kudden. Klockan stod på 8.51, härligt att vakna tidigt en fredagsmorgon, fast nej, så var det ju inte. Tanken av att skolan skulle börja på måndag fick min mage att knyta sig. Visst tyckte jag att det skulle bli ganska häftigt eftersom det är en engelsk skola och så, men att vara tillsammans med Harry skulle göra allt mycket svårare. Jag skulle inte veta vilka som var mina riktiga vänner och vilka som var falska efterom vissa säkert skulle utnyttja mig för att få träffa killarna. Jag skakade bort tanken, bäst att tänka på nuet! Försiktigt började jag skakade lite på Harry.
”When are we going to rehearse?” viskade jag i hans öra och strök bort en bit hår från hans ansikte.
”2 more minutes, babe.” sa han sömnigt och vände på sig. Jag suckade och la min rygg mot honoms så jag kollade upp i taket. ”What are you doing?” frågadade han trött och kollade upp från kudden.
”Waiting for you to get upp.” sa jag men släppte inte blicken från taket.
”And why are you on my back?” frågade han och reste sig upp så jag trillade av den. Jag andades bort lite hår som hade kommit framför ögonen och kollade sedan på Harry.
”I thought it was fun.” sa jag och började skratta.  Han skakade på huvudet och reste sig upp från sängen. ”I so love this sweater, birdie. It’s so cozy! And yeah, that’s your other nickname.” sa jag och la mig ner på rygg. Han drog på sig en tröja och lutade sig sedan över mig.
”What do you think about your nickname, then? I think that penguin is a very beautifu. ” sa han och log stort mot mig.
”Oh, yeah. It’s so beautiful.” sa jag och låstades himla med ögonen. Han började skratta och sa sedan. ”You’re terrible at that!” jag skakade på huvudet men han var envis med att nicka tillbaks.
”I was not!” sa jag och började skratta. Han nickade på huvudet och sa, ”You were.” Jag viftade med min hand och sa, ”Yeah, Yeah, Yeah. No we change the subject!”
”To what? Waybe this?” frågade han och kysste mina läppar mjukt. Jag tog tag i hans hals och drog ner han på mig.
”Yeah, that’s kind of good to.” sa jag flinandes mot hans läppar. Efter ett tag tryckte jag bort honom så han fick ta stöd på sängens sidor igen. ”But do you know what?” frågade jag och han skakade på huvudet. ”It would be even better if this were of.” sa jag och drog med mitt finger på hans mage. Han började skratta och drog sedan av sin tröja och kysste mig igen.
”Your turn.” mumlade han med sina läppar mot mina. Jag började skratta och skakade på huvudet. Han kollade på mig med öppen mun och frågade förvånat. ”Why not?” Jag började skratta och tryckte med ett av mina fingrar på hans näsa.
”This maybe sounds weird in English but… the one who waits for something good never waits too long.” Sa jag och kysste honom igen. Han ryckte lite i min tröja och suckade.
”Please?” sa han och kollade på mig med puppyeyes. Jag skakade på huvudet och kysste honom igen. ”Okay, and how do you say it in Swedish?” frågade han och släppte mina läppar.
”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.” sa jag och flinade åt honom. Han rynkade ögonbrynen och kollade oförstående på mig.
”What?” frågade han förvirrat. ”Say it one more time.” Jag suckade och kollade på honom.
”Den….Som…Väntar…På…Något…Gott…Väntar…Aldrig…För…Länge…” sa jag högt,tydligt och långsamt.  
”Den som weantar pau… And then?” frågade han och kollade nyfiket på mig. Jag skakade på huvudet och skrattade.
”And you’re terrible at that!” sa jag och han räckte ut tungan mot mig. Jag skrattade åt honom och försökte gå bort från sängen, men Harry fångade mig och la mig tillbaks på sängen.
”Where do you think your going?” frågade han med ett busig leende, jag kände igen det där.
”No, no, no, no Harry. Not tickle war! HELP ME!” skrek jag desperat medans Harrys fingrar började kittla mig överallt.
”Not that cocky now, huh?” sa han och höll fast mina händer i sängen utan att kittla mig för att jag skulle få hämta andan.
”Harry you know that i’m extremely ticklish…” sa jag andfått utan att kunna sluta skratta. ”Yeah, I know.” sa han och började kittla mig igen. ”PLEASE HARRY. I DO ANYTHING, JUST STOP TICKLE ME!” skrek jag desperat med lite luft kvar i lungorna.
”Say that you love me more than everything and that you belive in your self. Your gonna win x-factor, right?” sa han och kollade allvarligt mig i ögonen.
”Harry, I love you more than the life self.” sa jag och kollade han rakt i ögonen. Han slutade kittla mig för en sekund och kollade på mig.
”And…?” frågade han och höll händerna beredda för att kittla mig igen.
”I’m gonna win x-factor.” sa jag och kollade på honom.
Han log och sa, ”What? I didn’t hear you.”
Jag suckade och sa, ”I’m going to win x-factor.”
”One more time, please.” sa han och flinade stort mot mig.
”I’M GONNA WIN X-FACTOR, OKAY?!” skrek jag och Harry började skratta.
”Finally!” sa han och släppte mig. Han pussade mig på näsan och sa. ”I’m gonna talk to the boys. I guess that we’ll leave in an hour or something like that.” Jag nickade och gick upp från sängen, tog en snabb dusch och klädde sedan på mig. Efter det gick jag ner till killarna som satt och åt frukost.
”Niall, can you do Niall’s grande special to me?” frågade jag när jag kom till köket. Han nickade och gick och tog fram tillbehör. ”You guys have to taste that sandwich, it’s so freaking good!” sa jag och skrattade lite. Någon minut senare kom Niall in med mackan till mig och gick tillbaks för att sin egena. När vi hade ätit satt jag tallriken i diskhon och armkrokade Louis. ”Shall we go?” frågade jag honom. Han nickade och började gå mot hallen.
”Boys! We’re leaving, now!” skrek han och 4 killar snubblade över varandra in till hallen. Dom stod och skrek saker som inte riktigt gick att uppfatta eftersom alla skrek i mun på varanda. Jag kollade förvirrat på Louis om bara ryckte på axlarna.
”Ignore them.” sa han och jag nickade. Vi satt på oss ytterkläder och gick sedan. Louis öppnade bilen och hoppade in. Jag satt mig bredvid honom i passagerarsätet så dom andra killarna fick sitta där bak. När dom kom in i bilen höll dom fortfarande på att diskutera. Jag orkade inte bry mig om vad det handlade om och höjde istället volymen på radion.
”Seriously, she’s hot.” skrek Harry till Zayn för att överrösta musiken. Jag vände mig om och kollade på Harry med höjda ögonbryn. ”I love you?” sa han och försökte smäla mig med hans underbara leende. Jag bara skakade på huvudet och vände om igen.
”Who is you talking about?” frågade Louis.
”Rachel.” sa Zayn och drog en hand genom hans hår.
”Who?” frågade Louis och rynkade pannan.
”Don’t say that it’s the girl from the club?” sa jag och suckade.
”It is.” sa Liam och jag satt mitt finger vid munnen och gjorde ett spyljud.
”Sara, you can’t say so if you don’t know her.” sa Harry och kollade på mig med höjda ögonbryn.
”Well do you, ”Mr she’s hotter than my girlfriend?”” sa jag och blängde på honom. Han gjorde en ”Ups så skulle jag inte gjort.” min och fortsatte prata med killarna i baksätet.
”When are you gonna meet her?” frågade Niall Zayn.
”Uhm, she wanted to see me on Thursday.” svarade Zayn och började fingra på mobilen.
”Say yes! She can come home to us.” sa Louis och jag gav honom en mördar blick. Zayn bet sig i läppen och sa sedan ett osäkert okay innan han började fingra på mobilen igen. Varför skulle Zayn lära känna henne för? Killarna behövde inte pressa honom, och om han inte ville kunde ju inte dom tvinga honom. Jag rös av känslan när jag tänkte på henne. Vi skulle inte bli bra vänner, det kände jag på mig redan nu. Bilen stannade utanför en studio och killarna började knäppa upp sig.
”Wait, we’re not gonna recording, right?” sa jag och greppade tag i Louis arm. Han skakade på huvudet.
”No, but it’s easier to help you this way.” Sa han och gick ur bilen. Tveksamt gick jag ur bilen och följde efter Louis. En vakt öppnade dörren för oss och Liam visade sedan vägen in till en inspelningstudio.
”Now then?” frågade jag och kollade mig omkring. Niall nickade mot båset och sa sedan.
”Go in there and sing something.” Jag nickade kort och gick långsamt in i båset. Där inne fanns det en mikrofon, hörlurar och en stol. Min väska och jacka hängde jag på stolen och förde sedan bort den från mikrofonen. Harry tryckte ner en knapp och man hörde hans röst fylla det lilla båset.
”Just sing what you want, babe.” sa han och log mot mig. Jag tog tag i dom stora hörlurarna som jag spände ut och satt på mitt huvud. Jag tänkte efter innan jag kom på vilken låt jag ville sjunga.
”Can you play Superhuman with Chris Brown?” frågade jag och Zayn nickade och klickade på knappar. Sedan hördes pianot i början av låten och jag tog ett djupt andetag. Jag tog tag i mikrofonens stativ och började sjunga. Min kropp blev helt varm och jag kände en skön känsla i kroppen. Det är det här jag vill. Det är det här jag ska göra.

---

Förlåt för det blev lite dåligt i mitten/slutet. Men jag vann inte NRJ-tävlingen och blev lite deppig. Men grattis till dig som vann och hoppas att ni tycker om det!

Tidigare i Moments…. ”You know I love you, right?” viskade hon sedan och kollade in i mina ögon. ”Yeah, I do.” sa jag och log stort mot henne. ”But do you know what?” fortsatte jag sedan och hon skakade på huvudet. Jag gick närmare hennes min och viskade sedan. ”I love you more than you can ever imagine.” medans jag försiktigt satt mina läppar mot hennes.

---

 

Efter ett tags kelande gick vi hand i hand ner till vardagsrummet. Louis hade kommit tillbaks och dom andra killarna hade kommit ut från deras rum. Jag satt mig i soffan bredvid Louis och med Sara i knät. Han satt och log, vilket dom andra killarna troligen inte hade märkt. Men Sara hann före och stal orden ur munnen på mig.
”Hi Lou. What are you smiling at?” frågade hon med ett leende på läpparna och drog mina armar runt henne. Killarna vände sina huvuden från spelet till Lou och kollade chockat på honom.
”I didn’t notice that.” sa Zayn och började skratta. ”He’s properly thinking about the girl he was with night.” fortsatte han och log retligt mot Louis. Louis slog till Zayn med en kudde i huvudet.
”Shut up, Zayn. I’m not thinking about her..” sa han och kollade irriterat på Zayn.
”Yeah right.” sa Niall och vände tillbaks huvudet mot tvn. Jag började småskratta och petade på Louis med armbågen.
”Dude, it’s okay to think about a girl. I’m thinking about one every single moment.” sa jag och kysste Sara i nackan.
”But i’m not thinking about her! Jesus, why are you so curious?!” halvskrek Louis irriterat.
“Sorry..” mumlade Zayn och drog upp hans mobil ur fickan. Han räckte över kontrollen till mig som jag tog imot och satt ner Sara bredvid mig. Ett plingade ljud kom från Zayn’s mobil och Sara hoppade ner från soffan och satt sig bredvid Zayn. Han läste det ganska snabbt och knappade sedan in ett svar.
”Hey, Zaynie. Can I see the text?” frågade Sara Zayn och puttade han lite i sidan. Han räckte över mobilen till Sara som läste det och frågade sedan. ”Who is it?” och skrattade lite. ”Zaynie got a admirer!” han skakade på huvudet och gjorde sin speciella min och kollade på mig.
”It’s just a girl who want’s to meet us.” sa han och rykte på axlarna. Det plingade till ännu en gång och han tog mobilen ifrån Sara och svarade på det.
”Who is it?” frågade jag och med blicken fast i spelet. Han kliade sig i huvudet och svarade mig sedan. ”The girl on the club you know. She talked with the doctor and said what happend to Sara.” Jag nickade lite ointresserat och fortsatte spela. Men i ögonvrån kunde jag se hur Sara stelnade till.

Sara’s point of the view.

Jag tittade mig obekvämt omkring innan jag fäste min blick på Zayn.
”The girl with black hair?” frågade jag och drog min hand nervöst över den andra armen. Han nickade och kollade sedan ner på min arm. Han fick en rynka i pannan och frågade sedan. ”Is something wrong, Sara?” Jag skakade på huvudet och försökte le.
”No. I’m just nervous about x-factor.” sa jag och Zayn nickade. Igentligen var jag inte alls nervös än. Det var bara det att den där tjejen… Hon fick mig att bli osäker, hon hade fått ett dåligt intryck på mig redan när jag bara såg henne första gången. Jag litade inte på henne även fast jag inte kände henne. Hon kändes så… ytlig på något sätt.  
”We are starting the rehearsal tomorrow.” sa han och log mot mig. Jag skakade av tanken och såg hur Louis fick en förvirrad min i ansiktet.
”Wait, what? But Eleanor is coming here tomorrow..” sa han och kollade förvirrat på mig och Zayn.
”Eleanor?” frågade Liam och kollade bort från tvn. ”The girl you was with yesterday?” fortsatte han och kollade på Louis. Louis nickade och kollade på mig.
”Don’t worry, Louis. She can be with us or we can rehearse before or after she’ll come.” sa jag och Louis log tacksamt mot mig.
“When is she coming tomorrow?” frågade Harry medans han hårt tryckte på kontrollen.
”3 o’clock.” sa Louis och flinade åt Harry. ”You just get worse and worse in this game.” Fortsatte han och Harry gav honom en dödlig blick.
“Shut up or I will eat you.” muttrade han och fortsatte spela. Jag satt tyst och skrattade men försökte vara seriöskillarna spelade. ”Fuck!” skrek Harry och kollade chockat på spelet. Niall började skratta åt honom och räckte kontrollen åt mig.
”Do you want to play?” frågade han och jag skakade på huvudet.
”No thanks.” sa jag och log åt honom.
”Come on Sara! Try.” sa Liam och log stort mot mig. ”You can play against Harry.” fortsatte han och la ifrån sig kontrollen.
”Fine.” sa jag och tog tag i Nialls kontroll. Zayn viskade kort till mig hur man skulle göra och jag hörde Harry mumla, ”If she win i’ll kill myself.” med sig själv innan vi startade spelet.  Jag låtsades att jag inte hörde honom och började istället klicka på knapparna jag trodde man skulle klicka på.
”Shoot!” skrek Zayn högt och jag fick panik.
”I’m trying to!!” skrek jag och klickade på alla möjliga knappar. På något sätt lyckades jag få in bollen i Harrys mål på ett riktigt snyggt sätt.
”Wonderful!” skrek Niall och kollade imponerat på mig. Jag blinkade åt honom och fortsatte spela. I mellan åt fick Zayn rycka in och hjälpa mig, vilket Harry inte verkade tycka om. När spelet var slut gjorde jag ett glädjetjut och gjorde highfive med Zayn.
”Is it even possible?!” skrek Harry och slog handen i kudden. Jag började skratta åt honom och gick och kysste honom på kinden.
”Take it easy babe. It’s just a game.” sa jag och drog upp honom från soffan.  Han mumlade surt saker tyst för sig själv medans jag slog han löst på armen.
”Outh.” sa han surt och jag småskrattade åt honom.
”Stop being so grumpy.” sa jag och tog tag i hans hand. ”We are going to bed, good night.” sa jag och vinkade åt killarna. ”Come on. Stay a little longer? The clock is just 10.” sa Louis ledsamt och kollade på mig. För en kort sekund släppte jag Harrys hand och sprang fram till Louis. Jag gick närmare hans öra och viskade sedan.
”Good luck tomorrow.” och slog honom på rumpan. Han började skratta och tog sedan sin hand för rumpan som ett teckan att det gjorde ont. Jag gick tillbaks till Harry och tog tag i hans hand och drog upp han på mitt rum. Han satt sig tjurigt ner på sängen och jag gick in på toaletten för att borsta tänderna. Med tandborsten i munnen gick jag ut till Harry igen och såg han sitta likadant på sängen som han gjorde innan.
”Seriously? Stop it. You know that I hate when people are grumpy!” sa jag med tandborsten i munnen. Jag försvann in på badrummet igen och kom ut en stund senare färdigborstad. Med en suck gick jag och satt mig i Harrys knä och kysste honom på näsan. ”What can I do to make you happy?” frågade jag och tryckte in hans näsa. Han ryckte på axlarna och jag reste mig upp. ”If you want to be grumpy so fine.” sa jag och gick mot dörren.
”Where are you going?” frågade han förvånat och kollade på mig med oroliga ögon.
"I’m going to sleep in your room.” sa jag nonchalant och öppnade dörren.
”But Liam is there…” sa Harry och hans ögon blev större.
”Yeah, that’s the point. If your grumpy I take him instead.” sa jag och började gå ut ur rummet. Jag hörde steg och sedan armar runt mig.
”Don’t go. I’m not grumpy.” sa han och vände på mig så att han kunde se mitt ansikte. ”See?” sa han och gjorde världens smile. Jag utbrast i skratt och kramade om honom.
”I was just playing with you.” Han nickade och tog min hand och förde mig in mot sovrummet. Jag tog av mig tröjan och byxorna och kollade in i min garberob. Jag suckade högt och Harry skrattade åt mig.
”Don’t say that you can’t choose what your gonna sleep in..” jag kollade på honom och sedan garderoben.
”Can’t I sleep in one of your sweater?” frågade jag honom med ett leende. Han ryckte på axlarna och sa, ”Sure.” jag gjorde ett glädje skutt och sprang ut ur rummet. ”Sara wait!” skrek Harry och jag sprang tillbaks till dörröppningen där jag stack in huvudet. ”What?” frågade jag och kollade på honom.
”You got not any clothes on..” sa han och skrattade.
 ”Oh, so you don’t think Liam would like this?” frågade jag och drog på mig min morgonrock. Han gick fram till mig och slog mig löst på rumpan.
”Just get the sweater, okay?” sa han och jag började skratta.
”Be right back!” skrek jag och sprang in på Harry och Liams rum. Jag öppnade försiktigt dörren och såg Liam sitta på sängen.
”Hi!” sa jag glatt och började gå mot garderoben. ”Just gonna get a sweater.” fortsatte jag och hörde Liam skratta åt mig. Jag fick upp en vit t-shirt där det stod Tofu Guys Don’t Eat Meat på den. Jag skrattade lite för mig själv innan jag tog den och sa hejdå till Liam och gick tillbaks till mitt sovrum.
”Did you find anything?” frågade han. Han hade nu tagit av sig och låg under täcket i sängen. Jag nickade och visade honom tröjan. Han skrattade lite åt mig och jag tog på mig den. Sedan kröp jag ner till honom under täcket. Han la sin arm om mig och strök sin tumme på min arm. ”Do you know what I always wanted to do?” frågade han och kollade mig i ögonen. Jag skakade på huvudet och sa, ”No, what?” Han fick ett busigt leende på läpparna och hoppade under täcket. Jag skrattade till och frågade honom sedan, ”Harry what are you doing?”
”Come down here!” sa han och tog tag i mina fötter. Jag skakade på huvudet medans jag skrattade och gick under täcket.
”And now?” frågade jag och leendet kom tillbaks på hans läppar.
”Close your eyes and count to ten.” sa han tyst och jag hörde hur han stöckade runt under täcket. Jag gjorde som han sa och efter tio sekunder öppnade jag ögonen. ”And now… Find me.” sa han och jag började skratta. Jag började leta runt i sängen, och det var faktiskt ganska svårt. Plötsligt slog jag huvudet i något så jag stannade och höll mig för huvudet.
”Outh.” skrattade jag och kände två händer runt mina höfter.
”Congrats, you found me.” sa han och jag kände hur han letade efter mina läppar i mörkret.
”You’re to sweet.” sa jag och tryckte hans läppar mot mina.
”I know.” sa han efter kyssen och jag slog honom löst på armen.

---

Vad tycker ni? Långtråkigt kapitel eller inte? Får säkert ut ett eller flera kapitel i dag, så fortsätt kika in!
Btw, har bestämt mig för att inte ha någon tävling i just Moments. Jag hade tyckt att det hade varit jättekul själv, men det är för få kommentarer och jag har redan bestämt vad som ska hända. Men, om ni är gulliga och sprider bloggen och kommenterar, då är det klart att jag ordnar något! Då kan jag ändra om i mina planer om vad som ska hända. Jag hoppas att ni inte blev besvikna nu, förlåt i så fall :/

Tidigare i Moments… Även fast jag var på ovanvåningen kunde jag höra det. Jag spetsade öronen och försökte lyssna noggrannare. Det var en dörr som öppnades och röster som fyllde hallen. Snabbt som attan var jag springandes påväg ner från trapporna.

---

 

Jag kunde nosa mig till det. Så fort jag såg Louis stiga innanför dörren märkte jag hur nervositeten bubblade inuti honom. Jag satt armarna i kors och kollade på honom med höjda ögonbryn. Niall, Liam och Zayn nickade ett kort hej till mig innan dom försvann in på sina rum för att förmodligen twittra eller något sådant. Harry pussade mig på pannan och sa, ”I’m waiting in your room.” och försvann sedan uppför trappan. Louis sparkade nervöst av sina skor och fortsatte in i köket. Jag gick efter honom utan att släppa han med blicken. Han tog fram en burkcola som han öppnade och lutade sig mot köksbänken. Jag satt mig på en av stolarna och kollade på honom. Nervöst trummade han lite på colaburken och tog en klunk till.
”I watched the interview, very interesting..” sa jag och kollade med tom blick på honom.Han log ett stelt leende och sa sedan. ”Eh, yeah. It was fun.” jag nickade kort och började rita små cirkar mot den kalla sten bänken.
”So you were with a girl last night?” frågade jag men släppte inte blicken från cirklarna.
 ”No! Or yes, but not in that kind of way. I juste slept there.” sa han och jag lyfte min blick från köksbänken till hans ögon.
 ”Just a friend?” frågade jag och han nickade.
”Yeah, she’s gonna come here tomorrow and we gonna hang out.” sa han medans han denna gången log ett riktigt leende mot mig.
”Oh, can I meet her?” frågade jag och försökte le mot honom.
”Sure.” sa han och tog en klunk av colan.
”Louis, I don’t want to be that kind of ”sister” that is worried about you, but… If something actually happend last night and this girl spreading rumors about you, what are you gonna do then?” frågade jag och kollade lite smått oroligt på honom. Han ryckte på axlarna och svarade mig. “She’s not that kind of person. But if she did that, I would be terrified. Because some people actually belive’s in rumors. And the fans would like me less, and that’s the last thing I want.” Jag nickade sakta och reste mig upp från stolen och gick fram till honom.
”If you think that she wouldn’t do that, I belive you. I look forward to meet her.” sa jag och klistrade på ett leende på mina läppar.
”Thanks Sara.” sa han och kramade mig lätt.
”No problems.” sa jag mitt i kramen och släppte honom sedan.
”What are you gonna do now?” frågade han och kollade ut genom fönstret.
 ”I’m going upstairs to Harry.” sa jag och pekade med tummen på trappan. Han nickade och sa ett tyst ”cool”.
”I think i’m going for a walk.” sa han sedan och med en fast blick över den snötäckta trädgården. Jag nickade och vinkade lite till honom. ”Okay, bye then.” sa jag och gick upp för trappan.

Louis point of the view.

Jag gick ut i hallen och tog på mig ett par vinterkängor. Jag tog även på mig mössa, vantar och en mysig täckjacka innan jag öppnade dörren och steg ut i kylan. Det var kallt ute, säkert -10. Jag småsprang ner från trappan och fortsatte sedan ut mot parken. Det fanns många tankar i mitt huvud just nu, en av dom var Eleanor. Hon hade verkligen varit riktigt schyst och tagit hand om mig sådär. Andra hade säkert bara lämnat mig där eller tagit med mig hem och spridigt falska rykten, men inte den här tjejen. Hon var speciell. Det var något med henne, något som jag aldrig har hade sätt hos en tjej förut. Det var som att hon inte brydde sig om att jag var Louis Tomlinson från One Direction, hon såg mig som en vanlig kille. Killen bakom all kändiskap. Det var skönt. Jag var i mina egena tankar och tänkte inte så mycket på vart jag gick. En cyklist kom cyklandes och i sista sekunden hann jag svänga av för att inte gå in i honom. Jag ropade ”Sorry!” utan att vända mig om och forsatte att gå. Igentligen visste jag inte vart jag skulle gå. Jag ville igentligen bara rensa luften och tankarna. Utan att tänka mig för gick jag ut på vägen och sneddade över till andra sidan även fast jag såg bilarna komma. Dom stannade och ropade argt på mig. Jag fortsatte över och stannade sedan. Jag var nu på en stor bro. Det var ingenting jag kände igen, så jag måste ha gått en bit. Jag la mina händer på räcket och stirrade ut över vattnet som låg under bron. Vattnet hade frusit till is på några ställen medans den på andra fort forsade iväg. Jag kände en hand på min axel och av ren reflex vände jag mig om och slog väck den innan jag hann se vem det var.
”Woah, take it easy. It’s just me.” sa Eleanor och tog upp händerna i luften för att visa att hon var oskyldig. Jag klistrade på ett leende i mitt ansikte och sa tyst förlåt och sparkade bort grusen på marken.
”What are you doing out here?” frågade jag sedan och lyfte min blick från marken rakt in i hennes fantastiska bruna ögon.
 ”I don’t know. Just thinking, I guess.” svarade hon mig och ryckte på axlarna. ”And you?”
 ”Same.”
Hon nickade och log mot mig. ”I’m kind of cold. Do you want to take a coffee or something?”  frågade hon och jag nickade som svar.
“Sure, that would be nice.”
 Vi gick längs bron och svängde sedan av vid en park. När vi hade gått förbi parken kom vi in till en mysig del av den nuvarande staden vi var i, som jag förövrigt inte hade en aning om vilken den var.  Hon visade sedan vägen mot ett cafe där vi sedan satt oss ner.
”How do you know this place so good?” frågade jag och snuttade lite på kaffet jag hade köpt. Hon skrattade lite och ställde ner sin Chai Latte.
”I have been here for a couple of weeks now.” sa hon och log mot mig. Det stack till inom mig när hon log det där leendet. Som om en stöt for genom hela kroppen. Jag log mot henne och sa, ”Yeah you know. I don’t remember how it looked or where i was last night..” Hon skrattade ännu en gång och drog bak en hårslinga.
 ”I know, you were so drunk.”
Jag tog en klunk av kaffet och nickade. ”Jepp, I was.. But you never told me what you did there last night.”
 “My friend just got her driving licence so we were celebrating that.” sa hon och log mot mig. Bam, där stack det till igen. Det där leendet fick mig ur balans.

”Louis? LOUIS?!” skrek nästan Eleanor och viftade med handen framför ansiktet på mig. Jag skakade bort tankarna och log mot henne.
 ”Sorry. I was thinking about something else.” sa jag och hon nickade.
 ”It’s okay. I just asked you if the interview went well.” Sa hon och tog en klunk av sin Chai Latte.
“Yeah, pretty much. But they’ve got a picture on you and me in the cab and they thought we did something else than just….sleep.” sa jag och tittade henne rakt i ögonen. Hennes ögon blev lite spända och hon satt ner sin Chai Latte på bordet.
 ”They’ve got a picture..?” sa hon och bet sig i läppen.  Jag nickade och hon tog ett djupt andetag. ”I didn’t help you because I wanted to be famous, just so you know. That was kind of the last thing I wanted…”
Jag log ett beklagande leende mot henne. “Sorry for that… But I really want to get to know you better, so I hope that it’s okay for you..”
 “I want to get to know you to, Louis. But I just want you to know that I don’t want to know you because you’re famous. It’s because you’re…you.” sa hon och kollade blygt in i mina ögon. Jag skrattade och kollade säkert in i hennes ögon med ett leende.
 ”You’re sweet.” sa jag och hon började rodna. Hon skakade på huvudet och blev bara mer och mer rödare. Jag log ett stort leende mot henne och sa. ”You’re blushing!” Hon skakade ännu en gång på huvudet och gömde sitt ansikte i händerna.
 ”No, please say i’m not… This is so embarrassing!” Jag skrattade och tog försiktigt bort hennes händer så jag kunde se henne i ögonen.
”No, it’s cute. I promise.” sa jag och log mot henne. Hon log innan hon tog upp sin lilla handväska som hon slog mig löst i huvudet med.
 ”You made me blush. I'm going to avenge!” sa hon och höll upp ett finger mot mig. Jag flinade åt henne och sa. ”Good luck.” När vi sedan hade druckit upp våra kaffen gick vi ifrån bordet.
 ”Thanks for the coffee. It was really nice.” sa hon och log mot mig.
 ”No problem!” svarade jag henne och log.
”Well, I guess I see you tomorrow.” sa hon och mitt leende blev ännu större.
”Yeah. Fun that you can come.” sa jag och drog in henne i en kram. Jag njöt dom korta sekundrarna och släppte henne sedan. ”Bye.” sa hon och tog upp handen.
”Bye.” sa jag och hon öppnade dörren och försvann ut från kafeet.

Harry’s point of the view.

Sara kom upp på rummet och satt sig på sängen tätt intill mig. Jag la min arm runt henne och kysste henne i pannan.
 ”Hi babe.” sa jag med läpparna tryckta mot hennes panna.
”Hi.” sa hon tyst och jag kollade henne i ögonen.
”Is something wrong?” frågade jag och kollade oroligt på henne. Hon skakade på huvudet och la sitt huvud mot min bröstkorg.
 ”No. It’s just… I want to belive in Louis, I really want. But I haven’t meet this girl, and untill that I can’t get the thought on my head that’s thinking that she’ll start a rumor about Louis go away.” Sa hon och suckade djupt. “Why do I have to be so worried? It’s so annoing.”
Jag skakade på huvudet pillade på hennes hår.
“It’s not annoing, babe. It’s cute that you care so much about him.” sa jag och snurrade en bit hår runt mitt finger. Hon vände sakta upp sitt huvud från min bröstkorg och kollade mig rakt in i ögonen.
”Why wouldn’t I care, he’s like a brother for me.” sa hon och pillade lite på min tröja. ”Enough about that. Let’s do something fun!” sa hon och kollade på mig med ett stort leende i ansiktet. Jag skrattade lite åt henne och sa sedan. ”Oh okay. Like what?” Hennes leende blev busigt och försiktigt försökte hon smuggla upp en kudde från sängens ände, vilket jag såg. Och i rätt sekund hann jag ta fram min hand och stoppa kudden och slå till den i hennes ansikte istället. Hon började skratta och slog till mig med en annan kudde som låg bredvid. Vi satt kvar i sängen och slog varandra med kuddarna innan hon reste sig upp och sprang iväg. Med kudden i handen gjorde jag ett krigsrop och sprang efter henne. Hennes skratt och mina krigsrop fyllde hela huset. Man hörde Zayn skrika åt oss att vara tysta, vilket vi struntade i. Efter ett tag tystnade jag mina skrik och smög istället tätt intill väggen längs hela huset. Man hörde Sara ropa på mig och undra vart jag tog vägen vilket gjorde det lättare för mig att hitta henne. När jag kom till vardagsrummet såg jag Sara stå förrvirrad och kolla sig omkring med kudden i ena handen. Hennes hår stod åt alla håll och kläderna hade blivit lite snea. Tyst satt jag mig ner på marken och började krypa mot henne. När jag kom tillräckligt nära för att kunna nudda henne drog jag i hennes ben så hon ramlade rakt i min famn.
”Haha, got you!” skrattade jag och ställde mig upp med henne i famnen.
”Oh, I’m like a princess!” sa hon och började skratta.
”Yeah, you’re my little princess!” sa jag och höll hårdare om henne. ”And i’m taking you to a place far far away!” fortsatte jag och började prata dramatiskt.
”Harry, stop! Where are you taking me?” skrek Sara dramatiskt och satt handens baksida mot hennes panna. Jag skrattade åt henne och fortsatte upp för trappan. ”Seriously Harry. What are you gonna do?” sa hon och skrattade lite halft nervös. Jag svarade henne inte utan öppnade dörren till hennes sovrum med foten och slängde ner henne på sängen. Hon började skratta och sa sedan. ”Harry, my bed is very comfortable and so on, but it kind of hurts when you’re throwing me down in it…” Jag gick närmare och tog stöd med mina händer mot sängen. Sedan kysste jag henne lätt på läpparna.
”Is it better now?” frågade jag henne efter jag hade släppt hennes läppar. Hon vickade på handen och huvudet.
”It kind of hurts here to..” sa hon och pekade på sin näsa med ett leende.
 ”Oh okay.” sa jag och började kyssa hennes näsa. ”Somewhere else?” Hon nickade ännu en gång och pekade på sin kind. Jag kysste henne även där och frågade henne sedan. ”Is the pain gone now?” hon skakade på huvudet och sa med ett leende på läpparna. ”It actually hurts everywhere…”
 ”Really?” frågade jag och flinade åt henne. Hon nickade och log stort.
”I promise.” sa hon och jag började kyssa henne på pannan och fortsatte sedan ner från hela ansiktet till halsen innan hon tog tag i mitt ansikte och drog upp det så det var i samma höjd som hennes. Hon strök sin tumme över min kind och drog mitt ansikte dom sista centimetrarna närmare hennes så våra läppar möttes.
”You know I love you, right?” viskade hon sedan och kollade in i mina ögon.
 ”Yeah, I do.” sa jag och log stort mot henne. ”But do you know what?” fortsatte jag och hon skakade på huvudet. Jag gick närmare hennes mun och viskade sedan. ”I love you more than you can ever imagine.” medans jag försiktigt satt mina läppar mot hennes.

---

Nå, vad tycker ni? :D
Se till att kommentera nu så blir jag jätteglad!

Tidigare i Moments… Hey, wanna do something tomorrow? :) X Eleanor

Jag kände hur en varm känsla spred sig i magen på mig.

Sure! You maybe want to come to my place? 15 p.m if that’s okay?” X Louis, skrev jag och klickade på skicka. Bara några sekunder senare vibrerade det i telefonen igen.

Great. I’ll se you then! :) X Eleanor

---

 

Med ett leende på läpparna la jag ner mobilen i jackfickan och fortsatte gå mot dörren. Dörren öppnades med en smäll och fyra killar kom som raketer springandes mot mig. Harry och Niall hann inte stanna i farten och slängde sig därför på mig medans dom andra hade hunnit stannat. Jag tog imot Harry och Niall med ett skratt och svarade dom sedan lugnt och sansat, ”Hi guys. How are you?” Dom stirrade på mig samtidigt som jag fortsatte gå och öppnade dörren. Zayn sprang fram och ställde sig framför mig så jag inte kunde fortsätta gå in i korridoren.
”So, you’re not gonna tell us?” frågade han och kollade chockat på mig. Jag ryckte på axlarna och svarade honom, ”Nah. Maybe later.” och tryckte mig förbi honom. Han stod kvar chockad och verkade inte förstå att jag inte tänkte berätta innan nästa person kom flygande på mig. Det var Niall som hoppade på min rygg bakifrån. Jag tog imot honom och började springa och låta som en häst och hans skratt fyllde hela korridoren.
 ”Come on, man. Tell us!” skrek han och slog på mitt huvud som en trumma. Jag suckade och slängde av honom så han hamnade på det hårda trägolvet.
”Why are you nagging so much? I’m gonna tell you later okay? We got o interview to focus on now, right?” sa jag till dom gick igenom den stora glasdörren som ledde till rummet där vi skulle intervjuvas. Jag höll upp dörren så att killarna skulle kunna gå igenom den, men dom stod kvar som fastfrusna och pratade tyst med varandra.
”Guys! Are you coming or what?” frågade jag och dom vaknade till liv och gick in genom dörren. Det fanns några videokamror som stod vid sidan av scenen där vi skulle sitta och kuddar som var utsatta bredvid videokamerorna. Jag höll förvirrat fram ett finger som jag pekade på kuddarna med.
”I thought that we just we’re going to talk in the radio, not with audiences..” sa jag och kollade på killarna.
”We thought so too..”  sa Liam ganska tyst med en förvånad blick i ansiktet. Vi gick runt kuddarna och kollade oss omkring. Sedan gick vi upp på scenen och satt oss på dom höga stolarna. Framför stolarna stod det två bord med en varsin laptop på och vatten flaskor bredvid. Vi satt och småviskade när folk började komma in i lokalen och kamramännen började gå mot kamerorna. Vissa av tjejerna som kom in var lugna och gick direkt och satt sig, medans andra stod och skrek av lycka och var för spända för att sitta stil. Ett av dom gängen som var för spända för att kunna sätta sig ner stod och kollade på oss med enorma smile i ansiktet. En av dom höjde försiktigt handen och vinkade mot oss. Jag började le mot henne och vinka tillbaks. Tjejerna blev galna och började hoppa och skrika och Harry började skratta och klappade mig på ryggen. Det var helt sjukt att folk kunde bli så glada av att se oss. Några minuter senare kom intervjuaren in och sa åt tjejerna att sätta sig ner, sedan gick han och ställde sig bredvid oss och lutade sina armbågar mot ett bord fullt med papper. Kamramännen slog på kamran och intervjuaren började kolla in i kamran.
 ”Hi and welcome to today’s interview with Uk’s most popular boy band right now, One Direction!” sa han och tjejerna började skrika igen. ”We maybe can start with you introducing yourself?” fortsatte han och förde blicken från kameran till oss. Vi nickade och Zayn började.
”I’m Zayn.”
 ”I’m, Niall.”
 ”I’m Liam.”
”I’m Harry”
”And i’m Louis!” skrek jag och ställde mig upp medans jag slog ut med händerna i luften. Tjejerna blev som galna och började skrika igen och jag satt mig ner med ett flin på läpparna. Intervjuaren började skratta och sa, ”Wow, you guys are really popular here. The girls could do anything for you, they are kind of obsessed.”
 “Dedicated is the right word!” sa jag och log mot tjejerna. Han började skratta ännu en gång och rotade sedan bland sina papper.
 ”Okay, we’ve got over 10 thousand questions, so I just gonna pick someone.” sa han och läste snabbt igenom lite papper. ”Oh okay. For the girls who don’t know, who’s single here?” jag, Niall och Zayn racket upp händerna och tjejerna applåderade. Zayn blinkade ut till tjejerna och det blev ett himla liv. Dom skrek och hade sig och Zayn gjorde high five med Niall och började sedan skratta.
 ”So you, Harry and Liam have girlfriends?” frågade han och dom nickade.
 ”Yes we have.” sa Liam och log.
 ”Can we get their names?” frågade han sedan och Liam svarade honom med, ”My girlfriend named Danielle, and we have been dating for a while now.”
 ”And my girlfriend named Sara. We have not been dating for so long, but she’s a very nice person.” sa Harry och log mot intervjuaren. Han nickade och fortsatte sedan. “Isn’t it hard to have girlfriends when you’re famous?”  Harry vickade lite på huvudet och sa sedan, “It isn’t hard. But you know some fans are really jealous and say very mean things to her just because she’s dating me. And it’s hurting both me and her. That’s not that kind of fans we want.”
 “Yeah, Harry’s right. It’s hard to us to get a girlfriend because we don’t want to hurt our fans, but when we get one they should be happy for us.” Intervjuaren nickade och sa sedan, “I understand what your meaning. Danielle was famous before you started to date, right? But your girlfriend Harry, she wasn’t famous, huh?” 
“No she wasn’t.” sa Harry. “She was just an ordinary Swedish girl. ” Han log stort intervjuaren frågade sedan. “How did you met?”
 ”Uhm, she got an offer from her school in Sweden that they could study somewhere here in England, and she picked Doncaster. So she lives with Louis family, and it was so embarrassing. I called Lou when he got home to meet her, and then she answered and I said stuff like is she hot, before she said something.. But then when I met her for the first time, I fell in love.” sa han och man hörde fansen “aw:a”och intervjuaren började rota i papprerna igen. 
“Okay, next question.” han skrattade lite och läste sedan. ”This is from Georgia in London, and she’s wondering… Niall, would you marry me?” Niall började skratta men sa sedan, “Sure Georgia. Just say where and time.” Och blinkade med ögat. Intervjuaren skrattade och frågade sedan, ”Do you get many of these question? You know would you marry me and that kind of stuff?” Jag skrattade och förde sedan munnen mot micken.
 “Yeah, very many. Some girls have a t-shirt where it stands you can call me Mrs Louis Tomlinson.”
“And we other boys usually just smile when they asking us that, but Niall always says yes.” sa Harry och kollade på Niall.
“Yeah, I have very many wifes, so?” sa Niall och började le.
“Next question is from Nathalie in Manchester. Louis, I saw you yesterday outside a club and you were taking a cab with a girl you talked to. Who was she?” läste intervjuaren högt och en bild kom upp bakom oss på den vita duken. Det var en bild på när jag hoppade in i taxin med Eleanor. Jag kände hur mina kinder började hetta och hörde hur killarna började skratta.
”Yeah, Louis. You should tell us that to.” sa Zayn och log retligt mot mig. Jag kliade mig lite i håret och kollade ner i golvet.
 ”Ehm… If I’m gonna be honest, I don’t remember that much about yesterday. But she’s a new friend to me.” sa jag och försökte le ut i publiken.
”So she wasn’t just a one night stand?” frågade intervjuaren och killarna klappade och började skratta.
 ”No, no no no.” sa jag och skakade på huvudet. ”We didn’t..”
 ”Yeah,yeah,yeah.” avbröt Zayn mig så jag inte hann säga mer. ”We don’t want the details.” Jag suckade och
sedan fortsatte intervjuaren att prata.

Sara’s point of the view.

Jag kysste Harry hejdå och han försvann tillsammans med Niall, Zayn och Liam ut genom dörren. Sedan gick jag upp på mitt rum och startade datorn. Jag kunde inte förstå vart Louis hade varit inatt. Han hade inte kommit hem igår som dom andra, och när jag frågade vart han var så sa han att han inte visste? Han måste ha varit riktigt borta igår. Jag hade tagit av bandaget som läkaren satt på mig igår och hade fått syn på en enorm bula, och som säkert skulle envisas med att sitta kvar ända fram tills jag skulle söka till x-factor, för det hade ju varit perfekt. Med en suck satt jag mig vid skrivbordet och väntade på att datorn skulle starta. Jag hade fortfarande inte bytat om utan satt fortfarande i Harrys Jack Wills tjocktröja som jag hade tagit på mig i morse bara för att reta honom, och sen ville jag inte ta av den. Jag drog upp den över munnen så jag kunde känna lukten på den. Den luktade precis som Harry, den där underbara doften som bara han luktar som, jag älskade den. Jag satt upp mina ben i stolen och drog tröjan över den, sedan lät jag min haka vila mot mina knäskålar. Datorn startades och jag gick in på hemsidan som skulle sända radion live. Det kom upp en nerräkning som visade att intervjuven skulle starta om en halvtimme. Jag suckade och ställde mig upp från stolen för att ta fram min gitarr. Jag började leta i rummet och hittade den tillslut under min säng. Med huvudet under den dammiga sängen som jag inte hade orkat städa under, drog jag fram min nya gitarr jag hade fått dagen innan. Jag satt mig på sängen och drog försiktigt min hand över den. Sedan satt jag mina fingrar på halsen och började slå på strängarna. Jag spelade melodin till free fallin’ och sjöng lite tyst. När jag sjöng kunde jag inte undgå att tänka på hur jag skulle öva med killarna och vad vi skulle göra. Jag tystnade och bet mig i läppen, plötsligt hade jag inte lust att spela mer. Varför vet jag inte, men jag började känna en nervositet stiga innuti mig, vilket var konstigt eftersom jag inte skulle söka dit förens om några veckor. Så jag la ifrån mig gitarren och loggade in på Skype via datorn. Jag såg att min pappa var inloggad och fick ett litet leende på läpparna. Innan jag hade åkt hade jag hjälpt min pappa att skaffa Skype för att kunna hålla kontakten utan att det skulle kosta en massa pengar, men jag hade ingen aning om han förstod hur den fungerade. Jag klickade i alla fall på ring upp och det tog några signaler innan han svarade.
”Hej gumman!” sa han och jag satt på min webbkamera.
 ”Hej pappa! Sätt på din webbkamera.” sa jag och log stort mot honom.
”Okej… Hur gör jag det då?” frågade han och kunde tänka mig hur han försökte förstå sig på det.
”Klicka på knappen bredvid där chatten har kommit upp.” sa jag och hörde han mumla svordommar tyst för sig själv. ”Hittat den?” frågade jag han och försökte att inte skratta.
”Ta det lugnt, jag håller på…” muttrade han och plötsligt syntes han på skärmen.
 ”Så där ja!” sa jag och log stort. Han fick ett nöjt leende på läpparna och sa sedan. ”Grattis i efterskott! Förlåt för att jag inte kunde vara där..”
”Pappa, det är lugnt. Och tack så hemskt mycket för bilen, den är helt otrolig!” sa jag och log stort.
”Glad att du gillar den!” sa han och log ännu en gång nöjt. Vi satt och pratade en stund och jag klickade sedan upp på hemsidan som skulle sända intervjuven igen, 2 minuter kvar.
”Förlåt pappa, men jag måste gå.” sa jag och var helt inne i att försöka få rätt på ljudet och andra grejer.
 ”Jasså, jaja. Jag måste endå ta itu med lite arbete..” sa han och log svagt mot mig.
”Okej, hejdå pappa. Jag älskar dig.” sa jag och vinkade till han i webbkamran. Han vinkade tillbaka och sa sedan, ”Hejdå min flicka. Jag älskar dig också.” Med ett leende på läpparna loggade jag ut och klickade upp sidan igen. Jag satt spänd i två minuter och såg nerräkningen bli lägre och lägre. Tillslut försvann siffrorna och sidan förvandlades till bild och ljud. Dom började med att presentera sig själva, och den första frågan var redan given, vilka som var singlar. Liam berättade lite om Danielle och sen när intervjuvaren frågade om mig, då frös jag till is. Jag sträckte långsamt ut min arm mot högtalaren och vred på knappen för att höja volymen.
”And my girlfriend named Sara. We have not been dating for so long, but she’s a very nice person.” 
Okej då, jag var trevlig, det var alltid något. Jag lyfte min blick från dator skärmen och kollade ut genom det stora fönstret. Det var jobbigt väder, slaskigt och molnigt. Jag hade aldrig varit ett stort fan av vintern, kylan har aldrig varit min grej. “Isn’t it hard to have girlfriends when you’re famous?”  Min blick flyttades från fönstret och ner på dataskärmen igen.“It isn’t hard. But you know some fans are really jealous and say very mean things to her just because she’s dating me. And it’s hurting both me and her. That’s not that kind of fans we want.”  Jag lyssnade noggrant på vad han sa och stirrade på hans läppar för att uppfatta det bättre. Ännu en gång drog jag upp benen och lutade min haka mot knäskålarna. Jag lyssnade lite halvt och kollade bara med tom blick på skärmen. Plötsligt kom frågan upp, den frågan jag har väntat hela dagen på att få svar på. ”Next question is from Nathalie in Manchester. Louis, I saw you yesterday outside a club and you were taking a cab with a girl you talked to. Who was she?” En bild på Louis och en tjej dök upp på skärmen bakom dom och mina ögon spärrades upp. Var det med henne Louis hade varit igår? Jag skakade lite på huvudet. Varför skulle han bli så full? Tänk om den här tjejen sprider en massa falska rykten om han nu, det hade varit typiskt. Jag lyssnade klart på intervjuven och gick sedan mot baddrummet för att ta en dusch. Det fanns så många frågor utan svar i mitt huvud just nu. Det var inte bara nya frågor, utan frågor från min gamla tid i Sverige också, saker som jag aldrig förstod. Jag ville få allting att rinna av mig. Som om vattnet som rann längs min kropp skulle rensa min hjärna. Men tyvär så gjorde den ju inte det. Motvilligt gick jag en stund senare ut från duschen och lirade en handduk runt min kropp. Sedan gick jag in i garderoben och tog på mig underkläder, jeans, linne och tillsist, men absolut viktigat, Harrys Jack Wills tjocktröja. Även fast jag var på ovanvåningen kunde jag höra det. Jag spetsade öronen och försökte lyssna noggrannare. Det var en dörr som öppnades och röster som fyllde hallen. Snabbt som attan var jag springandes påväg ner från trapporna.

---

Wieho, långt kapitel! :D
Jag ska upp tidigt imorgon, tyvär, och måste därför sova. Så jag hinner tyvär inte läsa igenom det.. Men vet ni vad? Idag hade jag besöks rekord! Tack så mycket för alla som läser, det betyder fruktansvärt mycket! Det enda som saknas är kommentarerna, men det får ta sin lilla tid om det är det som behövs!
Godnatt och puss på er!

Tidigare i Moments…”Hey Harry. Can I get some quilt to?” frågade jag och la händerna på min mage. Han skrattade och drog mig intill honom så jag hamnade under täcket. ”I was just playing with you, babe.” sa han och kysste mig lätt på läpparna innan jag vände mig ifrån honom. Han la sina armar runt mig och kysste mig på örat. ”Goodnight, little bird.” sa jag med stängda ögon mitt i en gäspning. ”Goodnight, Beautiful. ” svarade han mig och efter det somnade jag med ett leende på läpparna.

---

Louis point of the view.

Jag vaknade dagen efter med världens baksmälla. Huvudet dunkade så jag trodde att jag skulle spy. Långsamt reste jag mig upp och satt mig på kanten av sängen. Mitt huvud snurrade och jag försökte sitta still tills det stannade. När jag äntligen kunde se klart kollade jag mig omkring. Jag var i ett ljust stort rum med svart-vita tapeter. Möblerna var även dom svart-vita och sängen var himmelskt mjuk. Jag var inte hemma, jag var i ett främmande rum jag inte kände igen. Vad hade hänt igår kväll? Jag försökte minnas. Pussla ihop varenda minne jag kunde komma ihåg från kvällen innan, men hur jag än försökte minnas så hade jag ingen aning om hur jag hamnade här. Jag reste mig långsamt upp och släpade fötterna mot den första dörren jag såg och antog var toaletten. Jag tog tag i handtaget och tryckte långsamt ner det. När jag kom in i badrummet var det väldigt dimmigt och fuktigt. Någon hade antagligen precis duschat. Jag satt händerna på handfatet och vred om knopparna så att varmt vatten kom rinnandes. Jag formade händerna som en skål och satt den under vattnet. Vattnet rann över min så kallade skål och jag förde det snabbt mot ansiktet och skvätte upp det. Jag kände hur jag vaknade till efter det, men fick endå inte tillbaks några minnen.  Vattnet som jag hade skvätt upp i ansiktet hade runnit ner på tröjan och gjorde några blöta märken. Jag satt tillbaks händerna på sidan av handfatet och kollade mig i spegeln. Mina ögon var rödsprängda och jag såg trött ut. Jag hörde sedan ett draperi öppnas och vände mig hastigt om. Det hade kommit en tjej ur duschen, spritt språngande naken och jag vände mig snabbt om igen.
 ”Sorry.” mumlade jag och tog tag i en handduk som jag räckte mot henne. ”Thanks.” hörde jag henne säga och öppna dörren och gå ut i sovrummet. Jag stod förrvirrat kvar och tänkte. Det kunde väll inte vara en tjej jag följde med hem igårkväll? Om det hade varit det, hade jag ställt till det för mig själv. Efter lite tänkande gick jag tillbaks in till sovrummet. Hon var inte där. Hon hade försvunnit igen, så jag satt mig ner på sängen och började leta efter min mobil i jackfickan. När jag hittade den såg jag att jag hade fått några sms. Några från killarna och några från Sara.

Louis, were are you? You didn’t come home yesterday like the other guys…. Text or call me when you see this. X Sara.

Eftersom jag inte hade svarat hade hon skickat några fler liknande det första, det verkade som hon var orolig. Jag ville inte att hon skulle oroa sig mer och skickade därför direkt ett sms till henne.

Heey! Ehm, how can I say this… I don’t know were I am, but I’ll come home soon! X Lou.

Sedan gick jag in och kollade på resten av smsen.

Hey man! Did you have fun last night? ;) Sara is worried so you should get home soon. X Zayn

Och,

Hi boobear! I just saw that you weren’t home, so I just want to remind you about the interview today for the radio. We’re gonna be there by 2. Don’t be late! X Hazza

Jag slog mig själv löst i huvudet när jag läste Harrys sms. Intervjuven! Den hade jag helt glömt bort! Jag kollade hastigt på klockan och kände lättnaden komma. Den var bara halv 1. Jag hörde ännu en gång en dörr öppnas och flyttade min blick från mobil och kollade upp. Där stod hon. Tjejen som jag troligtvis hade följt med hem igår, men nu med kläder på sig.
”Did you liked what you saw?” frågade hon med höjt ögonbryn. Jag förstod inte riktigt och bara kollade på henne med en oförstående blick.
 ”Huh?” klämde jag fram och hon skrattade. ”I meant in the bathroom. I didn’t know you would be there..” sa hon och tog av handduken hon hade runt håret.
 ”Oh, sorry…” sa jag och kände hur jag började rodna lite.
”It’s okay. But you know, I was just playing with you.” sa hon och satt sig bredvid mig på sängen. Jag nickade och kliade mig lite i huvudet. ”You don’t remember, right?” sa hon och kollade på mig.
 ”Ehm no, sorry. But hey, I can imagine that you’re good.” sa jag och kollade på henne. Hon började skratta igen, fast riktigt mycket denna gången. ”Oh god. You thought that we had sex, right?” sa hon och kollade med höjt ögonbryn på mig. Jag kände hur rodnaden spreds i mitt ansikte och jag frågade henne skamset,
 ”Hadn’t we?” Hon skakade på huvudet och sa, ”No, we hadn’t.” Jag pustade ut samtidigt som jag kollade på henne och sa, ”Thank god.” Hon höjde ögonbrynet och kollade på mig. ”No! I didn’t mean like that! But it’s just… I was drunk and I don’t know you..” hon kollade på mig och nickade sedan. “So… What do I do here then?” frågade jag henne förvirrat.
”You were really drunk. And I was outside ready to go back home when your friends tried to get you into a cab, but you refused.  So they left, and you just stood there. And I felt bad for you so I walked to you and tried to talk. And then you just like, But hey? Can’t I sleep at your house? And I couldn’t say no, I felt so bad for you and you were so sweet to me. And here we are now.” sa hon och slog ut lite med armarna och tog sedan bort en hårslinga ur ansiktet.
 ”Wow, that was really nice of you.” sa jag och log mot henne.
 ”It’s okay.” sa hon och reste sig upp. ”Do you want some lunch?” Jag nickade och reste mig upp. Hon visade vägen till köket och började ta fram massa saker. ”Any suggestions on what we can eat?” frågade hon och började kolla i en kokbok. Jag ryckte på axlarna och svarade henne, ”It doesn’t matter. Maybe pancakes?”  Hon nickade och slog upp pannkakor i kokboken och började knäcka ägg. Medans hon förberedde maten kollade jag mig omkring i lägenheten.
”This place is very nice.” sa jag och hon kollade upp mot mig.
”Thank you. It's my friend's.” sa hon och log mot mig. När pannkakorna var klara tog hon fram grädde som hon vispade och ställde fram sirap. Vi satt oss vid bordet och tog några pannkakor var. Jag hällde på sirap och smakade dom sedan.
”This was so good.” sa jag och hon började skratta. ”Seriously, the best pancakes I ever tasted!” sa jag och log stort mot henne. Hon nickade nöjt och log sedan mot mig. Jag tog upp min mobil och kollade på klockan ännu en gång, 13.00.
 ”My name is Louis, Louis Tomlinson. And yours?” frågade jag. Hon kollade på mig och sa, “Yeah, I know. You told me that like twenty times yesterday, and I told you my name to, but you don’t remember right?” jag skakade sakta på huvudet och hon fortsatte. “Okay. Well, my name is Eleanor Calder.” Jag log mot henne och sa, “Nice. And you live here?” Hon skakade på huvudet och sa, ”No, I live in London. I’m just here and visit some friends.” Jag nickade och log stort mot henne.
 ”I live in London to.” Hon log tillbaks och drog en hårslinga bakom örat.
 ”Yeah, I know. You’re Louis Tomlinson, one of five members of One Direction, not hard to miss.” Jag skrattade till lite och sa, “Yeah, you’re right. Not hard to miss. Uhm… I hatet o ask this, but do you hade a car here?” hon nickade och tog en pannkaksbit som hon stoppade in i munnen.
 ”Yeah, why do you asking?” frågade hon och bet lite på gafflen.
 ”I’m going for an interview for the radio in like 40 minutes, so I wonder if you can drive me, if it isn’t to much to ask..” Hon ryckte på axlarna och sa, “Sure.” Och log ett svagt leende mot mig. 20 minuter senare var jag färdig fixad, tyvär fick jag ha gårdagenskläder, men jag hade försökt att göra mig så fräsh som möjligt. ”Louis, are you done yet?” ropade Eleanor och jag sprang till henne.
 ”Yeah.” sa jag och slängde på mig skorna. Hon öppnade ytterdörren och gick ut till bilen. När jag hade fått med mig allt gick jag efter henne och hoppade in i passagerarsätet. Vi spände fast oss och hon började köra. ”Thank you, Eleanor. You seems to be a really nice person.” sa jag och log mot henne. “It’s okay. You know, my friends would think that it was cool to hang out with Louis Tomlinson.” sa hon och började skratta.

Cirka en kvart senare stannade Eleanor bilen utanför radiostationen. Jag öppnade dörren och skulle stiga ut när jag hindrade mig själv och satt mig tillbaks i sätet igen.
”Do you want to do something someday?” frågade jag henne och log stort. Hon log stort tillbaks och sa, ”I would love to.” Jag nickade och tog fram en lapp ur bakfickan där jag skrev ner mitt nummer och gav till henne. Hon tog imot den och kollade på den med ett leende innan hon la ner den i väskan. Jag hoppade ur bilen och höll i bildörren och kollade på henne.
”You maybe can text or call me?” frågade jag och hon nickade. ”Great, I’ll see you then.” sa jag och stängde bildörren.  Jag hörde bilen bakom mig köra iväg medans jag gick mot dörren med händerna i fickorna. Jag kände att det vibreradeoch jag tog upp mobilen.

Hey, wanna do something tomorrow? :) X Eleanor

Jag kände hur en varm känsla spred sig i magen på mig.

Sure! You maybe want to come to my place? 15 p.m if that’s okay?” X Louis, skrev jag och klickade på skicka.

Bara några sekunder senare vibrerade det i telefonen igen.

Great. I’ll se you then! :) X Eleanor

---

Jag vet att det igentligen är lite sent för dom att träffas, men nu fick det bli såhär :)
Men jag vet inte riktigt vad det är med mig.... Känner att de här kapitlet blev lite dåligt. :/
Och vet ni vad? Jag ser att statistisken har höjts riktigt mycket! Så tack alla som läser min fanfic, jag uppskattar det verkligen! Och vet ni vad jag skulle uppskatta ännu mer? En enda kommentar, det hade gjort mig jätteglad! :D
Men vi får hoppas att kapitlet imorgon blir bättre....
Puss på er!

Tidigare i Moments… Jag var snabbt där vid hennes sida och lyfte upp henne i min famn. Hon öppnade långsamt ögonen och blinkade några gånger innan hon kunde hålla ögonen öppna. Jag log svagt mot henne och smekte hennes arm försiktigt. ”Finally, i’m back.” sa hon svagt och log försiktigt mot mig.

---

 

Sara’s point of the view.

Mitt huvud dunkade lite, men det kunde jag leva med. Jag hade försvunnit ur det gråa rummet, det var som en befrielse.  Det var som att jag sprang på ett löpband, sprang och sprang men kom endå ingenstans när jag hade varit där.  Och att få komma därifrån, det var verkligen lättande. Harry smekte fortfarande min arm och jag log mot honom.
”Do you want to get home?” frågade han mig med den där omtänksamma rösten. Jag nickade försiktigt och kollade runt omkring mig. Frida var bredvid mig, och Niall höll om henne. I bakgrunden stod en berusad Louis. Hans blick var orolig, men han var berusad, och förstod därför inte vad som hade hänt. Liam och Zayn stod bredvid honom. Även dom var lite påverkade av alkoholen, men inte lika mycket som Louis, dom förstod i alla fall vad som hade hänt. Jag fortsatte kolla över rummet, och när jag tittade riktigt noga fick jag se en tjej med svart hår stå ett steg bakom Zayn och kolla oroligt på mig. Mina ögon smalnade, och jag kollade kritiskt på henne. Vem var hon? Zayns flickvän? Nialls? Nialls utslog jag nästan direkt eftersom jag hade sätt hur han hade kollat på Frida. Han kollade på henne på ett speciellt sätt, som om hela världens cirkulerade runt henne, så jag kände att jag kollade på Harry. Men kanske Zayns? Harry reste sig upp och hjälpte mig sedan upp på, men jag släppte inte blicken från henne.  Det var någonting med henne, det var som om jag inte litade på henne även fast jag inte kände henne. Frida reste sig upp så fort hon såg att jag var på fötterna och både hon och Harry la en varsin arm runt mina axlar.
 ”Hur mår du?” frågade hon mig och jag såg oron i hennes ögon. Jag ryckte på axlarna och sa, ”Jag vet inte. Har inte hunnit tänka efter liksom, bara ont i huvudet än så länge.” hon nickade och log ett svagt leende mot mig. Harry släppte mig någon sekund och gick och snackade med killarna. Dom pratade tyst, så jag visste inte vad dom sa. Det enda jag såg var några nickningar från Niall, Liam och Zayn medans Louis ögon blev större med mer och mer oro i sig. Han tryckte sig förbi Harry och småsprang mot mig. Han tappade balansen i någon sekund, men fick snabbt tillbaks den igen och stannade vid mig och greppade löst tag i min arm.
”Sara, are you okay? I don’t understand… What happend?” frågade han lite stammigt. Jag bara log mot honom och drog in honom i en kram.
”I will tell you tomorrow.” viskade jag i hans öra när vi möttes i kramen. Han släppte mig och nickade oroligt.
 ”Is it okay if we stay a little bit longer? I promise that we will be home in two hours.” sa han och la armen runt Fridas arm. “And you’re gonna stay to.” sa han och pekade på Frida med ett stort leende. Hon skakade snabbt på huvudet och skiftade sin blick mellan mig och Louis.
”No,no,no. I’m coming with Sara. I can’t leave her.” sa hon och kollade rakt in i mina ögon. Jag skakade på huvudet och sa sedan tyst till Frida.
 ”Stanna, din kväll får inte sabbas på grund av det här.” hon kollade skeptiskt på mig och sa, ”Jo, jag följer med dig. Det skulle hänt mig, du förtjänar bättre. Särskillt nu när det är din födelsedag och allt.” jag skakade ännu en gång på huvudet och tryckte henne mot Louis.
”Stanna.” sa jag och började gå mot Harry. Jag tog tag i hans hand och han log mot mig. Vi sa hejdå till killarna och gick sedan ut ur lokalen. Väl ute hörde och kände jag när kamrorna trycktes på och tog en massa foton. Jag höjde handen och försökte få det skarpa ljuset att dämpas medans Harry tog upp sin mobil och ställde sig mitt emot mig så jag slapp kamrablixtrarna i ansiktet. Han ringde något samtal och ställde sig sedan närma mig och viskade i mitt öra, ”The limo is coming soon, but we have to wait a couple of minutes.” Jag nickade och log diskret mot honom. Han tog sin hand och drog försiktigt sin tumme på mitt huvud över bandaget. 
 ”How could I let this happend to you?” frågade han mig med låg röst, nästan som en viskning, samtidigt som han skakade på huvudet. Jag tog tag i hans hand som satt på mitt huvud och la den i min.
”Harry, you couldn’t know. It was dark and it was hard too see, it’s okay. I’m fine.” sa jag och tryckte hans hand hårdare mot min. Han kollade osäkert på mig och frågade, ”Promise?” Jag nickade och log mot honom.
”Promise.” Han släppte sin hand och drog in mig i en mysig kram.
”Good.” sa han tyst och kysste mig på örat. Limon stannade kort där efter bredvid oss och vi hoppade in. Vägen hem kändes lång och tråkig. Men med Harry vid min sida visste jag att det bara skulle bli bättre. Han skulle ta hand om mig om jag kände mig dålig, och jag skulle göra detsamma för honom. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och små log. Han började själv le när han kollade på mig.
 ”Hey, what are you thinking at?” frågade han. ”I’m just thinking about us. How happy I am to have you.” sa jag och började fläta min hand i hans. Han kysste mig på pannan innan han sa, ”And i’m happy to have you, my little penguin.”

 

Jag stoppade in nyckeln i låste och vred försiktigt om. Sedan smög vi så tyst vi kunde in i huset. Men lyckligtvis lyckades Harry snubbla över alla skor och ramla med en duns. Jag satt fingret framför munnen och ssh:ade honom innan jag brast ut i skratt.
 ”Aw, Harry. You’re so clumsy.” sa jag och hjälpte honom upp. Han tog sig för armen och sa, ”Aoutch, and no. I’m not clumsy, just unlucky..” jag nickade och sa ett tyst okay medans jag tog av mig skorna. Harry gjorde detsamma och sa sedan, ”Babe, my arm is hurting.” medans han putade med underläppen. Jag började skratta åt honom och gick sedan närmare.
”Do you want me take away the pain?” frågade jag och log retligt mot honom.  Han nickade medans han fortsatte att puta med underläppen och sträckte fram sin arm mot mig. Jag skakade på huvudet och tog sedan försiktigt tag i den och kysste överallt på den för att få bort hans såkallade smärta. När jag slutade kollade jag upp på honom och han drog in mig i en gosig kram.
”Better?” frågade jag med mitt huvud tryckt mot hans bröst.
”Much better.” sa han och började skratta lågt. Han släppte mig sedan och tog tag i min hand och drog mig upp mot mitt rum. Han satt sig på stolen och väntade medans jag tog av min klänning och satt på mig pyamas. Jag satt också upp håret i en slavrig knut och tvättade av mitt smink innan han kom fram till mig och kysste mig lätt på läpparna.
”I’m going to bed now if thats okay.” sa han efter han hade släppt mina läppar. Jag drog honom mot mig för ännu en kyss och sa, ”No, sleep with me.” Hans ansikte fick ett stort leende på sig och han ryckte på axlarna och sa, ”Okay, if it’s okay for you..” Jag nickade och gick sedan och satt mig på sängen i skräddarställning. Han drog av sig tröjan så att han bara stod med byxor på sig. Jag försökte slita min blick från hans otroligt snygga mage, men lyckades hela tiden få dit den igen. Han märkte att jag kollade på hans mage med stora ögon så han började flina mot mig och fråga, ”Do you like what you see?” Jag började rodna och kastade en kudde på honom. Sedan slängde jag mig ner i sängen och rullade in mig i täcket. Efter att han hade tagit av sig byxorna gick han och satt sig på sängen.
”Hey, are you gonna take the whole quilt?” frågade han och drog hårt i täcket så jag rullade runt och blev utan.  Han skrattade till och drog täcket över sig. Jag låg och stirrade upp i taket när jag märkte att jag började få pytteskinn för jag frös. Jag lyfte mitt huvud och kollade på Harry, sedan började jag kolla mot taket igen.
”Ehm, Harry.. Can I get some quilt to?” frågade jag och la händerna på min mage. Han skrattade och drog mig intill honom så jag hamnade under täcket.
”I was just playing with you, babe.” sa han och kysste mig lätt på läpparna innan jag vände mig ifrån honom. Han la sina armar runt mig och kysste mig på örat.
”Goodnight, little bird.” sa jag med stängda ögon mitt i en gäspning.
 ”Goodnight, Beautiful. ” svarade han mig och efter det somnade jag med ett leende på läpparna.

 

---

Jag vet, jag vet, jag vet. Kort osv. Men, jag la ut det här för att ni skulle kunna läsa, och påbörjar det nya direkt nu efter. Så jag hoppas ni gillar det, puss!

Tidigare i Moments… Jag var snabbt där vid hennes sida och lyfte upp henne i min famn. Hon öppnade långsamt ögonen och blinkade några gånger innan hon kunde hålla ögonen öppna. Jag log svagt mot henne och smekte hennes arm försiktigt. ”Finally, i’m back.” sa hon svagt och log försiktigt mot mig.

---

 

Sara’s point of the view.

Mitt huvud dunkade lite, men det kunde jag leva med. Jag hade försvunnit ur det gråa rummet, det var som en befrielse.  Det var som att jag sprang på ett löpband, sprang och sprang men kom endå ingenstans när jag hade varit där.  Och att få komma därifrån, det var verkligen lättande. Harry smekte fortfarande min arm och jag log mot honom. ”Do you want to get home?” frågade han mig med den där omtänksamma rösten. Jag nickade försiktigt och kollade runt omkring mig. Frida var bredvid mig, och Niall höll om henne. I bakgrunden stod en berusad Louis. Hans blick var orolig, men han var berusad, och förstod därför inte vad som hade hänt. Liam och Zayn stod bredvid honom. Även dom var lite påverkade av alkoholen, men inte lika mycket som Louis, dom förstod i alla fall vad som hade hänt. Jag fortsatte kolla över rummet, och när jag tittade riktigt noga fick jag se en tjej med svart hår stå ett steg bakom Zayn och kolla oroligt på mig. Mina ögon smalnade, och jag kollade kritiskt på henne. Vem var hon? Zayns flickvän? Nialls? Nialls utslog jag nästan direkt eftersom jag hade sätt hur han hade kollat på Frida. Han kollade på henne på ett speciellt sätt, som om hela världens cirkulerade runt henne, så jag kände att jag kollade på Harry. Men kanske Zayns? Harry reste sig upp och hjälpte mig sedan upp på, men jag släppte inte blicken från henne.  Det var någonting med henne, det var som om jag inte litade på henne även fast jag inte kände henne.

---

Ja, jag kallade det smygtitt istället. Det kändes bekvämmare, haha...
 Och ännu en gång, BAM BAM BAM! Tror ni att tjejen kommer komma in i texten mer? Det kan jag svara på, för jag vet svaret, men det tänker jag inte. För det får ni vänta på! :D
Nu ska jag sova, så godnatt på er, sötsaker!

Tidigare i Moments…”Let me go, okay? I’ve got a boyfriend, and he’s not you.” sa jag surt och började gå där ifrån. Men han tog tag i min handled och drog mig intill honom innan han drog med all kraft ett hårt slag mot mitt huvud. Jag föll ihop på marken med en smäll och allt blev svart.

---

Frida’s point of the view.

Musiken var hög, riktigt hög, och jag var inne i min egena lilla bubbla medans jag dansade med Niall. Han dansade någon slags irländskdans och jag trodde att jag skulle kvävas av skratt. Niall var så otroligt gullig, det första han hade gjort när han såg mig var att le och komma fram och säga, ”Hi, i’m Niall, that one who always eat.” medans han log ett fantastiskt tanda- leende. Han hade tandställning, den syntes knappt, men han hade det. Enligt mig behöver han inte någon, hans tänder var fina som dom var. Så dom såg ut nu var en aning snea, men riktigt gulliga, han stil liksom. Jag började bli en aning svettig och stannade lite för att få andas ut. Niall skrattade och gick närmare mig.
”Bad condition?” halvskrek han till mig för att överrösta musiken. Jag skakade på huvudet och skrattade.
 ”No, it’s the best ever, I swear.” skrek jag tillbaks och han började skratta igen. Jag tog ett djupt andetag mitt i skrattandet och började sedan dansa med Niall igen. Denna gången dansade han en lite mer normal dans istället för något pysslings aktigt. Plötsligt hörde jag skrik och musiken tystnade. Jag vände mig förvånat om och såg någon ligga med ansiktet neråt på golvet medans en kille bredvid stod och skrattade. ”Not so cocky now, huh?” hörde man killen säga och petade löst på tjejen med sin sko.  Hon rörde sig inte. Han petade igen, och igen, men hon rörde sig inte hur fläcken. Hans leende försvann sakta från ansiktet och ersattes med en orolig blick. Den fladdrade runt, fram och tillbaka i rummet, som om han inte visste vad han skulle göra. Han bet sig i läppen och tryckte sig sedan förbi folkmassan och sprang sin väg. Ljuset tändes en aning och jag kollade runt och fick se många stå med handen för munnen eller bara chockade.  Jag möttes av ett par oroliga gröna ögon som fladdrade över flickan, Harry. Det var då det fall in i mig. Min oroliga känsla i bröstet blev större när jag nu förstod och jag kastade mig ner på marken bredvid flickan. Jag tog tag i hennes axlar och vände försiktigt på henne så att jag kunde se ansiktet. Det var Sara. Jag kände hur det började bränna innanför ögonen och satt handen för munnen. Någon eller några föll ner på knä bredvid mig. En av dom tog tag i mig och drog sig in mot sin kropp och försökte trösta mig medans jag skakade häftigt. En annan, som jag antog var Harry, tog tag i Sara och kände på hennes puls. Han skakade försiktigt om henne, sedan tog han sitt huvud och la det mot hennes bröst och viskade tyst.
”Wake up angel, your gonna be alright if you just wake up. So please, please wake up.”  Han tog sedan bort sitt huvud från bröstet och la henne försiktigt  i hans famn medans han mjukt strök henne på kinden. Jag snörvlade sedan och kollade upp från bröstet jag var tryckt mot, det var Niall som höll om mig. Han kollade ner på mig och strök mig varmt över ryggen medans jag motvilligt tryckte mig därifrån. Jag fortsatte att gråta häftigt och kröp fram till Sara. Där tryckte jag försiktigt mina fingrar mot hennes hals och kände på hennes puls, hon andades, men man kunde inte få kontakt med henne. Det var som om hon var helt ute ur vårt universum, helt okontaktbar.

Sara’s point of the view.


Jag var på en äng. En grön äng full av rosor. Det doftade rosor men även pelargoner, och solen stod högt på himlen. Dens strålar värmde mina bara armar och ben medans jag försiktigt gick i det långa gräset som smekte mina fötter. Mitt hår fladdrade med den svaga vinden och trädens kronor gungade försiktigt. Jag kollade på ner på min kropp och märkte att jag hade på mig den gräddvita blomklänningen som sträckte sig ungefär till knäna, den min mamma hade gett mig sommaren innan hon gick bort. Jag kommer så klart ihåg när jag fick den. Jag hittade den i affären på gatan bredvid vårt hus. Mamma tyckte att den var vacker, hon sa att den satt perfekt på min kropp, men jag var osäker. Den kostade mycket, och jag tyckte inte att det var värt det. Vi skulle spara våra pengar, speciellt nu när pappa hade blivit av med jobbet och fortfarande letade efter ett nytt. Jag kommer ihåg hur jag skakade på huvudet och försiktigt tog av den och hängde tillbaks den bland dom andra sommarklänningarna. Jag kommer ihåg hur jag sedan rusade ut ur affären och satt mig på bänken utanför. Jag satt och väntade, och undrade varför det tog sådan tid för min mamma, hon skulle ju bara gå ut. Otåligt satt jag och pillade på mina fingrar när jag hörde det plingande ljudet som lät när man gick in och ur affärer. Jag lyfte min blick, och fick se min mamma komma ut med en pappers kasse i ena handen som hon sedan gav till mig. Hennes blick var varm och leendet stort när hon räckte mig papperskassen. Jag kommer ihåg hur jag skakade på huvudet och gav den tillbaks till henne.
”Nej, den är för dyr. Vi har inte råd med den.” hade jag sagt till henne. Men hon bara skakade på sitt huvud och tryckte försiktigt kassen i mina händer.
”Jag vill att du ska ha den Sara. Du förtjänar den. Priset spelar ingen roll.” hade hon sagt till mig och strukit mig varmt över kinden. Den klänningen hade jag nästan varje dag den sommaren, den var min favorit. Men sen när hon gick bort kunde jag inte använda den, det gjorde för ont. Jag visste att jag hade den med mig hit, jag hade med mig den överallt, vart jag än reste. Även fast jag inte tog på mig den kände jag närheten av henne. Det var skönt, men samtidigt smärtsamt, och det var därför jag inte kunde ha på mig den. Den påmindes för mycket om henne, det fick mig bara att sakna henne mer. Minnet försvann ur mitt huvud och jag gick försiktigt över gräset med blicken fast på mina fötter. Plötsligt tog någon sin hand i min. Jag kollade upp och möttes av dom fantastiska gröna ögonen. Harry log sitt fantastiska leende mot mig och drog tillbaks en slinga från mitt ansikte. ”Don’t hide your beautiful face.” sa han tyst med sin mjuka röst. Jag började rodna och log generat mot honom. Sedan drog han försiktigt ner mig på gräset och ur ingenstans tog han fram en piknick korg. Ur korgen fick han fram allt möjligt, dricka, blommor, desserter, allt. Han tog fram en av desserterna, chockladdoppade jordgubbar som han sedan matade mig med. Jag skrattade, han skrattade, vi skrattade. Det var härligt. Jag flyttade mig närmare honom och la mitt huvud på hans bröst. Han smekte mina armar med sin tumme upp och ner och jag mumlade tyst i hans tröja.
 ”I wanna stay here forever. Nothing bad happends here, no dead mothers, no evil fans, no pressure. Don’t leave me, don’t leave me alone.” Han kysste mig mjukt på pannan men slutade inte med att smeka min arm. Jag stängde mina ögon med ett leende och njöt av ögonblicket. När jag sedan vaknade var allt borta. Harry, ängen, blommorna, maten. Det enda jag såg var grått. Det var som en grå korridor som aldrig tog slut, bara det att väggarna, golvet och taket så likadant ut. Jag gick förvirrat omkring. Fram och tillbaka, tryckte mina händer mot dom gråa väggarna och slog på dom, som om det skulle få dom att öppna sig. Jag fick panik, började springa runt och önska att jag var tillbaks på ängen, tillbaks till den sköna sommaren, tillbaks till Harry. Men ingenting hände, allt var likadant. Jag kände hur tårarna började bränna i mina ögon och jag tryckte mig mot väggen och gled sedan ner mot den. Tårarna bara rann, dom stannade inte. Det var som om jag inte hade gråtit på flera år. Jag började gråta häftigare och hackade upp mig och slog på väggarna, slog på golvet, slog på allt. Jag slog och slog för att få ut min ilska. Ilskan från föraren som körde ihjäl min mamma, ilskan från fansen som hatade mig, ilskan från min pappa. Att han inte grät när hon dog, att han inte ens var ledsen utan bara tom. Han kunde inte trösta mig för han var fullt upptagen med att försöka få allt som vanligt igen, som om mamma skulle komma tillbaka en dag och livet skulle bli som det alltid varit. Ilskan från precis allt. Jag slutade sedan slå och förde upp mina ben och höll armarna om dom. Sedan lutade jag ner mitt huvud på knäna och grät och slog huvudet mot väggen fram och tillbaka. Efter ett tag slutade tårarna rinna, men jag satt kvar. Satt där och bara tänkte när jag hörde en röst. ”Wake up angel, your gonna be alright if you just wake up. So please, please wake up.”  Jag ställde mig upp och kollade runt omkring mig.
 ”Hello?” skrek jag. Inget svar. ”Hello? Harry?!” skrek jag igen, men denna gången lite mer desperatare.
”Sara, stay strong. You gonna make this, I know that.” det var Fridas röst och jag kände tårarna ännu en gång bränna i mina ögon. Dom borde vara slut, men endå kände jag dom rinna ner från min kind.
 ”Is it someone who hear me?” skrek jag men rösten bröts på mitten. Jag slog ut med armarna och viftade, som ett hopp på att någon var där, att någon skulle se mig. Men ingen kom, allt förblev grått och tårarna satt fortfarande kvar i halsen. Jag stängde mina ögon och tänkte. ”Nej, detta kan inte vara sant. Det är bara en dröm, jag kan inte vara kvar här föralltid. Om jag öppnar ögonen är allt som det brukade igen.” Jag höll dom hårt sammanpressade och öppnade sedan ögonen, allt var sig likt. Jag provade igen och igen, men rummet förblev grått. ”Det ska gå, det ska gå!” skrek jag rakt ut och slog mina händer mot huvudet samtidigt som jag stängde ögonen. Jag höll mina ögon stängda dubbelt så hårt och vägrade öppna dom förens jag var säker på att jag skulle vara tillbaks i verkligheten.

Harry’s point of the view.

Jag låg och höll om Sara hårt medans Frida låg och viskade saker till henne som om det skulle hjälpa henne att vakna. Det var som att det var ett hopp inom Frida som sa åt henne och göra det för att inte bryta ihop, för att hålla sig stark. Jag gungade Sara lite fram och tillbaka när Liam äntligen kom springandes mot oss.
”I’ve found a doctor.” sa Liam andfådd och pekade bakåt. Bakom honom kom en kraftig man uppbyggd på muskler springandes mot oss. I handen hade han en låda med första hjälpen på och så fort han såg Sara sjönk han ner på knä och öppnade lådan.
”Do any of you know how this happened?” frågade han och kollade runt på oss. Vi skakade på huvudet och han återgick till att undersöka Sara. En flicka i cirka 17års åldern slank igenom oss och böjde sig fram mot läkaren.
”I don’t know the whole story, but I saw a guy put his hands on her hips and she tried to take them away, but he put them there again and she got mad at him and punched him on the cheek and tried to walk away when he grabed her wrist and punched her really hard in the head and she fell into the ground.” sa hon och kollade på läkaren undertiden hon pratade. Han nickade och mumlade ett tyst tack till henne och började lyssna på hennes hjärta.
 ”Well, she’s breathing. That’s good. I’m just gonna wrap her head, because she got a nasty beat. But she’ll wake up anytime now.” sa han och tog fram ett bandage och började linda in hennes huvud. När han var klar la han ner sina grejor i lådan igen och försvann och några minuter senare började Sara röra på sig. Jag var snabbt där vid hennes sida och lyfte upp henne i min famn. Hon öppnade långsamt ögonen och blinkade några gånger innan hon kunde hålla ögonen öppna. Jag log svagt mot henne och smekte hennes arm försiktigt.
 ”Finally, i’m back.” sa hon svagt och log försiktigt mot mig.

---

 Vad tycker ni? :)
Jag är riktigt trött nu, så jag ska ta och sova.
 Godnatt på er!

Tidigare i Moments… Tillslut släppte jag honom och började gå ur bilen. När vi var ute lutade jag mig mot Harrys bröst och frågade honom, ”What’s the clock?” mitt i en gäspning. Han ströck mig över hjässan och sa, ”Almost four. So you can go and sleep an hour or two if you want before we have to get ready for the evening.” Jag nickade och började gå mot mitt rum. När jag kom fram gick jag direkt till sängen och slängde mig ner i den.

---

 

Jag vaknade någon timme senare och reste mig trött upp. Sedan gnuggade jag mig i ögonen och tog upp min mobil som jag hade lagt på nattduksbordet, 18.24 stod klockan på. Jag gäspade och släpade mig upp för sängen och gick mot Louis rum. När jag var framme knackade jag försiktigt på dörren och öppnade den sedan långsamt. Jag stack in huvudet och såg Louis sitta med handen på hakan vid sin mobil på sängen. Han kollade upp och log mot mig och klappade sedan på sängen. Jag log ett trött leende tillbaks till honom och gick och satt mig bredvid han på sängen.
”Did you have a nice nap?” frågade han och skrattade tyst. Jag nickade och vände sedan på huvudet så jag såg spegeln på hans garderob. Jag förstod varför han skrattade, mitt hår stod åt alla håll och kläderna hade blivit skrynkliga.
”When are we leaving?” frågade jag honom och försökte borsta ut några tovor i mitt hår med fingrarna.
”I don’t know, we have to shower and that kind of stuff, so maybe eight-nine or something like that?” svarade han och knappade lite på sin mobil. Jag nickade samtidigt som jag reste mig upp och gick ut ur rummet och fortsatte sedan vidare till mitt egena igen. Jag hade börjat piggna till, men kände mig ändå trött och lite sjaskig så jag gick in i badrummet för att ta en dusch.  Jag tog sedan fram en handduk som jag la på toalettlocket och satt sedan på duschen på hög värme och hoppade in. Att duscha var något av det bästa jag visste, det varma vattnet som rinner längs din kropp och att bara stå där. Det är njutbart. Och som ett plus på det är duschen en av de perfekta platserna för att sjunga på. Jag började sjunga tyst på Yeah x3 men med tiden höjde jag rösten mer och mer. Tillslut stod jag där och halvskrek medans jag sköljde av balsamet. Jag gick sedan ur duschen och lirade hårt en handduk runt min kropp och en runt mitt huvud och gick lite dansandes ut ur badrummet.  Mobilen på nattduksbordet började vibrera så jag torkade av mina händer på handduken och tog sedan upp den och kollade på smset.

”Grattis Sara! Hoppas att din dag har varit fantastisk, det förkänar du! Och du? Gissa vem som ska följa med ut med er ikväll? DEN HÄR TJEJEN! X Frida.”

”Åhja, väldigt bra! Fast vi körde i över två timmar i min nya bil bara för att äta på Nandos… Men härligt att du ska följa med! :D  X Sara.” svarade jag henne och gick sedan in på musikarkiv och tryckte på den första låten på listan,  ai se eu te pego. Jag nickade lite med musiken och gick sedan till min garderob och tog på mig rena underkläder. Sedan tog jag fram klänningen som jag hade köpt dagen innan med Frida, som fortfarande låg i kassen, och tog på mig den. Sedan började jag fixa håret och sminket och en timme senare var jag färdig. Jag la ner lite pengar och mobilen i handväskan och gick sedan ner. Det var inte många där nere, den enda jag hittade var Niall som satt och åt på en macka i köket, fullt fixad och klar. Jag gick förbi honom och höll min hand på magen.
 ”Gosh, i’m starving!” sa jag och öppnade kylskåps dörren. Niall började skratta och tog en till bit på sin macka. Jag hittade inte så mycket, så det fick bara bli en vanlig macka med ost och smör. Sedan tog jag fram bröd och började leta efter en kniv. Jag hörde Niall sucka bakom mig och resa sig från stolen.
 ”I’m gonna show you how to do a real sandwich, and not that silly stuff.” sa han och började rota i kylskåpet. Jag började skratta och satt mig på hans stol. Han tog fram en massa saker som han sedan satt bredvid de andra påläggen och började skiva tjocka långa brödbitar. Sedan la han på smör, ost, skinka och en massa andra saker som jag riktigt visste vad det var för något. När han var klar la han den på en tallrik och gav den till mig.
”Wola! Niall’s grande special!” sa han och puttade löst bort mig från hans stol, och hans älskade macka. Jag tog emot den och satt mig på stolen bredvid och tog en tugga.
 ”Niall, this was so good.” sa jag och tog en tugga till. Han bara flinade åt mig och tog en tugga på sen egena macka. ”I know.” sa han sedan med mat i munnen. Jag började skratta och gick och hämtade lite vatten.  Sedan gick jag tillbaks till stolen igen och började äta. En liten stund senare hörde man röster i trappan som dök upp i köket. Killarna stod i snygga party kläder och flinade. Niall vände sig om och sa till dom, ”I’m teaching her to eat.” och nickade åt mig. Killarna började skratta och jag vände mig om.
 ”What? I was starving!” sa jag och torkade min mun med en bit papper. Dom bara nickade åt mig och gick ut i hallen. När jag hade ätit upp satt jag tallriken i diskhon och gick efter dom. Jag gick ner på knä och började krypa runt på jakt efter dom rätta skorna. Jag kände hur blickar brände i nacken på mig och Harry som sa ”What are you doing?” i ett försök att hålla sig för skratt. Jag vände på huvudet och kollade på dom.
”I don’t find my shoes..” sa jag och blåste bort håret som hade hamnat framför ansiktet.  Harry nickade och sa ett tyst ”Okay….”
”How do they look?” frågade sedan Niall som hade kommit tillbaks från köket.
”They’re black, and really high. And they got a kind of shiny material.” Sa jag och vände tillbaks huvudet för att leta.
 ”Sara they stand there..” sa Louis och pekade på skorna cirka en meter ifrån mig och började skratta. Jag kollade på dom med öppen mun och sa, ”Oh, right…” och reste mig snabbt upp och tog på mig dom.  Harry tog sedan upp en bilnyckel från fickan och öppnade ytterdörren. Man hörde sedan ett pipande ljud och en dörr som öppnades och stängdes. Vi andra gick efter och hoppade in i bilen. Zayn satt sig där framme så jag, Niall, Louis och Liam fick trängas i baksätet. Harry startade bilen och började sedan köra. Jag reste på mig lite och satt mig ner igen för att få det bekvämare, sedan tog jag upp mobilen ur handväskan och skickade ett sms till Frida.

Vi började precis köra, ska vi mötas där? X Sara

”So, were we gonna go?” frågade jag Louis som satt bredvid mig. Han log lurigt mot mig och svarade mig med ett. ”You’ll see…” Jag suckade och bad Zayn höja volymen på radion. Dom spelade Call me maybe och jag började sjunga och göra små dansmoves till.
 ”I love this song, and the music video, gosh. I died when I saw the end.” sa jag och började skratta och sedan sjunga igen. Niall började sjunga med mig och vi gjorde en high five över Liams huvud.
”So, Sara. When do you want to start the rehearsal?” frågade Zayn mig och vände på huvudet för att kunna se mina ögon. Jag ryckte på axlarna och sa, ”I don’t know. When you guys can I guess.” Han nickade och Harry kollade på mig i backspegeln.
”Just so you know, we’re taking of just because we’re helping you. But we need to do some interviews sometimes.” sa han och gjorde ett litet leende till mig.
 ”And do you know what that means, little bird?” sa jag med ett leende på läpparna.
”No, what?”
”I’m gonna see you often.” sa jag och log stort mot honom. Han började skratta och gjorde en kyss till mig via backspegeln. Cirka tio minuter senare stannade han bilen. ”Here it is!” sa Liam och öppnade dörren och steg ut. Likadant gjorde Louis och Niall. Jag tog upp min mobil innan jag hoppade ut och såg att Frida hade svarat.

Ja, det gör vi. LET’S PARTY! X Frida.

Jag började skratta och la ner mobilen i väskan igen. Sedan satt jag det ena benet efter det andra ut ur bilen och reste mig upp. Jag kände hur något starkt bländande ljus träffade mina ögon och jag höll besvärat upp handen för att få det att bli lite svagare. Harry tog min andra hand och började föra mig mot ingången. Folket i kön som stod och väntade visslade medans vissa buade för att vi gick före. Zayn stod och hade ett snack med vakten som sedan öppnade och släppte in oss. Väl inne var musiken spräng hög och jag kände hur fötterna ville röra sig mot dansgolvet, medans Harrys hand drog mig mot baren. Louis visade upp 6 fingrar för bartendern som en liten stund senare kom tillbaks med sex fulla glas. Harry delade sedan ut en till var och en och visade med fingrarna. ”One…Two…THREE!” och alla förde snabbt glasen mot munnarna. Snabbt efter tog jag tag i Lime biten som låg bredvid och sög på den.
 ”Come Harry, I want to dance!” skrek jag för att överrösta musiken och drog med honom ut på dansgolvet. Tveksamt följde han efter mig och dansade tätt med mig hela låten. När låten var slut kände jag ett par händer på mina axlar och vände mig snabbt om. Där stod Frida med ett stort leende.
 ”Hej!” skrek jag och kramade henne. Hon skrek tillbaks mitt i kramen och frågade mig sedan, ”Hur gick det med bilen?” jag öppnade förvånat munnen och sa, ”Visste du om det?!” men min förvånade min förvanlades till ett stort leende. Hon nickade och började skratta.
”Den är fantastisk!” sa jag och slog halvt ut med armarna. Sedan tog jag tag i Harrys handled och drog honom mot mig. Han kollade upp och log när han fick se Frida. ”Hi!” skrek han och hon hejade tillbaks. Han tog sedan tag i min och Fridas handleder och drog oss åter igen mot baren där resten av killarna fortfarande stod.
”Okay, One more shot!” skek han till mig och Frida och knackade sedan på Louis axel. Han vände sig om och Harry sa något till Louis som jag inte hörde, men Louis nickade och började prata med bartendern igen. Han nickade och kom tillbaks igen med sju stycken glas denna gången. Alla tog tag i en varsin och förde den snabbt mot munnen. Harry kom närmare och kysste mig och när den sedan avslutades vände jag mig om för att prata med Frida, men som var helt upptagen med att skratta för något Niall hade sagt. Jag vände mig istället om igen och skrek till Liam, ”One more shot!!” Han började skratta men gjorde som jag sa och beställde in fler. Vi tog en varsin och gjorde sedan highfive med varandra.
”Yeah, buddy! Let’s dance!” skrek jag och alla sprang ut på dansgolvet. Jag vinglade till lite när jag var påväg till dansgolvet men fick åter igen balansen och slapp vara med om ett pinsamt fall. Vi dansade länge och skrattade mycket. Mitt i låten låten kände jag ett par händer om mina höfter. Jag tänkte på Harry, och vände mig glatt om. Där stod en annan kille, med blont taggigt hår, muskulösa armar med massa tatueringar på och svart t-shirt, han var inte Harry. Mitt leende försvann och blev istället en förvirrad blick och jag tog bort hans händer.
 ”Get of me.” mumlade jag tyst och vände mig om, och vet därför inte om han hörde. Han gick närmare och jag kände händerna på mina höfter igen.
”What, you don’t want to dance?” viskade han mig i örat med en sliskig röst. Jag skakade på huvudet och tog ännu en gång bort hans händer, men denna gången lite mer bestämt. Men han gav sig inte. Han satt dit sina händer ännu en gång och jag vände mig om så jag stod högst några centimeter ifrån honom. Jag hade en sur blick och sa högt till honom, ”What is it that you don’t understand?!” och slog praktiskt taget bort hans händer. Hans retliga leende försvann och ersattes med en hotfull ihop pressad min.
 ”Bitch, listen to me. Dance with me and you’ll not get hurt.” sa han varnande till mig. Jag kollade surt på honom och vände mig om för att gå därifrån när jag kände en hand som slog hårt mot min rumpa. Jag frös till is. Men fick på något sätt endå kraft inuti mig. Jag vände mig snabbt om och gav honom en hård örfil mitt på kinden.  ”Let me go, okay? I’ve got a boyfriend, and he’s not you.” sa jag surt och började gå där ifrån. Men han tog tag i min handled och drog mig intill honom innan han drog med all kraft ett hårt slag mot mitt huvud. Jag föll ihop på marken med en smäll och allt blev svart.

---

BAM BAM BAM! 

Så, vad tycker ni? Och om ni undrar varför jag har så många bilder på Lucy Hale så är det för att jag tänker mig Sara ungefär sådär.Se till att slänga in lite kommentarer nu, babes!
Puss! 

Tidigare i Moments… Jag tog sedan ett djupt andetag och satt händerna på ratten. ”Do you know what the only problem is?” frågade jag dom sedan. ”You can’t have a problem, this car is amazing!” sa Niall allvarligt till mig så jag började skratta. ”I just have to get a drivers license, then I can drive alone.” sa jag och log stort mot dom i backspegeln. ”But you can drive now, a little bit. Then Harry or me can drive instead.” sa Louis och klappade mig på axeln. Jag log mot honom och startade sedan bilen, min egena bil och började försiktigt köra iväg.

---

 

”So… Were are we going?” frågade Liam och kollade på mig.

”Ehe, I have no idea..” sa jag samtidigt som jag skakade på huvudet och skrattade.

”NANDOS!” skrek Niall och for ut med armarna.

”Niall, it’s almost 14 miles to the closest Nandos.. And that’s like two hours.” sa Louis och kollade på honom i backspegeln.

”So? I’m hungry! And you’ll be hungry then to!” gnällde han och kollade surt på Louis. Jag började skratta och sa sedan till honom,
 ”Niall, We just ate?! And no, I won’t…” Han ryckte på axlarna och började sedan le mot mig.
”Alright, we drive to Nandos, Louis, you’re gonna be the map reader.” sa jag och nickade mot Louis som gjorde en manöver till mig. ”Yes sir!” sa han och jag började skratta. Jag gjorde sedan mitt jag-är-konsentrerad ansiktsuttryck och killarna började skratta åt mig.

”Oh my god, what was that?” skrattade Liam högt.

“What? That was my concentrateded gaze!” sa jag och gav Liam onda ögat. Killarna började skratta ännu en gång och jag skakade på huvudet och började trycka på gasen.

”So, penguin, or should I say angel, when are you taking your driving license?” frågade Harry mig med ett flin på läpparna.

Jag gjorde mitt konsentrerade ansiktsuttryck och kollade på Harry I backspegeln.
”I don’t know, soon as possible, I guess.” sa jag och log. Han nickade och jag kollade sedan ut på vägen igen. Mina händer var hårt spända runt ratten och jag kände hur jag började få lite handsvett. 

”Do you get like sweaty hands when you’re driving?” frågade jag sedan killarna och torkade snabbt av ena handen mot mina byxor och satt snabbt dit den på ratten igen. Louis och Harry skakade på sina huvud och skrattade sedan.

”Try to hold it looser.” sa Harry till mig medans Louis sa, ”Or drive with one hand.”

Jag kollade snabbt på Louis och sedan på vägen igen. ”Do you want to drive into the ditch?” frågade jag honom allvarligt medans jag skiftade mellan hans ögon och vägen. Han skrattade och höll händerna upp i luften.
”Sorry, but if you don’t want to get sweaty hands is that a good choice.”

Jag muttrade lite tyst för mig själv och bytade fil.
”Were are we going now?” frågade jag när vi började komma ut ur Doncaster.
 ”Ehm… Take left here.” svarade Louis och pekade mot en liten väg som ledde till en större väg längre bort. Jag körde in på den lilla vägen och hörde gruset som stutsade upp mot bilen.
”My poor car. What does the gravel with you?!” sa jag dramatiskt och kollade surt på Louis. Han började skratta och klappade mig sedan löst på axeln.
”Take it easy, Sara. The car can handle it.”
”Yeah, yeah, yeah,yeah.” sa jag och viftade bort Louis axel.

Cirka två timmar senare kom vi äntligen fram till Nandos. Jag stannade på den närmaste parkeringen och Niall trängde sig ur bilen och sprang in. Zayn klagade på Niall och hoppade sedan surt ur bilen.
”Two hours in a car in the backseat with four guys when it should be two, yeah, it feels lovley.” mumlade Zayn tyst och Liam skrattade och klappade han på ryggen. Jag hoppade ur bilen och inte långt efter gjorde Harry och Louis detsamma. Harry kom bakom mig och flätade in sin hand i min. Jag log mot honom och försökte kyssa han på kinden medans vi gick men det stutsade för mycket så min mun slant och det blev en konstig kyss som drogs över hela kinden. Han skrattade och stannade och kysste mig lätt på läpparna. Jag log mot honom när hans läppar var pressade mot mina och avslutade kyssen.
 ”Can you drive home?” frågade jag honom sedan när vi hade börjat gå igen. Han nickade och skrattade lite. ”Already tired of driving?”

Jag ryckte på axlarna och öppnade dörren till resturangen.  ”Nah, but I don’t have a driving license so I don’t want to take the risk.” han nickade sedan igen och letade efter resten av killarna.
 ”Over here!” hörde man Niall skrika och vifta med armarna i luften. Jag log och vi började gå mot bordet. När vi kom fram satt vi oss till rätta, Harry och Zayn på var sida om mig och Louis, Niall och Liam på andra sidan bordet, precis efter vi hade satt oss reste sig Niall upp.
”I’m going and order some food, someone who want’s something special?” frågade han men ingen svarade. Han ryckte på axlarna och började gå mot kassan. ”Then I just buy things that I like and you have to deal with it.” hörde man han säga på långt avstånd. En liten stund senare kom Niall tillbaks med en hel del mat som han ställde på bordet.
”Are we gonna eat all this?” sa jag chockat och pekade på maten. ”Yeah.” svarade Niall mig med ett leende.

”But don’t worry, Niall’s going eat half of it.” sa Liam och började skratta. Jag nickade och tog upp en av kycklinghamburgarna som låg på bordet. Jag tog en tugga och började vicka lite på huvudet.
 ”It’s kind of good.” sa jag och Niall log stort åt mig. Jag tog en tugga till och plötsligt sa Zayn,
”Sara, we got one more suprice for you.”
”More?! Guys, you have gave me enought.” sa jag och kollade på dom. 
”It didn’t cost anything so you don’t have to be worry.” Sa han sedan och fortsatte, “Or, it was actually Louis idea, so you can say it if you want.” Han kollade på Louis som log mot mig och sa,
 “Okay. We have made some calls to Simon, Simon Cowell, and we talked about you. We didn’t send in a video, because we didn’t have that much time and we didn’t have one on you ready, but he know us.” Han pausade och jag hade inte riktigt hunnit uppfatta vad han sa. ”And he wants you to come to an audition.”

Jag blev chockad, och satt mat i halsen och började hosta som en galning.
 ”Wait, what?” sa jag och kollade förvånat på dom.
”Sara, they know us, and if we think that you are good, then he wants to give you a shot. They want you to audition for the x-factor.” sa Liam och kollade rakt in i mina ögon. Äntligen då förstod jag, mitt förvånade ansikte sprack upp till ett stort leende, och utan att tänka mig för skrek jag rakt ut. Personalen och gästerna kollade surt på mig, men inget kunde förstöra det här nu, ingenting. Jag satt och log som ett fån, och lpg så mycket jag började skratta. Sedan sjöng jag
”I’m going for an audition for the x-factor, I’m going for an audtion for the x-factor.” Och gjorde lite snygga moves till det. Killarna började skratta och göra tummen upp mot varandra.
 ”Thank you, boys. I would never dare to search if it wasn’t for you. I love you.” sa jag sedan till dom och kramade om Harry och Zayn som satt bredvid mig. Sedan reste jag mig upp och gick och kramade Niall, Liam och till sist Louis som fick en extra lång kram.
”Thank you Lou, you’re like a brother to me, like the brother I never got.” viskade jag i hans öra under kramen. När vi släpptes log han stort mot mig och mimade ett varsågod. Sedan gick jag och satt mig på min plats igen och tog en till tugga på min kycklingburgare.
 ”So, when is it?” frågade jag efter jag hade svalt maten.
”17th March.” svarade Zayn mig med ett leende. Jag nickade och sa sedan, ”Oh my god, that’s soon.” och stirrade rakt ut i luften. Killarna skrattade och Liam svarade mig, ”We’re gonna help you until that.” Jag log tacksamt mot dom och vi började äta igen. När jag hade ätit en och en halv kycklingburgare var jag helt proppmätt, och kollade mot bordet som var rakt framför mig.
”Wow, you guys can eat alot.” sa jag och skrattade. Louis skrattade och svarade mig, ”No, just Niall.” och rufsade han i håret. Niall skrattade lite tyst och jag suckade.
”I’m so full, can we go now?” frågade jag dom samtidigt som jag höll min hand på min mage. Dom nickade och jag sa sedan, ”Okay, Harry you drive.” och började skratta. Han suckade och jag gav honom bilnyckeln och han försvann sedan ut från resturangen.  Vi slängde skräpet och ställde oss sedan utanför och väntade på att Harry skulle komma. Några minuter senare kom den vita fina caben fram och jag log. Den var min, min helt egena bil. Jag fick bara inte glömma att ringa och tacka pappa sen. Harry stannade framför oss och vevade ner rutan.
”Boobear, your my map reader, so come and sit with me.” sa Harry och klappade på passagerarsätet bredvid honom och log retligt mot mig.
”No, Hazza, I was going to sit there.” sa jag och kollade på Harry med puppyeyes. Han ryckte på axlarna och svarade mig,
 ”Sorry, Sara. I need my map reader, you can sit in the backseat with the other boys.” sa han och log retligt till mig ännu en gång. Jag suckade och hoppade in längst in i bilen. Sedan kom, Zayn, Liam och Niall och det blev riktigt trång i baksätet.  Jag stönade och sa, ”Oh my god, two hours in this seat? I’m gonna die!”
 “Yeah, but think when we sat here on our way here, with one guy instead of a girl, that was much worse.” muttrade Zayn och vred och vände på sig för att få det bekvämt. Jag skrattade lite åt honom och rufsade honom i hans perfekt frisyr. Han slog bort min hand och sa, ”Nobody touch the hair, nobody.” och varnade mig med att hålla uppe ett finger och peka det mot mig. Jag skrattade och höll sedan upp mina händer i luften för att visa att jag var oskyldigt.
 ”Okay, Zayn Vain, I’m not gonna touch your hair again.” Han kollade surt på mig och rättade sedan till sin frisyr. Jag skrattade åt honom och böjde mig sedan frammåt för att kunna stödja mina händer på Louis säte så jag skulle kunna se han.
 ”How is it going, map reader?” frågade jag honom med ett leende. Han skrattade åt mig och sa sedan,
”Sara, we have been driving for just ten minutes, are you that kind of girl that can’t sit still or something?” Jag ryckte på axlarna och svarade han, “Nah, but I think it’s really boring to travel by car, and must have something to do all the time.” Han skrattade sedan och tryckte tillbaks mig i mitt säte. Zayn, som tydligen hade varit riktigt trött, hade redan somnat mot Liams axel. Jag stönade och sa sedan, ”How can Zayn have that easy to sleep everywhere? It’s not fair..” Jag lutade mig tillbaks i sätet och försökte få det bekvämt, provade lyfta upp benen i sätet, på Louis säte, slänga benen över alla andra men nej, jag fick inte det bekvämt. Men på något sätt lyckades jag somna, och väcktes en stund senare av att någon skakade på mig försiktigt och sa mjukt,
”Babe, we’re home.” Jag öppnade ögonen och såg att alla hade gått ur bilen förutom jag och Harry. Det började bli en aning mörkt ute och jag kollade mig trött omkring. Sedan sträckte jag mina armar efter Harry och drog in honom i en kram. Tillslut släppte jag honom och började gå ur bilen. När vi var ute lutade jag mig mot Harrys bröst och frågade honom, ”What’s the clock?” mitt i en gäspning. Han ströck mig över hjässan och sa,
”Almost four. So you can go and sleep an hour or two if you want before we have to get ready for the evening.” Jag nickade och började gå mot mitt rum. När jag kom fram gick jag direkt till sängen och slängde mig ner i den.

---

Gissa vad jag nyss såg? En kommentar, hehehe. :D
Förlåt för det där, men jag blev riktigt glad, det är underbart med kommentarer, så fortsätt med det! :)
Och förlåt för att den kom ut så sent, men jag har skrivit sedan lite över nio, och fick avbryta det här bara för att jag är så trött. Tänkte gå och lägga mig nu, så ni får sova så gott ni som fortfarande är vakna.
Puss!

Tidigare i Moments… Jag öppnade dörren och hoppade in med ett leende. ”Hi my little, penguin!” sa han med ett stort leende på läpparna. Jag började skratta, mycket och kollade sedan på honom och sa, ”Penguin? Haha Harry, you’re to sweet.” Han böjde sig mot mig och nuddade försiktigt sina läppar vid mina. ”Or can I call you angel instead? Because your just to good to be true.” sa han med sina läppar tryckta mot mina. Jag släppte hans läppar och började le. ”Little bird, you are amazing.” sa jag och pillade försiktigt i hans hår.

---

 

Louis point of the view.

“Okay guys. We havet o bee very quiet now so she don’t wake up.” viskade jag tyst till killarna och lutade min arm mot väggen. Dom nickade och satt sig trötta ner på kökstolarna.
”I’m just gonna go and wake my parents and sisters, then we can go up.” viskade jag till dom ännu en gång och började gå mot trappan. När jag kom fram till mina föräldrars sovrum knackade jag högt på och steg direkt efter in.

”WAKE UP!” skrek jag tyst och började gå mot deras säng. Jag tog upp en av kuddarna som låg på golvet och började försiktigt slå på mamma. Hon stönade och reste sig lite surt upp.

”Take it easy, Lou. I’m coming.” muttrade hon och puttade lite löst på Mark. Jag log stort mot henne bara för att retas och gick sedan för att väcka mina systrar. När jag äntligen hade väckt alla gick jag ner till köket igen där alla väntade.  Det var ingen som verkade särskilt pigg, Niall låg och sov med huvudet på köksbänken och Zayn sov med sitt huvud lutat mot Nialls axel. Resten stod och gnuggade sig i ögonen eller gäspade. Jag suckade och skakade på huvudet så att alla blickar riktades mot mig.
”Come on guys, cheer up!” sa jag och puttade löst till Zayn och Niall. Dom vaknade med ett ryck och Zayn kollade surt på mig.
”I’m tired.” sa Daisy surt och kollade på mig.

”Me to.” instämde Zayn medans han blängde på mig. Jag struntade i vad dom sa och tog upp några paket på bordet och gick och gav några paket till var och en.
”Niall, you take this.” sa jag och gav honom ett stort paket inlindat i ett randigt papper. Han gäspade och tog sedan emot paketet. Sedan gick jag runt med resten av paketen som låg i min famn, och paketen som blev över på bordet tog jag i min famn och började gå uppför trappan.
”We need to be quiet!” sa jag tyst mot dom och vände på huvudet så att jag kunde se dom i ögonen. Dom nickade trött och jag fortsatt glatt uppför trappan. När alla sedan var uppe sa jag tyst till dom, ”One, two, three.” samtidigt som jag visade med fingrarna. På tre började alla sjunga Happy Birthday to you och Harry öppnade försiktigt dörren till Saras sovrum. Nästan direkt efter att vi hade öppnat dörren såg man Sara röra på sig i sängen och långsamt vakna. Tillslut vände hon ansiktet mot oss och vi fick syn på ett stort leende på hennes läppar.
”Happy birthday, Penguin!” skrek Harry plötsligt och slog ut armarna i luften så att alla paket ramlade ner på golvet. Han gjorde en besvärad min och sa sedan ”Oops, I didn’t mean to…”  och kollade ner på paketen som låg utspridda på golvet.

Sara’s point of the view.

Jag skrattade till och drog Harry in till mig.
”Aw Hazza.” sa jag och skakade till hans hår i kramen. Efter kramen log han men fixade besvärat till sitt hår igen, två skakningar fram och tillbaka och sedan en hand som drog håret åt höger. Sedan backade han så att dom andra skulle kunna gratta mig. Efter alla kramar räckte mig Phoebe ett litet paket inslaget i papper med massa hjärtan på.
”It’s from me.” sa hon och log stort mot mig. Jag log tillbaks och strök henne försiktigt över kinden. ”Thanks, honey.” sa jag till henne och började försiktigt öppna paketet. Det var en liten björn med texten My best friend på. Jag kramade henne försiktigt och sa, ”Thank you, Pheobe. I really like it.” jag släppte henne sedan och fick syn på ett stort leende i hennes ansikte. Jag satt björnen på nattduksbordet så att jag alltid skulle kunna se den och påminnas av Pheobe.
”Okay, take this one now.” sa Niall och räckte mig ett stort paket med randigt papper på. ”It’s from me, Louis, Zayn and Liam, but i picked it.” sa han med ett stort leende. Jag nickade lite med ett skratt och känna på paketet. Jag strök på dens sidor fram och tillbaka och fick ett ögon stora som tefat.
 ”No way.” sa jag och kollade storögt på killarna. Jag slet sedan upp pappret och fick syn den finaste gitarren jag någonsin sätt. Den var röd och hade ett mönster nere i vänstra hörnet. Jag drog sedan Zayn, Louis, Niall och Liam intill mig och omfamnade dom i en stor kram.


”Thanks guys. I love it.” sa jag till dom med ett stort leende på läpparna.
 ”Glad that you like it!” sa Liam medans jag kramade dom. Jag började plinga lite på gitarren men la sedan den ifrån mig och fick en massa andra paket från bland annat Jay och Mark.
”Okay, this is the last one.” sa Harry och satt sig bredvid mig i sängen. ”It’s from me.” sa han sedan och jag log stort mot honom.  Han räckte mig en snörad silvrig liten ask som jag försiktigt tog av pappret på. När jag hade fått av allt papper kunde jag äntligen få av locket från asken och fick syn på ett vackert armband med massa diamanter på.
”Thank you, little bird. It’s beautiful.” sa jag till han med ett leende medans jag försökte sätta på det på min handled. Han log mot mig och sa sedan,
”Read inside it.” jag kollade förvånat på honom men började sedan kolla på insidan av armbandet. Det stod Always and forever, Harry and Sara. Jag fick tårar i ögonen och kysste Harry mjukt på läpparna. Han tog sedan armbandet ifrån mig och satt det på min handled.

”Time for breakfast!” skrek sedan Niall och rusade ner för trappan med Daisy och Felicity efter sig. Efter dom gick resten av familjen plus Louis, Liam och Zayn, medans jag och Harry stannade kvar ett litet tag till. Jag satt mig sedan i hans knä med mina armar runt hans hals och hans runt min rygg.
”The braclet was amazing, thank you.” viskade jag och kysste sedan honom. Vi satt och kysstes ett litet tag men gick sedan ner hand i hand. Vi satt oss till rätta vid det fullspäckade bordet och tog lite frukost på våra tallrikar. ”So, what do you want to do today?” frågade Jay mig med ett leende. Jag ryckte på axlarna och sa,
 ”I actually don’t know, maybe just hang here.”
”Yeah, that’s a good idea.” sa Zayn till mig med ett leende och fortsatte sedan ”Because tonight we’re gonna clubing!” jag nickade mot honom och började sedan skratta när killarna skrek ett glatt yey. Efter frukosten gick jag upp och klädde på mig och hjälpte jag Jay att duka av och sedan diska, hon diskade och jag torkade.
”Thank you, darling.” sa hon plötsligt och log mot mig.
”Anytime!” svarade jag henne och drog tillbaks en hårslinga.
”Do you know what? We got one more present for you. Or we or we. As you know, you dad couldn’t come, so he asked if we could give you the present.” sa hon plötsligt och la ifrån sig disksakerna och tog fram en ögonbindel och höll den framför mina ögon. Jag kollade osäkert på henne men lät henne sedan sätta på mig ögonbindeln. Hon styrde mig ut mot hallen där hon hjälpte mig ta på mig skorna och ropade sedan på resten av familjen att dom skulle visa mig min pappas present. Efter det öppnade hon dörren och tog ett stadigt grepp om mina axlar. Hon styrde mig en bit bort från huset och stannade sedan.
”We’re just gonna wait until the rest of the family come, then i’m gonna show you.” sa hon och satt en arm runt mig och kramade mig i sidan. Man hörde sedan en massa röster som kom närmare och närmare och grus som sprakade under deras fötter.
”Okay, i’m gonna take off the blindfold now.” sa hon sedan och jag kände hur något lossade från mina ögon. Jag öppnade försiktigt dom, först med ena och sen det andra och kollade storögt på presenten framför mig. Jag blinkade några gånger för att se om den fortfarande var kvar och att jag inte drömde, men varje gång jag öppnade ögonen igen var den där, en vit cab stod där rakt framför mig, en fantastisk bil, nu när jag väl tänker efter så var det min drömbil.

”You gotta be kidding with me?” sa jag med munnen öppen och kollade seriöst på Jay, men hon bara log stort och skakade på huvudet.
”No, it’s yours. Your dad has paid it and all that kind of stuff.” Jag kollade med henne med ett stort leende, och sedan på bilen. Jag skrek och gjorde ett lyckohopp och sprang sedan fram till bilen. Inte långt efter kom Harry, Louis, Niall, Zayn och Liam och granskade den.

”Wow, nice car!” sa Liam glatt mot mig medans jag bara log stort mot honom och öppnade dörren till förarsätet. Jag släppte in Harry, Liam, Zayn och Niall där bak, och dom fick trängas rätt mycket, medans jag hoppade in i förarsätet och Louis i passagerarsätet.
 ”Mom, we’re taking a ride and I don’t know when we are coming home!” skrek Louis till Jay och blinkade sedan mot mig. Jag satt fortfarande med munnen öppen samtidigt som jag kände på ratten och kollade på varenda vrå som gick att hitta. Jag tog sedan ett djupt andetag och satt händerna på ratten.
 ”Do you know what the only problem is?” frågade jag dom sedan.
 ”You can’t have a problem, this car is amazing!” sa Niall allvarligt till mig så jag började skratta.
”I just have to get a drivers license, then I can drive alone.” sa jag och log stort mot dom i backspegeln.
 ”But you can drive now, a little bit. Then Harry or me can drive instead.” sa Louis och klappade mig på axeln. Jag log mot honom och startade sedan bilen, min egena bil och började försiktigt köra iväg.

---

Förlåt, men jag är jättetrött eftersom jag har varit borta ända sedan riktigt tidigt imorse, och orkar verkligen inte läsa igenom det och rätt stavfel och allt sånt där, så ni får acceptera det som det är. Fast det kanske inte är någon som läser eftersom ingen kommenterar? Jag vet att folk blir glada av kommentarer, det spelar ingen roll om det är en eller tio, man blir överlycklig endå för att folk gillar vad man skriver. SÅ SKÄRP ER ANNARS BLIR JAG SUR! haha nej där skojade jag bara, då menar jag allt det där uppe även fast folk tycker att der är kul med kommentarer så kan jag ju inte tvinga er. Men jag ser att folk är inne här, (rätt många eftersom jag inte har spridit den till någon, enligt mig iallfall :) ) och därför borde iallfall någon enstaka kommentera, tycker man ju. :)
Men om ni inte vill så är det ju upp till er, det är bara det att det är lite svårt att veta vad andra tycker och vad man kan förbättra om ingen svarar... Jaja, jag ska inte tjata mer. 
Godnatt babes!

Tidigare i Moments… Jag tweetade och skrollade sedan ner för att se vad andra hade skrivit. Det var en massa hat, och det gjorde mig rädd, riktigt rädd. Stenen som precis hade fallit från mitt hjärta hade kommit dit igen, fast dubbelt så stor. Det stod saker som, ”Leave Harry alone, bitch!” och ”Harry deserv someone better than you, ugly thing!” . Jag bet mig i läppen för att försöka hålla tillbaka tårarna och gömde sedan mina ögon i händerna. Jag snyftade och torkade sedan bort en tår, men fortsatte att skrolla ner. Där hittade jag mer hat, men även lite gulliga saker som det stod på bilden innan. Det fick mig att le lite, men den stora stenen skulle inte falla från hjärtat, inte så länge alla fans där ute hatade mig.

---

 

Jag orkade inte kolla mer, så jag stängde av datorn och la ner min Iphone och plånbok i handväskan och gick sedan ut från mitt rum. Påväg ner gick jag förbi Harrys sovrum, jag stannade, torkade bort en tår och kollade mig i spegeln som hängde på väggen för att se om sminket hade kletat ut sig, som det tur var inte hade gjort. Sedan tog jag ett djupt andetag och knackade på dörren.

”Ehm, in a sec!” hörde man Harry skrika och stöka omkring i rummet. ”Okay, you can come in now.” sa han sedan och jag öppnade försiktigt dörren.

”Hi.” sa jag tyst, och försökte låta som om jag inte hade gråtit.

”Hey” sa han och log ett försiktigt leende samtidigt som han klappade på platsen bredvid honom på sängen. Jag log försiktigt och satt mig sedan hos honom. Jag tog ett djupt andetag, försökte samla mig och inte brista i gråt.

”Ehm, Frida couldn’t come tomorrow, so i’m going to shop with her today, so I’m leaving now.” sa jag utan att kolla Harry I ögonen.

“Oh, okay.” sa han och nickade. ”Did you see the picture on twitter?” sa han sedan med ett stort leende.

”Yeah.. Did you answer it?” sa jag sedan med ett försök på att le normalt.

”Jepp, look.” sa han och tog sedan upp sin mobil och loggade in på twitter.

@Caty_loves_1D , yes , it is. She’s the best, I know that you’re guys gonna like her!

Han visade det för mig och hade ett stort leende på läpparna, vilket jag också hade fått nu, ett riktigt leende. Men endå brast det inuti mig. Tårarna började spruta och jag satt och grät som om jag var ett barn som hade tappat bort sin favorit docka.

”I’m sorry. I don’t want to cry, but it’s just comming, and I can’t stop it.” sa jag hackigt medans Harry drog mig intill sig.

”Hey, shh… It’s okay.” sa han med tröstande ord och gungade mig fram och tillbaka. När jag äntligen hade lugnat ner mig lite satt han sitt pekfinger under min haka och drog försiktigt upp mitt huvud så att han kunde se mitt ansikte, sedan frågade han mig tyst. ”What’s wrong, Sara? I don’t like to see you like this.”

Jag snörvlade lite och sa sedan tyst. ”I saw the picture today on twitter, and it was like a stone was fallin’ from my heart, because someone of your fans liked me. But then, after I tweeted that I was going to shop, I looked what people writed to me…and there was many terrible things.. It’s not easy when people that don’t know you hate you, just because you’re dating a celebrity…”

Harry suckade djupt och drog mig sedan närmare honom, även fast det inte var möjligt, och mumlade sedan tyst ”Why are they doing that?” med sina läppar tryckta mot min panna.
”Why are they always doing this? They should be happy for me, and not saying this things! It’s making me really sad to see you like this…” sa han när han hade släppt sina läppar från min panna för att istället torka bort tårar från mitt ansikte med sin tumme.

”Harry it’s okay. We can’t do so much about it, there is always people that going to hate, I just have to accept it…”

“No, It’s not okay! I’m gonna do something about it, if they hurting you, they hurting me. They’re not real fans, because real fans would be happy for me!” sa han upprört. Han släppte sin ena arm runt mig, men hade endå ett stadigt grepp med den andra armen och tog upp sin mobil. Hans ansikte var spänt och han tryckte bestämt runt med fingret på skärmen. Jag la försiktigt mitt huvud mot hans axel och kramade min hand i hans. Några minuter senare la han ifrån sig mobilen och tog sina båda armar runt mig och kramade mig hårt.

 ”I can drive you if you want to.” sa han sedan. Jag bara nickade och reste mig upp.

”I’m just gonna go and fix my makeup, I bet that I like a monster!” sa jag och försökte skratta.
”No,you’re beautiful, like always.” Sa han och kysste mitt öra. “I’m waiting in the car.” sa han sedan och försvann från rummet. Jag gick upp och fixade till sminket och gick sedan och tog på mig ytterkläder. Jag tog tag i nyckeln som låg på byrån och gick sedan utanför dörren och låste. När jag hade kommit in i bilen knäppte jag fast säkerhetsbältet och tog sedan upp mobilen och skrev ett sms till Frida.

”Harry kör mig nu. Förlåt om jag blir lite sen, men vi hade lite bekymmer hemma… X Sara”

Jag klickade på skicka och Harry började köra. ”So, Frenchgate?” frågade han och jag nickade. Under åkturen var jag nog rätt borta, jag satt bara och kollade ut ur fönstret, helt tom på känslor. Jag var arg, jag var ledsen, jag var besviken, men endå kände jag inte någonting. Harry kanske märkte det och satt efter ett tag sin hand på mitt lår.

”I’m gonna fix this. I promise.” sa han och kollade bort från vägen för att möta mina ögon. Jag log tacksamt och satt min hand på honoms. Sedan kom jag på att Harry hade varit inne på twitter när vi satt i hans och Zayns sovrum. Så jag tog upp min mobil från handväskan och loggade in på twitter, sedan gick jag in på Harry och fick syn på vad han hade skrivit.

Guys! Don’t send hate things to Sara. You’re hurting her, a lot. And if you hurt her, you hurt me, got it? You guys should be happy for me, and you who do that kind of stuff, you’re not real fans. So please, instead of send hate, be happy for me.

Kanske borde jag vara ledsen för Harry att hans fans gör så, men kunde inte undgå att börja le. Jag tog tag i hans hand som låg på mitt lår och flätade in mina fingrar i hans.
”Thanks.” sa jag och log mot honom. Han kollade på mig och jag fortsatte. ”For the thing you wrote on twitter. It’s good to know that you’re here to me.” han log mot mig och sa, ”Why wouldn’t I? You’re my girlfriend, I would do anything for you.”  Jag tryckte min han hårdare mot hans och satt så hela resan. När vi var framme var klockan kvart i 2, alltså en kvart för mycket.
 ”Thanks, my little bird.” sa jag och kysste han mjukt på läpparna.
 ”Haha, bird?” sa han med ett flin på läpparna.
”Yeah, that’s your new nickname!” sa jag med ett stort leende. Han började skratta och jag började gå ut från bilen när han tog tag i min handled och drog mig intill honom. Han började kyssa mig försiktigt på läpparna, och jag sa inte imot, inte alls.
 ”Little bird, I have to go, Frida is waiting.” sa jag och tryckte mitt finger på hans näsa och började ännu en gång gå ur bilen. När jag var ute höll jag i dörren och frågade  Harry, ”Can you pick me up later?”
 ”Sure, and by the time I’ll come up with a nickname for you to!” sa han med ett stort leende på läpparna samtidigt som han pekade på mig. Jag skrattade och gjorde en släng kyss till honom, och stängde sedan dörren. Harry tutade och jag började skratta och gå mot ingången. Väl inne kollade jag mig omkring och fick direkt syn på Frida som kom springandes mot mig!

”Hej, Sara!!” skrek hon högt och sprang fram till mig. Jag kollade mig omkring och såg att alla kollade på Frida och skakade på huvudet medans jag skrattade.

”Frida, alla kollar på dig.” sa jag samtidigt som jag kramade henne.

”Jag vet, men det är bara för att jag känner dig, Mr Styles flickvän!” sa hon när vi hade släppt varandra och drog upp min arm i luften och viftade med den.

”Frida, du är knäpp!” sa jag skrattandes och tog ner armen. Men hon ryckte bara på axlarna och sa,

”Jag är tyvärr född sån.”

Jag skakade på huvudet och krokade sedan arm med henne.
”Så, vart vill du börja?” frågade jag henne med ett stort leende. Hon gjorde en grimas med ansiktet och sa,
”Jag vet inte. Men du? Jag tänkte att det är bättre om du får välja present själv, så du får köpa vad som helst här inne, jag bjuder!” hon gjorde tummen upp mot mig och styrde mig mot en affär som hette New Look. ”Va inte blyg nu! Det spelar ingen roll vad den kostar, jag betalar!” sa hon och letade efter kläder. Jag tvekade, men började sedan också kolla. Alla klänningar var fantastiska, jag var helt såld.
”Åh, denna var riktigt söt. Och denna. Och denna. Åh gud, jag är i himmelen.” sa jag med slutna ögon och massa klänningar tryckta i min famn. Frida skrattade åt mig och visade mig en en svart klänning med ett snett band dragit över från ena bröstet till axlen. Min mun öppnades och jag släppte alla klänningar och sprang fram till Frida.
”Den är ju helt underbar!” sa jag och tryckte den mot min kropp.
”Haha, Sara! Du kan ju inte bara slänga resten av klänningarna där!” sa Frida och skrattade åt mig.
”Woops…” sa jag och började plocka upp klänningarna på golvet. Jag hängde tillbaka dom jag inte ville han och tog med tre stycken till provrummet.
”Hittade du något?” frågade jag Frida påväg in i hytterna.
 ”Ja, men jag vet inte om jag ska köpa den… Jag får prova och se!” sa hon och gick in i hytten och drog över skynket. Jag gjorde detsamma och började med att ta på mig en vit tight klänning med smycken vid bysten. Jag granskade mig i spegeln och öppnade sedan skynket.
”Frida?” sa jag och ut kom ett huvud från hytten tvärs över. Hon rynkade på näsan och sa, ”Nja, den var lite tråkig kanske?” och jag nickade. Vi gick in till våra hyttar igen och denna gången provade jag en lite mer pösigare klänning med en ärm. Den var finare, men fortfarande inte den jag letade efter. Jag suckade och ropade på Frida igen och hon hoppade in i min hytt.
 ”Denna då?” frågade jag henne och vände och vred på mig framför spegeln.
”Den var fin!” sa hon och log stort mot mig. Jag drog tillbaks några hårslingor som hade hamnat bakom örat och nickade. Sedan puttade jag ut henne med ett leende och bytte om till den tredje och sista klänningen. Det var den svarta klänningen Frida hade hittat innan. Den var helt fantastisk, perfekt sydd till min kropp. Ännu en gång kallade jag in Frida som försiktigt öppnade skynket och kollade på mig.
”Åh, ge mig din kropp kvinna!” sa hon med öppen mun. Jag skrattade och skakade på huvudet.
 ”Visst, så länge jag får din, snygging!” sa jag och blinkade åt henne. Hon skrattade och sa sedan.
”Nej men seriöst, köp den. Du var fantastiskt vacker i den, Sara.” Jag log mot henne och granskade mig i spegeln.
”Vet du vad? Jag tror jag gör det.” sa jag till henne med ett leende.

När vi hade provat alla våra kläder och hängt tillbaks det vi inte ville ha gick vi till kassan. Osäkert räckte jag över klänningen till Frida som mer än gärna tog imot den.
”Sluta fjanta!” sa hon.”Jag sa ju att jag skulle betala, var inte så osäker!” jag log mot henne och hon puttade på mig med höften. Hon betalade och gav mig sedan kassen och vi gick ut ur affären. Vi gick in i ett par affärer till innan Frida pustade och sa, ”Jag är fika sugen.Vill du fika?” medans hon försökte blåsa bort ett hårstrå från ansiktet.  ”Äntligen frågar du!” sa jag med ett stön och skrattade sedan. Vi satt oss ner på ett fik och började sedan hugga in på våra kakor och dricka våra kaffen.
”Varför kom du sent föresten?” frågade Frida efter hon hade tagit en tugga på sin kaka. Jag kollade ner i bordet och drog ihop smulor som kakan hade lämnat efter sig.
”Prata med mig, Sara.” sa hon allvarligt och tog försiktigt tag i min hand. Hon tryckte sin hand mot min och jag kollade försiktigt upp på henne och sa sedan.
 ”Det är bara det… Fansen, Harrys fans. Dom hatar mig, och det är så svårt för dom känner ju liksom inte mig…” sa jag och kollade på Frida samtidigt som jag bet mig i läppen.
”Åh, jag stör mig något sjukt på fans som inte blir glada för deras idolers skull. Helt sjukt ju.” sa hon och skakade på huvudet. Jag nickade och kollade sedan ner i bordet igen. ”Men du? Jag kanske kan komma imorgon endå, vi får se.” sa hon sedan och log mot mig.
”Ja, det hade varit kul. Det är bara och smsa mig!” sa jag och log tillbaks mot henne.

Några timmar senare ringde jag Harry och bad honom hämta mig. Jag och Frida stod utanför och småpratade, hon skulle ta tåget när vi hade sagt hejdå eftersom hon inte ville lämna mig ensam och vänta. En svart Range Rover stannade utanför och jag kramade Frida hejdå.
 ”Skit i fansen, Sara. Ge inte upp Harry bara för att dom är svåra. Jag har bara träffat honom en gång, men jag såg hur han tittade på dig, han är speciell. Jag lovar dig.” sa hon mitt i kramen och log mot mig när vi hade släpp varandra. Jag nickade diskret och började gå bort mot bilen. Jag öppnade dörren och hoppade in med ett leende. ”Hi my little, penguin!” sa han med ett stort leende på läpparna. Jag började skratta, mycket och kollade sedan på honom och sa, ”Penguin? Haha Harry, you’re to sweet.” Han böjde sig mot mig och nuddade försiktigt sina läppar vid mina.
”Or can I call you angel instead? Because your just to good to be true.” sa han med sina läppar tryckta mot mina. Jag släppte hans läppar och började le. ”Little bird, you are amazing.” sa jag och pillade försiktigt i hans hår.

---

Suttit och skrivit på detta riktigt länge nu, så hoppas det blev bra! Btw, kommer inte kunna uppdatera förens vid kanske 7 imorgon kväll. Ska iväg hela dagen och kommer inte hem förens då. Så, kommentera något medans jag är borta! :)
Puss på er!

Tidigare I Moments…“I’m going to bed. But you maybe can talk to Zayn so we can go and buy something tomorrow? I think that Harry is going to buy something by himself so I don’t think we need to buy something with him.” Dom nickade och vi sa godnatt och jag gick och la mig. När jag låg där och tänkte i sängen kom jag på den perfekta presenten innan jag somnade.

---

 

”What do you think she wants?” frågade jag och kollade på Liam.

”I don’t know… Maybe a necklace?” svarade han mig samtidigt som han ryckte på axlarna.

Jag, Niall, Liam & Zayn var inne i en smyckesaffär och kollade efter en present till Sara. Vi var förvirrade och yrade runt som hönor. Ingen av oss hade en aning om vad vi skulle köpa, och det första som dök upp i våra tankar var smycken. Förutsägbart, men användbart.

 ”Do you think she likes this?” frågade Zayn och visade oss ett vackert halsband som han höll I handen.

”Wow, this is amazing.” sa jag och dom andra instämde. Min mobil började plötsligt ringa och jag drog upp den ur fickan. Harry stod det på displayen och jag klickade på den gröna luren med ett leende.

”Hey man!”

”Heeey.” sa Harry mitt i en gäspning. ”Where are you…?”

Jag skrattade och svarade honom. “Harry, did you just wake up? The clock is 12 a.m…. We are in the jewelry shop ten minutes away from our house.”

Han gäspade ännu en gång och sa, ”Eh, yeah. Are you looking for a present to Sara? Can I come to?”

“Yeah, we’re waiting for you.” svarade jag honom. Vi sa sedan hejdå och la på.

”Hazza is coming to.” sa jag till killarna och la ner mobilen i fickan igen. Dom nickade och vi fortsatte att kolla på smycken.

”Think if she don’t want jewelry’s? We maybe should look at something else, like a guitar or something?” sa Niall medans han kollade runt på armbanden. Liam kollade på Niall och log, och klappade honom sedan på ryggen. ”Good idea, Nialler!” Niall fick ett stort leende på läpparna och fortsatte sen kolla armbanden. Cirka 10 minuter senare kom Harry in genom dörren.
”Hey guys! Have you find something?” frågade han med ett flin på läpparna.
 ”No… Not really.” sa Liam lite ledsamt.

Plötsligt slog det mig. Idéen jag kom på igår. Den var helt perfekt.

”Guys, I think I just came on the greatest birthday present.” sa jag ganska tyst med blick på killarna. Dom gick närmare och kollade frågande på mig. ”What do you think about an audition to the x-factor? They’re starting the auditions in March if I don’t have wrong. We can film in a video when she sings, and then send it to the judges email. And if we say it’s hurry I think they can answer us already today. Or we could call them.” sa jag med ett leende på läpparna. Killarna sken upp och klappade mig på ryggen.

“That’s a really good idea, Lou!” sa Harry och gjorde highfive med mig.

“Yeah, but we maybe should by something anyway?” frågade Zayn.

“I know exactly the right thing..” sa Harry tyst och pekade på ett vackert armband i en glasmounter. ”I’m gonna buy it, buy myself if it’s okay for you guys. I want it to be special for her.”

“Sure, we can find something else, right boys?” sa Liam med en uppmuntrande röst. “I think she would like a guitar.”

“Yeah, let’s go and check at some!” sa Niall och drog I Zayns armar. “Bye, Hazza. See you later!”

 

Harry’s point of the view.

“Bye.” sa jag till killarna lite drömmande. Dom försvann ut ur affären medans jag fortfarande var fastklistrad vid mountern. Jag trummade lite på glaset med fingrarna och försökte kolla närmare på det. Det var ett vackert armband, med diamanter runt omkring det, hon skulle älska det. Jag hörde någon harkla sig och vände mig om. Där stod en medelålders kvinna i en lång kjol med kavaj, samt en massa smycken på sig. Hon hade håret uppsatt i en knut och på det sättet syntes hennes rynkor tydligare.

”Mr, can I help you?” frågade hon mig med snobbig röst.

”Eh, yeah. I want to look at that braclet” sa jag och tryckte fingret mot glasmountern för att visa vilket armband det var jag menade. Hon nickade och tog fram en nyckel som hon stoppade in i ett hål på mountern. Det hördes ett klick ljud och en låda öppnades. Där ifrån tog hon ut ett exakt likadant armband som hängde i mountern och höll det varsamt i handen samtidigt som hon visade det för mig.
”Wow, it’s really beautiful.” sa jag medans jag kollade på det med stora ögon. Jag tog det försiktigt ur hennes hand och vred och vände på det för att granska alla dens ytor. ”How mutch?” frågade jag henne när jag slet min blick från armbandet. Hon harklade sig ännu en gång och sa,
”89 pounds.” samtidigt som hon klistrade på ett stelt leende på hennes läppar. Jag nickade och flyttade ännu en gång min blick från henne mot armbandet.
 ”is it possible to engrave a text to the inside of the bracelet?” frågade jag henne utan att slita min blick från armbandet.
”Yes it is. But then it will cost 99 punds.” sa hon och tog armbandet ifrån mig och gick mot kassan. ”What would you like to engrave?” frågade hon men kollade inte upp från pappret hon skrev på.

Sara’s point of the view.

Jag vaknade av att någon smällde igen ytterdörren. Motvilligt öppnade jag ögonen och kollade på klockan. Klockan var fem över tolv och det var skönt att få sova ut, men jag kunde inte undgå att tänka på att killarna inte hade väckt mig, vilket var konstigt. Jag gäspade och reste mig sedan upp och tog en titt i spegeln. Jag gjorde en grimas, men orkade inte bry mig om utseendet och gick därför direkt ner till köket med trötta steg. Det var tyst i huset, för tyst. Alla i familjen förutom Louis var iväg över veckan och kom hem ikväll, och eftersom killarna fick vara ensamma så borde dom vara mer högljudda, men det var knäpptyst. Jag gick upp för trappan och hämtade min mobil och gick sedan ner igen till köket. Jag kliade mig trött i huvudet och gick in på sms och klickade på Louis nummer.

Hey Lou. Were are you guys? It’s so quiet here, so you can’t be home… Call me or something! X Sara.

Jag skickade det och la sedan ner mobilen på köksbänken. Sedan gick jag mot skåpen och tog fram flingor och sedan mot kylskåpet och tog fram fil. Jag hällde upp det i en skål och tog fram en sked och gick och satt mig på en av bänkarna. Mobilen började ringa och ställde ner skålen bredvid mig och tog istället upp mobilen. Det var Lou som ringde och jag klickade på den gröna luren och förde sedan mobilen mot örat.

”Hi, Lou. Were are you guys?” frågade jag samtidigt som jag tog en torr flingbit och tuggade på det.

”Hey, Sara! Eeh, we are and… buy….things…” sa han samtidigt som man hörde tjafs i bakgrunden.

”Were?” frågade jag han med en aning misstänksam röst.

”You know, the street beside the…the toilet….shop..”

Jag höjde ögonbrynen och sa sedan.

”Toilet shop? You are a terrible liar, Lou.”

“I’m not lying!” sa han förrvirrat medans man hörde Niall säga “Man, this is amazing. She will love it.” i bakgrunden. Då förstod jag. Jag tog ett djupt andetag och sa med hög och bestämd röst till Lou,

”No Lou. NO. Don’t buy anything. Please, don’t waste your money on me!”

“Whaaat? We’re not buying anything for you…” sa han. Man kunde höra hur han ljög.

”But who was Niall talking about then?”

“He was talking about his… mom! Look, Sara I gotta go, bye!”  sa han stressat

Jag suckade och sa sedan snabbt, ”Lou!” Men tror inte att han höra det innan han klickade bort samtalet. Jag suckade ännu en gång och la ner min mobil och åt sedan i tystnad. Plötsligt hörde man ytterdörren öppnas och fötter som stampades mot dörrmattan. Snabbt satt jag skålen bredvid mig och hoppade ner från köksbänken. Sedan gick jag ut i hallen för att se vem det var.

”Hi Sara!” sa Harry med ett stort leende på ansiktet. Jag sa ett tyst hej och gick sedan närmare och granskade honom. Han kollade oroligt på mig och stampade otåligt med fötterna. Min blick for upp och ner fram och tillbaka innan jag såg hans händer bakom ryggen. Mina ögon smalnade och jag sa,

”Harry, what do you have behind your back?”

”Nothing… Just some… trash..” sa han med en blick som fladdrade runt i rummet.

”Oh. Can I se it then?” frågade jag med höjda ögonbryn.

”No! I mean, no… They’re kind of disgusting and smells..”

“It doesn’t mather. I want to se it anyway!” sa jag med ett fakat leende på läpparna. Harry suckade och skakade på huvudet. Mina ögon smalnade ännu en bit och jag gick så närma honom så jag nu bara var några centimeter ifrån honom.
 ”Why not?” sa jag och kollade han rakt in i ögonen, men han undvek blicken och sparkade av sig ytterkläderna och sprang iväg.

”Sorry,Sara. I’m in a hurry, you can see the… trash later!”

Jag stönade och stampade argt med fötterna och gick sedan och åt upp min frukost. Jag hatade att killarna la pengar på mig, men kunde inte undgå att tycka att det var riktigt gulligt. Jag satt och log som ett fån när jag hörde ett välkänt plingande. Mobilen flyttade sig en bit av vibrationen som om den ville leka ta fatt med mig. När jag fick tag i den klickade jag in på det nya meddelandet.

Sara! Det är din födelsedag imorgon, och förlåt, men jag kan tyvärr inte komma till dig imorgon… Men vi kan väll
fira det idag? Möt mig vid Frenchgate om en timme! X Frida

Jag log lite för mig själv medans jag läste smset och svarade henne sedan.

Ush, påminn mig inte! Killarna har köpt något till mig, även fast jag sa att dom inte fick, jag vill inte att dom ska lägga sina pengar på mig. Fast det var ju rätt gulligt av dom.. Nej vad synd :( . Men det är lugnt Frida, vi kommer ju träffas idag. Och ja, absolut. Jag kommer vara där! X Sara

Jag klickade på skicka och satt sedan skålen i diskhon. Sedan gick jag upp på mitt rum och fixade mig. Jag vågade håret, sminkade mig och tog på mig jeans, överdragströja, sjal och ett par höga klackar. När jag var klar hade jag fortfarande en halvtimme på mig att ta mig dit, och resan tog bara 10minuter, så jag hann logga in på twitter en liten stund. Jag gick in på Harrys "profil" för att se om han hade skrivit något nytt, och det var ett av hans fans som hade lagt ut en bild och taggat honom. Det var en bild på min och Harrys första dejt, när vi gick hand i hand påväg till bilen. Jag fick ett leende på läpparna, han var så underbar. Det var kul att se bilden, men jag var fortfarande rädd  att fansen skulle hata mig. Det stod även en text till bilden,

@Harry_Styles , is this your new girlfriend? Super cute!

En lättad sten föll från mitt hjärta, det var iallfall en som gillade mig. Jag gick sedan in på min sida och skrev en tweet själv.

Today is gonna be a shopping day with my bestfriend, @FridaOlsson , I’ve really missed you, honey!

Jag tweetade och skrollade sedan ner för att se vad andra hade skrivit. Det var en massa hat, och det gjorde mig rädd, riktigt rädd. Stenen som precis hade fallit från mitt hjärta hade kommit dit igen, fast dubbelt så stor. Det stod saker som, ”Leave Harry alone, bitch!” och ”Harry deserv someone better than you, ugly thing!” . Jag bet mig i läppen för att försöka hålla tillbaka tårarna och gömde sedan mina ögon i händerna. Jag snyftade och torkade sedan bort en tår, men fortsatte att skrolla ner. Där hittade jag mer hat, men även lite gulliga saker som det stod på bilden innan. Det fick mig att le lite, men den stora stenen skulle inte falla från hjärtat, inte så länge alla fans där ute hatade mig.

---

Okej, det här var det sista kapitlet som var färdigt skrivet. Vilket betyder att det kommer ta lite längre tid mellan varje uppdatering. Men jag hoppas att ni kan stå ut med det! :)
Haha, och förlåt med failet på bilden, som ni ser så har flickan (som fick bli Selena Gomez) vanliga kläder på sig, vilket Harry och Sara inte hade. Men det var den enda bilden jag hittade där Harry höll handen med en tjej. ^^
Se till att slänga in någon kommentera, bara en enda och jag hade blivit super glad!
Puss på er!